Categories
Betraktelser & Berättelse

Domedagspredikan.

masai (1)

Måndag är det ju. Nordliga vindar. Ja det betyder ju i vindars fall att dom kommer från norr. Pratar man om t.ex trafik så är den sydlig eller nordlig beroende på vilken riktning bilarna rör sig åt. Meteorologer! Japp, dom går liksom inte klart fysikerutbildningen, hoppar av rent av innan halvtid och det märks sen liksom. Det där vetenskapliga blir de liksom aldrig några hejare på.  Som med “nordliga vindar” och tioårs klimatprognoser med +/-1 grads osäkerhet när man inte klarar det ens för nästa vecka, och till och med erkänner det. Ett skämt men bra att ha när dom gissar rätt eller rent av är nära. Eller också inte. Oftast blir vädret detsamma som idag och blir det något annat så blir det inte som idag men då är det definitivt en ökad chans för att det skall vara samma väder dan efter också. Sånt är väder. Det håller gärna i och hänger med.

Jag är ganska skeptiskt till alla scenarier som pekar på jordens undergång. det verkar finnas något i oss människor som gärna vill tänka åt hållet att det går åt helvete.  Förr var det präster och andra som stod där och basunerade ut det här. Nu är det media som gör det och som får utomordentlig hjälp av forskare som är alldeles till sig i trasorna över möjligheten att få medial exponering och i och med det ytterligare miljoner till sin forskning. Innan man lyssnar borde man också titta på varför folk säger saker eller inte säger saker. Det gäller liksom båda sidorna även om vi ofta bara får höra undergångssidan. Men hör man en forskare säga  att han/hon är säker på något, japp då vet man att är åt helvete. Saker kan “tyda på något”, “peka på något” osv precis som det gör. Men vad konsekvenserna blir kan vi bara gissa. Just för att vi som  ibland låtsas veta så mycket egentligen vet så förbannat lite.

Men om man nu vill att det skall gå åt helvete då? I alla fall vill tro att det gör det! Hur gör man då? Ja inte fan vet jag. Det är väl det gamla vanliga som gäller fast i ny klädsel. Starta en blogg. En poddradio. Kör lite tub-videos, ut och föreläsa om domedagen  och varna utav bara helvete. Funkar inte det så får man väl ta till gamla vanliga trick som att ställa sig i ett gathörn med en bunt flyers, bibeln (eller senaste klimatrapporten) och en sandwichskylt som tydligt ropar ut budskapet. Den 22 Oktober går jorden under, ja eller i alla fall 2030 om inte “de andra” gör något. För det är alltid “de där andra” som skall göra något.

Men egentligen finns det ju naturligtvis inget att skoja om när det gäller det här. Vi utövar en rovdrift på jorden. Japp, VI. sitter där med våra mobiler, datorer och TV och bilar och hela den där skiten man har i lådor och skåp så vi är medskyldig hela bunten till den där rovdriften. Men då blir det ju förbannat svårt alltihop.  “Dom där andra” måste ju göra sitt först. Eller hur? Dom är ju värre, fulare och har mycket, mycket mer i sina skåp och lådor. Inte fan är det vårt fel och ansvar de där fabrikerna som spyr ut alla de där växthusgaserna. Vi som är helt oskyldiga ända in i kabooooooooomen.

Handla på kamrat så slipper du tänka på skiten. Handla mer för varje klimatrapport som får dig att må skit och trösta dig hela vägen in i härligheten. Så tycker jag.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ett skitigt brunt gammalt bord

IMG_20130924_200640

IMG_20130924_202014

Har tänt ljuset nere på låtsaskontoret igen där det röda ljuset står och fladdar i draget från otäta låtsaskontorsfönster på ett slitet skrivbord som varit med i så många, många år. Inte ett bord som det går ställa höjden på. Sånt är lyx här. Tror faktiskt jag köpte det redan 1985 eller 1986 av någon som bodde i Danderyd. De fina posha delarna. Kom från någon myndighets snofsiga kontor i innerstan har jag för mig och det var mamman till en praktikant på vårt företag i Täby som sålde det. Tvåhundra spänn, utan luftpicka. Ett kap.

Det finns ingenting alls som är märkvärdigt med det här skrivbordet. Inte ens åldern är speciellt märklig i vårt hus. Vi har ett i ek som är från fyrtiotalet också. Det som var farsans ett tag. Vi är lite lika faktiskt skrivbordet och jag. Båda har sina repor och märken och det mesta av lysteret har sedan länge försvunnit. Men vi står fortfarande på stadiga ben och vi fyller vår funktion lika bra som förut fast de flesta såklart inte vill ha oss. Vill ha yngre, nyare, vackrare istället som det går att anpassa benhöjd och annat på.

Jag vet inte hur skrivbordet egentligen tänker över det där. Själv har jag nog nått en slags acceptans. Men kanske är det lättare för mig som aldrig någonsin levt mitt liv på ett flådigt direktörsrum i Stockholms innerstad, som inte trodde att pensioneringen skulle bli i en paradvilla i Danderyd. Det är nog svårare för bordet som kom, eller handlöst föll ned till, fattigmanslägenheterna i Hägernäs och sen ännu värre, fraktades ut till bondlurkarna ute i skogarna till ett Hälsingland som flådiga solida direktörsbord inte ens visste existerade. Jag vet ju inte. Vi känner för varandra men diskuterar aldrig sådant bordet och jag.

Eller också gillar det läget. Är nöjt över att få vara en av de riktiga inventarierna på ett låtsaskontor och att låtsaskontoret faktiskt nästan är på riktigt igen. Att alla de där kretskorten som värmer dess yta och alla de där papperen med specar och tankar och idéer som oftast täcker varje fri del, egentligen betyder något för både bordet och han som sitter där och låtsasarbetar.  Men man vet ju inte. Säkert är det i alla fall att bordet får hänga med ett tag till. Kanske blir det barnen som får bära ut det och elda upp det en dag. Det är inte tillräckligt vackert för att sparas av någon annan än mig.  Men om just det vet varken bordet eller jag något endaste alls just nu. Vi kämpar bara på och gör så gott vi kan. Samlar på oss lite mer skrapmärken, fläckar och håligheter. Allt det där som skulle kunna berätta om våra liv, om någon ville lyssna, och som faktiskt är beviset på att vi verkligen levat på riktigt.

Categories
Internet of Things (IoT) M2M VSCP

Bra

Screenshot from 2013-09-24 20:00:38

Categories
Bilder

Koncentrationsutseende

Screenshot from 2013-09-24 18:01:57

Categories
Home Automation M2M VSCP

Uppmuntran (VSCP) som tar oss en mil framåt till

Screenshot from 2013-09-24 17:23:00

 

Ibland behöver man höra några uppmuntrande ord. Det behövs oftast inte så mycket för att man skall orka gå många mil till.  Tacksam för den energi de ger när de kommer och för att någon orkar vara snäll. Tack du okände!

http://www.etn.se/index.php?option=com_content&view=article&id=58061&via=n

 

Categories
Internet of Things (IoT) M2M VSCP

Prylprotokoll i version 0.4.0

Prylprotokoll i version 0.4.0.