Day: 7 October 2013

Brittsommar. Jag tror det var tjugofem grader här på kontoret som mest idag och det är fortfarande åtta ute. En sista skänk från gudarna innan allt är över och långkalsongerna får åka på, kanske  för att stanna på, om man hade några. Kan man göra annat än att älska detta vackra sköna. Myggfritt i princip dessutom. Bara det skulle man kunnat falla på knä och tacka hon/han/det/gud för om man nu var lagd åt det hållet.

Några timmar till kvar på kontoret den här första dagen som egentligen bara är en fortsättning på en oändlig räcka dagar. En lustdriven dag har det varit som mest bestått i att försöka få allt på plats igen. Just det innebär för mig lika delar verkligen göra saker och lika delar addera fler saker till att göra listan. Alla dagar är för korta liksom veckorna. Så är det ju alltid eftersom det är så med luststyrt arbete. Också det en ynnest att tacka gudarna för att man vår hålla på med.

Sen sket sig allt för Karin hittade Rotemansarkivet i Stockholm och då var jag tvungen att leta upp farfar och farmor så gick det en dryg timme på det.

Pressen har varit här. Lasse med okänd fotografkollega. Lasse och jag känner varandra sedan många år nu. Han har väl alltid varit anställd som reporter på lokaltidningen, ända sen Hedenhös, och eftersom man inte behöver göra speciellt mycket för att hamna i tidningen här ute på skogen så har våra vägar korsats ett antal gånger.

Idag var det VSCP som stod på tapeten. Det är bra. Det är liksom lite show det där med media. Ställer man upp får man liksom spela med lite. Som när jag fick de tjugogemtusen kronorna att handla för i våras. Det  blir ju inte så roligt om man bara åker iväg och köper pellets för alla pengarna. Man får liksom bjuda till lite. Köpa lite skrot så att de har något att skriva om. Det är ju det det handlar om.

En reporter som som Lasse känner alla som bor och bott i bygden och känner allt som har hänt i det samhälle där han är verksam. De har otroliga historier och otroliga möten att berätta om de här människorna och Lasse är inget undantag. Trevlig och ödmjuk också som få. Kommer han hit så blir det lite tvärt om. Jag som vill veta saker som han har att berätta och om de inte hade så mycket andra att också intervjua och plåta så skulle han nog få suttit kvar här ännu och bli urtankad information till framtida historier.

Nackdelen med intervjuerna är att de till slut publiceras. Det är inte lika roligt. En morgon för länge sedan kom Karin rått skrattandes in med lördagstidningen där min nuna prydde hela omslaget. Då kände jag nästan panik. Men oftast är det såklart lugnare. Man behöver inte bry sig så mycket. Men ibland ger de där artiklarna en ny värdefull kontakt. Ibland inte. Men där finns värdet i det hela och varför man ändå tackar ja till de där intervjuerna.