Month: September 2013

Jag gjorde ett inlägg igår om att jag tycker att Gävleborgs och kanske framförallt  Ljusdals politiker skall åka och lyssna på ett föredrag om Silicon Valley. Någon undrade varför och här är varför.

Vi är ganska tunga på mekanisk industri och träförädlingsindustri i Gävleborg. Utmärkt såklart och industrier som sällan får någon cred. för det de levererar och har levererat i form av arbetstillfällen och skattekronor som skapat välstånd för oss som bor här. Det här är kunskapsindustri, men från förr. Precis som företagen som finns i Silicon Valley och i andra kunskapsintensiva området så  har här samlats de bästa stjärnorna och företagen har avknoppats till mindre enheter som i sin tur växt. Edsbyn fram till sjuttiotalet är ett utmärkt exempel på det här där ett antal ganska stora företag vuxit fram tack vare ett antal begåvningar.

Så vad gjorde då den teknisk begåvning på fyrtiotalet som ville jobba med den hottaste tekniken? Jo han (för det var oftast en han då (men inte längre)) sökte sig till en av de här industrierna. Där kunde man utvecklas som person och få jobba med spännande saker som låg i teknikens framkant.

Titta idag då. Var går någon som vill jobba med frontedge teknik här i länet? Ja vi har Maximatecc i Alfta (f.d. CC-Systems) och vi har SenseAir i Delsbo. Det är allt. En person med civilingenjörsutbildning eller högre göre sig för övrigt icke besvär i det här länet. Det är något sjukt över ett område där det ser ut så. Där man slutade hänga med innan 70-talet ens började.

Varför ser det ut såhär? Ingen lätt fråga att svara på men från egen verksamhet inom spjutspetsteknologi är min slutsats att det finns ingen på olika samhällsfunktioner som förstår. När jag flyttade hit 1986 så sa man på den näringspolitiska stiftelsen ordagrant att “datorer det tror vi inte på men man har köpt en fax på kommunen och det är nog framtiden”. Idag, några år senare är det ingen skillnad. Ljusdals kommun var två i Sverige (efter Helsingborg) som kommun med en hemsida. Jag vet för jag satte själv upp den. Det var riktigt lovande där ett tag men  “det där var väl ändå en fluga”. Det var förresten bara för personer som Pelle Svensson som det där hände överhuvudtaget. Bollnäs var också snabbt framme. Men var var bankväsende, näringspolitiska stiftelser, politiker när det här hände. Som såg till att det fanns investeringsvilliga pengar och folk. När mobiltelefonirevolutionen var på väg att börja hyrde en kille lokaler av mig och tror någon att näringslivsfolk eller banker stöttade honom. Man skrattade och gjorde sig lustiga över “yuppie nallar”, sådana som aldrig skulle nå de stora folklagren. Ja, osv, osv, osv det finns hur många exempel som helst fram till idag då vi har IoT/M2M revolutionen. läget är precis det samma. Jag skulle kunna åka runt på Rotary föreningarna och föreläsa om det här för människor som inte fattar ett endaste dugg av betydelsen på samma sätt som jag gjorde om Internet i början av nittiotalet eller persondatorer före det för den skull. Men ingen lyssnar. En kostym räcker för att bli näringslivsutvecklare. Politiker har ingen aning om vad som händer i varje givet ögonblick. De som borde vara visionärerna. Nej, inte verkställa. Lyssna av och breda väg för det ny. Lära av det gamla inte fastna där. Tro på de där galningarna man har i sitt samhälle som tror på ännu galnare saker och som provar och misslyckas i all oändlighet till allas bästa.

Idag sker halvhjärtade satsningar några år efter ett teknikgenombrott. När alla flugor redan sitter där på sockerbiten. När det är försent. Då skall alla bli nätverkstekniker eller webutvecklare eller vad det nu historiskt har varit. Massor skall bli samma sak och det är dömt att misslyckas på förhand. Notera också att satsningarn alltid sker på att ANVÄNDA tekniken inte att konstruera, uppfinna och bygga tekniken. Det gör några mystiska personer någon annanstans. Just där är haken och det som de mekaniska och skogstekniska företagen byggde sin succé på genom att bygga istället för att vara användare. De var konstruktörer.

En del verkar tro att det verkligen sitter en bunt smartare personer i Silicon Valley och på sådana ställen. Personer som sitter med trollstavar som kan göra guld av allt. Men så är det inte. Det är precis samma människor som oss som sitter där.

Så därför tycker jag att politiker skall lära sig mer om Silicon Valley så de också kan jobba mot lösningar som kan ta oss bort ifrån klistret som vi fastnade i där på sjuttiotalet och börja använda vår fulla kapacitet igen till att bygga, uppfinna och konstruera för världen också här i Gävleborg. Så snälla politiker åk och lyssna. Eller åk över till USA själva och försök att förstå varför. Ta gärna med ert näringslivsfolk också.

Jag har två tillstånd som jag skriver text på. Ett sätt där allt handlar om innehåll och rytm. När jag skriver där kan jag inte ha musik på eller andra störande saker i närheten eller runt omkring mig. Om jag har set så hör jag varken historien eller rytmen. Det andra sättet är att verkligen läsa orden. Ja alltså se dem, se ett stavfel eller att ordet har rätt rytm men inte existerar. Omkastade bokstäver. En bra skrivstund börjar med den rytmiska och avslutas med den mer systematiska, den som är ganska lik den jag använder när jag sitter och programmerar faktiskt. Då när man kan ösa på med musik och allehanda oljud och bara systematiskt ta sig framåt. Ord för ord, mening för mening.

Nu är jag ganska slö i mitt skrivande och vill helst befinna mig i den första fasen. Vill befrämja glädjen framför det systematiska eftersom systematik det får jag nog av i programmeringen som är 99% av min (låtsas)tid. Därav stavfel och konstigheter som blir kvar i min text. Men de är jämbördiga de här två tillstånden. Befinner sig helt i jämvikt. Det är jag glad för, men undrar varför ingen befrämjade det där när man var i skolan. Tänk om det finns människor – och det tror jag det gör – som har en övervikt åt ena hållet. Alltså de med systematisk förbehållssätt klarar sig ju bra i en skola som befrämjar det men de andra,  som bara ser rytmen, formerna och hör ljuden och historierna. De där som skulle bli nobelpristagare och stora konstnärer och författare. Möts de i så fall av samma förståelse? Förtjänar de den? Jag har såklart inte svaret. Kanske fungerar inte ens andra människor som mig. Men om de gör det så skulle jag nog se rytmen som en väg in till de som vi anser har svårigheter med att skriva och läsa. Ett sätt att få dem med på det skepp som kommer lastat istället för att stå kvar där på kajen som de som inte behövdes.