Categories
Betraktelser & Berättelse

En cappuccinopaus för freden

8596892-origpic-64695c

En liten cappuccinopaus för freden. Japp man får ta det ibland. Egentligen är det den andra idag plus en “riktig” kaffe och det klarar jag inte riktigt av men måste försöka hålla koncentrationen uppe så det må får bli lite stirrigt och darrigt.

Det gamla ålderdomshemmet Brattberga här bredvid rivs just för tillfället så det dånar och brakar mest hela dagarna. Man får kontra med musik helt enkelt och det fungerar ganska bra. Skall bli skönt när det där är borta. Det har varit en anskrämlig byggnad de senaste åren. Kör lite Veronica Maggio för att inte alltid vara kärringen mot strömmen liksom. Det fungerar också som rivningsdämparmusik. Det vet säkert inte Veronica om.

Det är jag och en av katterna som sitter här på kontoret. Hon som heter Kattis och som ger sig av på våren när det börjar bli varmt och kommer in igen ungefär den här tiden. Hennes mamma är förresten likadan. De har ett blod i sig som tydligen kräver maximal frihet och rörlighet, en frihet som bara vintern kan betvinga. Jodå vi ser dem ibland under den varma säsongen också men det är långt mellan gångerna även om vi misstänker att de är in ibland och äter på nätterna. Klarar sig själva annars. Katter är sådär och man får liksom acceptera att de är som de är. Men det är ju det man gillar hos dem också. Det finns inte det där lismande inställsamma hos dem utan bara stolthet och medvetenhet om ett eget värde.

Jag har en husfluga här också som Brittsommaren har väckt till liv. Den är synnerligen livlig här på kontoret och kan på flugors vis irritera ganska rejält. Men den får flyga runt här. Det kan jag leva med. Döpt den till Kurt. Går att prata med. Snart kommer man att längta till och med efter flugorna.

Följaktligen är det inte så ensamt på kontoret som det brukar vara. Vi är liksom ett helt gäng som inte låtsasjobbar längre. Behöver väl i egentlig mening inte bli fler om man räknar in lärare och kvarsittande elever som också vistas i lokalerna. Då blir det trångt också på +200 m2

‘䨨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Det sista är Kattis meddelande till världen inknappat med tassar på tangentbord. Fri tolkningsrätt ges till läsaren.

Talgoxarna pickar frenetiskt på fönsterrutorna. Det skall fyllas mat tycker dom, så på torsdag tänker jag ge efter. Fågelmatandet tillhör också det vinterns nöjen.

Nä nu börjar det bara bli skum kvar i cappuccinokoppen så då är det väl dag att försöka göra lite nytta igen. Vi hörs kanske igen. Vem vet!

Fred!

 

 

Categories
vetenskap

Allt du vill veta om Higgspartikeln

Allt du vill veta om Higgspartikeln.

Categories
Swedish

Angry Young Woman Uses Her ‘Telekinetic Powers’ in a NYC Cafe

Angry Young Woman Uses Her ‘Telekinetic Powers’ in a NYC Cafe.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ännu en pusselbit

IMG_20131008_090319

Det är Karin som har TV’n på och får höra om Rotemansarkivet i Stockholm som fördes fram till 1926. Nu finns det på nätet, hur förträffligt som helst. Jag har både farmor och farfar där i Stockholm då så kanske kan man hitta ännu en pusselbit som fattas i släktpusslet.

Så jag matar in Anna Hedman, Född 1884-08-05, Från Orsa, och där är hon. Hennes Stockholmsliv.

1903 kommer hon dit. Nitton år. Måste ha varit spännande att komma till en storstad så ung. Hon bosätter sig på Åsögatan 28 alldeles bredvid Magnus Ladulås gata. Där har man ju sprungit själv så många gånger. Hon jobbar som bodbiträde. Det visste jag inte. Bor 1905 på Åsögatan 30 och senare inneboende hos en familj på Bengt Ekehjelmsgatan 5. Här måste hon vara med barn. Därav kanske också flyttningarna. Kunde man jobba kvar i boden som ensamstående gravid kvinna?. Bodbiträde förresten? Visst var han slaktare fadern till Holger? Finns det en koppling där?

