Day: 3 September 2013
Hej Åke Hedman,
Din SKAPA ansökan nr 42, har nu gått igenom den regionala (länsvisa) bedömningen i ditt län där den har jämförts med många andra intressanta idéer. Tyvärr gick inte din idé, ”Modulärt system för hem/fastighets- automation”, vidare till den nationella bedömningen, vilket jag hoppas att du redan fått reda på. De länsvisa besluten kan inte omprövas.
Nu arbetar en beredningsgrupp vidare med bedömning av länsvinnarnas idéer som slutligen bedöms av en nationell jury.
Länsvinnarna kommer att träffas i den 3 oktober på mässan Eget Företag i Stockholm där de presenteras och får sina diplom.
De nationella vinnarna av SKAPA Utvecklingsstipendium och SKAPA Framtidens Innovatör tillkännages på en Innovationsgala på kvällen 3 oktober i Stockholms Konserthus.
Du kan hitta ytterligare information och följa utvecklingen på vår hemsida www.stiftelsenskapa.se där också vinnarna kommer att presenteras.
Varmt tack för att du var med och tävlade med din spännande idé.
Med vänlig hälsning
Bo Hallgren
Projektledare för Stiftelsen SKAPA
Igår kallt som fan på låtsaskontoret men vägrar dra på värmen på riktigt. En gammal motorvärmare får rädda mig och prostatan under dagen och kvällen och jag vet att Fortum mangrant står och applåderar mina 2KW som puttrar igång där då och då. Det är nästan så att man får små tackbrev in i inboxen med elbolagen som gemensam avsändare när man slår på de där mellantidslösningarna. Men i helvete att det blir pelletsvärme förrän i Oktober. Helvete heller!
Bättre idag och väderprognosen säger också att det fortfarande finns hopp. Citronträdet som fortfarande står ute men med noggranna minustemperaturvarningsindikatorer påslagna passar på att blomma och det måste man ju bara konstatera att det gör det helt rätt i innan det plockas in. Flugorna surrar alltså runt bland blommorna idag och berusar sig på citrusnektar. Det finns sämre. Gillar, eftersom det betyder att fru och jag inte behöver plocka fram penseln och vara en slags artificiell och säkert från citronträdets synvinkel kinky citronträdsbefruktare. Nu har naturen sin gång och flugorna på den här kullen i Lo[o]s blir mer bortskämda än vad flugor är vad de blir på andra kullar i landskapet. Många knoppar kvar att hoppas på dessutom både för flugor och oss som vill ha “citronbarn” som hjälper en att sväva iväg till platser – i fantasin då – där solen värmer vintern lång när man själv sitter där med en brasa som enda värme som når hela vägen in i hjärtat och vindarna yr snö över hus, bil och kulle. Apropå det förresten. Norwegian. 1600 pix till San Francisco from Maj. Onda knän och ben blir det men för helvete vilken stad det är och vilken kustväg ettan är. Man måste nog…
Höstpromenader är annars underskattat som nöje. Vi brukar åka ut en bit utanför och gå på lite olika ställen varje dag. Får fart på blodet också hos o-coola gubbar i Lo[o]s och man hänger med i lite av det som sker ute i naturen just nu. Javisst det är älgjakt nu här så man skall väl passa sig. Men de tider vi går så skall det väl vara lugnt. Åkte på en riktig utskällning för en massa år sedan när jag tydligen stod och plockade bär med älgskyttar runt omkring mig. Svårt att gissa sig till om man inte vet det. Men bättre att få skäll än att bli skjuten får man konstatera såhär i efterhand och speciellt då eftersom det strax före stod en älg några meter ifrån mig. Antar att jag räddade den och att en del av ilskan berodde på just det skott som skulle sitta i just den älgtjurens kropp inte avlossades. Men att skjuta efter vägar!? Ja ja.
Annars händer det inte så mycket. Skriver musik till nästa platta. Två låtar kvar. Möjligen tre. Sen skall jag dra ihop lite folk den här gången för inspelningar. Jag vet ju hur jag vill att det skall låta men spelar alldeles för lite själv för att kunna åstadkomma det med eget spel och då får man fuska lite genom att låna in lite andra musiker. Första gången för mig, vi får se om det blir en ovana. Independent är det i alla fall på riktigt och jag tycker tamefan att all skivbolagsrövslickare som också kallar sig independent är en medioker och tröttande samling. Det är ju just i den fria världen det händer idag. Både när det gäller egenutgiven musik och egenutgiven litteratur och konst för övrigt. Det är helt enkelt där det roligaste finns. Sen att det finns en massa människor som gör allt och framförallt gör det självmant, för att få glödande järn kring sina halsar med tillhörande kedja, och där man frivilligt ger bort större delen av sina inkomster till dom som redan har, är ett sorgligt faktum. Men vi är i skiftet, revolutionen är här. Det behövs inga mellanhänder längre. Fatta det bara. GE UT SJÄLV – KAMRAT!
Låtsasjobb återstår också idag. Så är det också på kullar i Lo[o]s eller också…
Always looking for the “new” new thing
– How Silicon Valley evolved and what Sweden can learn from it
Superregionen Silicon Valley framhålls som ett föredöme av många. Men vad är myt och vad är verklighet i de berättelser som florerar? 12 september kommer professor Martin Kenney (University of California, Davis) till Estrad. Han har bland annat studerat riskkapitalbranschens rötter, högteknologiska företag och relationerna mellan akademi och näringsliv. Kenney kommer att ge oss en nyanserad bild av hur fenomenet Silicon Valley har växt fram. Å ena sidan är det en unik framgångshistoria – å andra sidan finns lärdomar att dra för den som vill se mer entreprenörskap i den egna regionen.
Tid: Torsdag 12 september 2013, 15.00-17.00
Vi testar en ny lokal: 7A Odenplan, Norrtullsgatan 6, Stockholm
Läs mer och anmäl dig här: http://www.esbri.se/nastaforelasning
Det Svenska skuldberget – fy fan!
http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/09/02/den-svenska-tillvaxtmyten/
När finanskrisen slog till slutet av 2008 uppgick de samlade skulderna i USA, det vill säga i hushållen, företagen (inklusive finanssektorn) och offentlig sektor till 296 procent av BNP enligt konsultföretaget McKinsey. I mitten av 2011 hade siffran sjunkit till 279 procent.
Motsvarande summering för 2012 av de samlade skulderna i Sverige landar enligt siffror som SCB tagit fram åt SvD Näringsliv på 490 procent. Jo, ni läste rätt.
Mig skrämmer det här så förbannat. Inte för att jag deltar i den där vansinniga lånefesten som pågår. Det är andra som gör det. Det är också andra som tjänar pengar på den. Men när det där korthuset brakar så är det sådana som jag som skall vara med och betala, för gör man som alla andra så är man fri, inte om man saknar skulder. “Det är borgarnas fel” hör jag det ropas bland vänsterkamraterna. “I helvete heller!” är mitt svar. Det är de girigas fel, och de giriga finns i alla samhällsklasser och inom alla politiska åskådningar.