Day: 11 November 2013

För varmt inne men förbannat skönt. Ute blåser det som attans men termometern kastade sig nyss upp över nollan och nu smälter snön där ute bort i vinden till undertecknads applåder. Det är kung Bores fight med det som är kvar av hösten som pågår där i natten. En strid som böljar fram och tillbaka och som alla vet bara kan sluta på ett enda sätt när majestätet Bore mobiliserat alla sina nordliga arméer och tågar söderut med full kraft. Det är andra som är där ute och tar upp kampen. Själv gömmer jag mig fegt här inne i ett alltså för varmt – men likväl skönt – kontor. De modiga fightas till siste man och till den sista ofrysta bloddroppen. Jag och andra fega hejar på och applåderar deras segrar men vi vet ju vem som vinner till slut så fega som vi är tystnar vi efterhand som fienden tar landet i besittning. Sen tiger vi den feges tystnad till våren när vår sida åter igen har vuxit sig stark och då skriker också vi ut i vårliga vrål som höga nordliga bärsärkande vikingar och kastar oss in i striderna för att det skall bli en sommar då igen till alla levande varelsers ljuva fröjd.

Greps av en otrolig Stockholmslängtan igår. Det behövs bara bilder på en av stadens gator den här tiden på året för att det skall börja suga till i mig av svårsläckt längtan efter storstadspuls. Varför den kommer över mig på hösten är lätt att förstå. Teater, musik, krogar, museer och Akkurat. Eller bara att få vandra efter gator, se människor och titta i skyltfönster. Fika på ett litet café och vandra vidare, hitta den och förundras över att det kan finnas en butik med ett så nischat och specialiserat utbud.

För konstigt nog är Stockholm också hemma på något sätt. Det är den andra sidan av mitt jag. Där finns och trivs mitt “jobbjag” medan mitt  “fritidsjag” gärna finns i djupa skogar så långt från människorna som det bara går. Schizofreni kanske, men jag har alltid längtat dit och längtat därifrån. Behöver både stadens puls och lugnet, hela det spann som detta representerar. Där någonstans i hela det utbudet finns också den innersta “jag” hos mig. Visst en klåpare. En som skriver texter som inte många läser, musik som inte många lyssnar på, dataprogram som inte många kör, uppfinningar som ingen köper. Men vad gör det! Vad gör det så länge jag mår bra av att göra de där sakerna. De finns likafullt och är det som gör mig till just mig. Har värde och mening för mig och borde väl egentligen inte störa någon annan. Varken i staden eller på landet. Jag vågar visa vad jag gör och står för det trotts skratten och förlöjligandet som följer mig i spåren. Just det där är enklare i den anonyma storstaden där man vid behov kan gömma sig. På landet får man stå till svars för varje ord i sina dikter, de som vägs på guldvåg av de som gärna vill hitta vägar in för den förgörande kniven. Den vars stick gör så ont, så ont, så förbannat jävla ont. Men man klär sig i rustning såklart. Måste det för att klara av att fortsätta resan och ibland far man in till staden och är en av alla andra i pulsen som tickar fram som hos ett hjärta och som också den har en sjunde våg som havet. Det pulsslag man väntar på en fredagskväll, med lagom mycket alkohol i kroppen och som fyller en med kraft för att klara ensamheten under långa vinternätter där nästan ingen bor.

Vi vaknar på morgonen och det är kallt i huset. Pelletsbrännaren har stannat. Det händer ibland. Inte ofta men alltid när det får mest effekt och folket i huset har en jäktig morgon ändå. Själv startar jag den sköna värmealstraren igen och smyger ner till kontoret och låter de andra rusa omkring där uppe. Men det lugnar sig efter ett tag. Tvätt får ske på gamla beprövade sätt med uppvärmt vatten och handfat. Själv kan jag ju vänta ut uppvärmningen av hus och vatten igen, det kan inte son och hustru som måste iväg till sitt. Man har det bra…

Mycket att göra idag. Kodar om en av mina produkter och det är en hel del att fixa. Just det här att tillverka saker innebär så oändligt mycket mer jobb än vad man tror innan man gjort det. Det finns hundratals detaljer som skall fixas och nästan lika många regler som skall uppfyllas. Men tillfredsställelsen är enorm såklart. Att någon vill använda en sak som jag konstruerat. Att någon hittar på nya användningsområden osv. Det är jäkligt skoj och ger en enorm tillfredsställelse.

Åtta grader kallt ute och solsken. Solen har liksom segrat över det kompakta  novembermörkret. Tror på den här dan. Jag är född optimist.