Sen 1906 när Holger Axel Hedman är född så bor hon inneboende hos några andra på Krukmakaregatan 10. Gör det ända fram till 1911. Står som bodbiträde här också men också som byggeriarbetare. Holger träffade jag aldrig. Han växte visst upp hos sin pappa senare. Sen Timmermansgatan 20, Krukmakaregatan 4, fortfarande som bryggeriarbetare. Lilly min faster föds 1915 så under de här åren måste hon ha träffat Nestor min farfar. Men Holger är alltså nio år när Lilly föds. Det hade jag inte koll på. 1918 flyttar dom upp till Garpenberg och stället min farfarsfar köpt. Nu har barnaskaran utökats med Lill-Anna och Kalle.

Anna kommer inte tillbaks till Stockholm förrän under mitten av trettiotalet. Nu är det besök på Radiumhemmet för strålbehandling mot livmoderscancern, den som tar hennes liv 1938.  Farsan är sexton år då. När han var bara några månader så stack Nestor tillbaks till Stockholm. Lämnade Anna och alla barnen och bara drog iväg. Det måste ha satt spår i min far. Vi pratade mycket om det där de sista åren när vi kom varandra nära men hur han innerst inne kände det fick jag såklart aldrig reda på.

Jag hittar Nestor också såklart. Olof Nestor Nilsson, född 1886-02-26. Han dyker upp först 1916. Då på Krukmakargatan 4. Det stämmer ju bra. Men jag vet att han flyttade dit 1904. Han står som Chaufför och det stämmer ju det också. Han sitter ju där stolt i T-Forden på kortet. Kanske var det under de här åren det togs. Bilen byggdes mellan 1908-1927.

Hittar honom också när han han kommer tillbaks 1922. Fortfarande Chaufför. Ensamstående nu. Utförsresan har börjat.

Allt det här sätter fart på min fantasi. Jag vill liksom fylla i alla luckorna men ändå hitta så mycket information som det går först. Rötter är vad det handlar om. Tittar på kortet där Nestor sitter så stolt i T-Forden. Det är såklart inte ens för hans skull som det där kortet togs, han var bara chaufför. Men på något sätt kom han över en bild som bevarades ända fram till nu och för att tittas på av ett barnbarn som aldrig kände honom. Han dog när jag var två. Han var aldrig ens far till min far. Dom träffades bara kort stund en enda gång. Men både hans och farmors öde är mig nära. Triggar min fantasi.

Nöjd för den här gången då. Några pusselbitar till på plats som ger kopplingar och ankare bakåt i tiden. Håller i mig som den luftballong jag är så att jag inte svävar iväg helt okontrollerat ut i rymden. Egentligen är jag mer intresserad av att titta framåt. Som jag vet att Nestor och Anna och alla barnen också var. Vi har alltid gillat och omfamnat det nya i mina släkt. Det är mitt arv och det jag förvaltar.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Bit’s and pieces

lonnlov

Brittsommar. Jag tror det var tjugofem grader här på kontoret som mest idag och det är fortfarande åtta ute. En sista skänk från gudarna innan allt är över och långkalsongerna får åka på, kanske  för att stanna på, om man hade några. Kan man göra annat än att älska detta vackra sköna. Myggfritt i princip dessutom. Bara det skulle man kunnat falla på knä och tacka hon/han/det/gud för om man nu var lagd åt det hållet.

Några timmar till kvar på kontoret den här första dagen som egentligen bara är en fortsättning på en oändlig räcka dagar. En lustdriven dag har det varit som mest bestått i att försöka få allt på plats igen. Just det innebär för mig lika delar verkligen göra saker och lika delar addera fler saker till att göra listan. Alla dagar är för korta liksom veckorna. Så är det ju alltid eftersom det är så med luststyrt arbete. Också det en ynnest att tacka gudarna för att man vår hålla på med.

Sen sket sig allt för Karin hittade Rotemansarkivet i Stockholm och då var jag tvungen att leta upp farfar och farmor så gick det en dryg timme på det.

Categories
Bilder

Brolösning

Screenshot from 2013-10-07 15:19:05

 

Kan inte hjälpa att den här Holländska brolösningen får mig att undra om inte Hollädska ingenjörer kanske skall hålla sig ifrån Coffee Shops när de grunnar över brolösningar. Alternativt är det jag som borde besöka dem oftare.