Kanske är det bara när man ligger där och skriker av smärta eller när världen rasar fullständigt som hon/han/det/gud verkligen sitter där bredvid en och vill resonera. Resten av tiden har han/hon/det/gud inte riktigt tid med oss vanliga. Har fullt upp med de som dräper, krigar, plågar och våldtar i hennes/hans/dets/guds namn. Inte att förglömma alla de som är hans utvalda. Den där skaran som verkligen har en dialog. Som får svar på sina böner och som hon/det/han/gud tydligen vill resonera en stund med lite allt som oftast.
Men vad skulle man resonera om egentligen om man nu fick chansen? Jo, krig, elände och förtryck skulle man väl kunna ta upp men jag menar, det borde hela den där andra skocken redan ha tagit upp. Osannolikt alltså att man kommer med något nytt inom det området. Man har ju lite smärre problem i livet själv men graden är knappast sådan att man skulle ta upp dem till diskussion. Man har sin väg och sitt kors liksom, och inte är det så jävla tungt oftast heller. Gammal bil och ett gammal kök har man såklart, men för guds skull (om uttrycket tillåts) vi pratar om en diskussion med han/hon/det/gud här. Det känns liksom lite futtigt att komma dragande med sånt. Allra helst när man knappast ägnar de där materiella sakerna många tankar själv – fast man kanske borde.
Men man är ju nyfiken på en massa saker såklart. Sådana där existentiella saker alltså. Alltså finns det liv efter döden, ja före med för den delen? Ibland undrar man ju när dagarna liksom bara går. Sen måste man ju ta upp huruvida de fyra grundkrafterna kan bli en? Det kan man diskutera ett tag och hon/gud/det/han får ta det sakta och försiktigt för det var några år sedan man satt där i fysiksalarna i Uppsala. Sen ondska och godhet. Visst är det väl så att vi har dem inom oss båda två? Och jämvikten. Den viktigaste frågan. Den som samlar ihop allt det andra. Visst är den universell? Ja, det finns ju en massa frågor att dryfta och man gud/han/hon/det och jag skulle kunna sitta en bra stund och resonera. Resten av livet t.ex. skulle fungera bra för mig om han/hon/gud/det inte har andra planer. Helst då på en plats där jag slipper frysa eller för den delen svettas för mycket. Klosteret i Noppikoski vore OK.
Men det är klart han/hon/det/gud vill kanske inte resonera om sånt. Vill väl att man skall bete sig som folk och önska sig frisk eller framgång och lycka och sånt. Nått måste det ju finnas som gud/han/hon/det kan hjälpa till med. Pengar, ett häftigt jobb, göra rockstjärna av gubben. göra gubben vacker på gamla dar, ta bort det där onda, stoppa in lite intelligens i huvudet på han, fixa en 110″ super TV. Men såklart det är lite onödigt allt det där, o-coola gubbar värdesätter såklart inte sånt. De har liksom passerat det där stadier för länge sedan. Det är annat som intresserar när man redan har allt det där andra. Men det spelar såklart ingen roll alls något av det här för han/hon/det/gud lyssnar inte på de frågvisa i alla fall. Man får fortsätta att resonera med sig själv. Då får man i alla fall svar på tal, och ibland inte ens då de svar man förväntade sig.
ps Ja det är väl nu det skulle komma en sådan där rungande blixt (jo nog stack det till lite där i hjärttrakten) som satte en på plats men själv är jag säker på att gaja/han/hon/det/gud har humor och fattar vad jag snackar om. ds
