Categories
Onekligen lite skojigt faktiskt
Day: 12 September 2013
Categories
#Skrammeltoppen
Ja ja ja eftersom Hälsingland nu ligger där som mest lyssnad så skall jag tamefan göra en riktig inspelning av den också. Såhär kan vi tamefan inte ha det.
Jompa och Jag är med denna vecka och det blir jag glad för. Berättelser om gamla vänner skall man vara rädd om och Jompa fanns faktiskt.
Att Lillbabslåtarna hänger med är skoj.
Midsommar är det faktiskt inte längre så ni vet. Däremot börjar En prickig klänning passa in i tiden. De där kalla vindarna som jagar efter folk borde väl börja jaga folk efter gatorna i Stockholm snart på riktigt. Jag vet att Maria kommer att dansa där på Karlavägen, bortåt Humlegården, så fort löven börjar falla mot marken igen. Sin prickiga klänning kommer hon säkert ha på sig. Vandra där en kall natt under hundtimmen så skall ni få se. Glad att denna gillas eftersom det är min egen favorit.
En låt som jag själv tycker är värd lite fler lyssningar är Kaj. Men vad vet jag, den kanske bara fungerar efter en miljoner lyssningar som de man gör när man sitter där i studion.
Mina favoriter bland mina egna finns i en lista här.
Tack för att ni lyssnar från o-cool gubbe.
Categories
Jag såg döden
Hemma från besök i Hudiksvall. Ja det finns två anledningar att åka dit. Antingen åker man igenom och ut till Hölick eller också svänger man av upp till sjukhuset. Det var inte Hölick idag. Det är bra att åka till Hudiksvall i sådana ärenden. Behöver man åka till Gävle så är det oftast värre och allvarligt rent utav
Man checkar in sig själv på kirurgen numera, det är lite som Ryan Air över det hela. “yyyymmddnnnn” och så en fyrsiffrig kod på en pekskärm. För mannen framför mig fungerar det inte alls. För mig går det bra. Jag har sett värre användarinterface. Hjälper sen mannen som är äldre att få till det hela. Vill genast förenkla systemet och göra det bättre på en gång såklart. En rfid etikett på kallelsen skulle ta bort hela knappandet. Kostar en spänn. Till och med en streckkod eller en QR-kod skulle fungera men blir inte lika enkelt. UX design med kunden i fokus inte utifrån teknikintresserade nördars gissningar. Och släng ut windowsburken. Ett trehundrakronors kort skulle lösa det där.
Han som tar emot vet inte riktigt varför jag är där och jag som blivit kallad vet väl ännu mindre (det var nog därför de skickade två kallelser) så vi diskuterar en liten stund om livet och om olika plågor. Bestämmer till slut att jag nog skall få leva vidare ett tag till, i alla fall med lite tur och att jag gör som jag vill med det mesta som jag nu ändå alltid har gjort med det mesta. Visst klan det opereras både hit och dit men gamla o-coola gubbar, ja dom är ju rätt gamla och o-coola så frågan är ju om det gör varken till eller från. Antagligen mest från tänker jag som tror på gott mod och god vilja. Bättre att vänta tills det blir värre eller man frånfaller och problemen liksom löser sig av sig själv så att säga. Glad med det avlägsnar jag mig därför från kirurgavdelningen och far uppåt mot skogarna igen. Där o-coola gubbar hör hemma.
Men först ett besök i kafeterian för lite resekost efter att jag optimistiskt och ambitiöst Obama-joggat nerför trapporna . Men där står döden och betalar något i kassan. Och hon tittar på mig. Ja det är faktiskt så jag upplever det hela. Som levandes och som alldeles nyss utsläppt från kirurgen med osäker prognos känner jag att det här blev jobbigt och svänger snabbt åt sidan och kastar mig in bakom en hylla. Tittar upp och döden avslutar sitt inköp och vandrar bortåt. Hon ser trött ut. Så oerhört trött ser hon ut och är naturligtvis inte döden utan bara en läkare eller operationssköterska i full operationsutrustning. Oblodig dock. “Döden2 var lite överdrivet, men ändå den association som starkt kom till mig. Det som kommer det kommer liksom till det här huvudet. Så jag hugger en kexchoklad och en påse Vicks Blå (är man Vicks blå knarkare så är man) och hastar därifrån. Nöjd med det och ändå nöjd med ännu en dag i en o-ccol gubbes liv när inget av värde egentligen hände.