Bara en hög med sladdar är de såklart för de allra flesta på den här bilden. Ja, några lådor och kretskort också, men mest sladdar. Inget att fördjupa sig mer i. Ge mig nästa bild, helst på en lättklädd kändis säger en majoritet av er. Även de som kallar sig mina vänner. Det flesta har inte ens orkat klicka på länken som tar dem hit och den större delen av er som orkat göra det läser rubriken, ser sladdarna och går vidare till nästa intryck. Vad betyder en bunt sladdar?
För mig är det här drömmar. Realiserade sådana. Något jag kämpat hårt för att få till. Japp, i princip samma drömmar som du sitter och pratar om med kamraterna vid lunchbordet. Ja du vet det där huset i Provence eller det lilla cafet där vid kusten. Det du drömmer om men ännu inte har vågat genomföra. De flesta kommer att bemöta dina drömmar på samma sätt som min dröm här såklart. De går in i ena örat och ut i det andra. De flesta kommer önska att det går åt helvete faktiskt den dag du köper det lilla cafet eller drar iväg till Provence.
Man måste offra saker för att genomföra drömmar. Ibland för mycket. Lita på sig själv på ett onaturligt sätt – för lyssnar du för mycket runt omkring dig så ger du upp. Det är inte stöd du finner där ute. Det där som ser så enkelt ut utifrån är egentligen bara hårt målmedvetet arbete där du går en väg framåt med tvekan om huruvida du verkligen har valt rätt väg som din ständige följeslagare. Bara de som gör samma resa förstår. Fattar precis vad det handlar om.
När du presenterar din dröm för någon annan tar du deras tid. Du känner det i varje del av din kropp. Du ödslar tid för någon annan som egentligen inte är ett dugg intresserad. Nästan ingen tror på värdet i det du åstadkommit. Det finns andra framgångsrika realiserade, de upphöjdas drömmar som de redan känner till, så varför använda energi för att förstå vad det är som du försöker visa. Nästan alla kommer att välja den upptrampade vägen därför att andra, de upphöjda, säger att det är där man skall gå. Därför att de själva inte har drömmar och aldrig kan förstå.
Men så lyckas du då en dag. Fattar det inte själv. Lyckades gjorde du ju när du realiserade din dröm. Det var ju det svåra. När du löste upp alla knutar mot alla odds och vågade. Men nu har du blivit huvudspår. De upphöjda pekar på dig. Alla som tyckte din dröm var idiotisk och ointressant tycker nu att den är genial och underbar. Till och med dina åsikter om ämnen du inte har det minsta insikt i höjs nu upp och klassas som geniala. Kamraterna flockas omkring dig liksom tomheten. Den stora tomheten. Den du måste fly ifrån för att återigen leva din dröm. För kanske är det inte att lyckas i andras ögon som är det viktiga, målet, att få han/hon som tyckte din dröm bara är fånig när du visar den att tycka den är bra, att få henne/honom att inse och orka lägga tid på att förstå vad det överhuvud taget handlar om. Kanske spelar det ingen roll det där om du vet att det är rätt väg du går, även om du är den ende som vet det.
Nikola Tessla blev galen när han inte fick något erkännande för sina drömmar. Edison spelade ett fult spel mot honom och Marconi upphöjdes som radions upptäckare. Men växelström har vi idag i våra elnät, den som Edison och samtiden förkastade och radio är en oändligt viktig del och han beskrev väl egentligen Internet också. Han har fått upprättelse först på senare tid som radions uppfinnare. Hans värde är större än Edisons, eller i alla fall lika om man vill höja Edison. Men det har ännu inte nått historieböckerna. Men att andra förstår dina drömmar är en del i att kunna realisera dem. Det handlar om pengar och resurser inte om upphöjelse. Det förstod aldrig Nikola. Han sökte erkännande som en törstande i en öken söker vatten. Fick aldrig det medans han levde. Är det nåpon jag önskar skulle fått det så är det han.
Ibland vet man att man har rätt. Man får lita på den känslan. Jobba vidare med det där som “dom andra” ser som en hög med sladdar. För det är din dröm som är det viktiga, inte vad andra tycker om den. Där finns glädjen och allt det där man kan önska sig. Det är inte andras gillande det handlar om helt enkelt. Det handlar bara om att realisera drömmar, för “dröm” står för det som hela dit väsen vet är det rätta för dig men som samhällsmaskineriet försöker få dig att glömma. Lita på dina drömmar och vandra iväg efter den vägen de pekar ut åt dig. Där – oavsett vad alla andra säger – finns den verkliga “du”. Den lycklige!
