Month: December 2013

Lödkolven och datorerna är uppvärmd här. En ny dag har alltså startat. Röd himmel västerut. Ivar är på väg och klass två varning över Hälsingland igen ikväll. Byar med 25 m/s skall väl få snön att röra sig och bygga fina vallar där ingen vill ha snö. Den lösa plåten på taket kommer att skramla hela natten så att ingen kan sova här i huset. Jag får nämligen inte loss den själv. Jag hoppas stormen lyckas med det. Men bara den plåten då tack.

Gjorde en email-intervju för en tidning igår. För en gång skull om det jag håller på med (VSCP). Det känns bra, mer sådant vill jag ha och det får gärna handla mer om det jag gör än om mig som person. Men det är svårt att nå igenom om man sitter såhär på skogen. Kanske för att man är en klåpare. Sånt vet man inte själv och när folk ändå säger hur det är på den punkten så är man död och begraven och borta, eller ja, ett tag strax efter bortfället så blir man ju så jävla bra hos alla, har inga fel liksom. Efter några år brukar bilden bli lite mer nyanserad. Det är just det omdömet jag gärna skulle vilja höra. Men det får man alltså inte. Så är det bara. Eller vad vet man förresten. Kanske sitter man där på en molntapp och tjuvlyssnar trotts allt.

Att vara femtiosju år känns inte så dumt ändå. Visst, det gör ondare nu i kroppen men mentalt känns allt bara bättre. Man kan unna sig lite mer “skit på dig” attityd i den här åldern. Man har liksom inte tid med annat. Man är medveten om att döden ligger nära och lurar. Runt omkring en faller vänner som käglor. Är det inte cancer så är det stroke och annat skit. Man vet att det där smyger omkring en själv också och kan slå till när som helst. Lever man inte fullt ut då så är man en idiot eller hur. När man är yngre har man liksom mer tid att spilla bort. Farsan blev sjuttio precis. Tretton år kvar i så fall. År som går fort. Har man otur så går det snabbare ändå. Fast hellre snabb död än sjukhussäng och institutionsboende under många år. Ingen tvekan där. Kunde jag skulle jag operera in en cyanidkapsel i en tand för att säkerställa det där. Som alternativt får man hoppas att man kan rymma och leta upp ett tillräckligt högt stup. Ättestupan. Om det nu skulle bli så alltså. Men idag lever jag då och det tänker jag göra fullt ut.

Snön ligger här nu. Ett par decimeter är det utanför fönstret. Det blir liksom lite juligare när den väl är här. Jag kan till och med acceptera den då. Man slipper det där mörka som suger upp allt ljus som finns i hela världen. Det svartahålsmörka Darth Vader mörkret. Nu hjälper också månen till att lysa upp. Om några dagar nu så har vi vinterns första oljusnatt. De som följer den här bloggen vet att jag verkligen gillar oljuset. Blått ljus skapat av solljusets reflektion i månen och sen spritt av miljarder iskristaller här ner på jorden. Det är då jag brukar vakna vid tretiden på natten och måste stå en stund och se ut över Brattberg och ett Örnberg med stup och allt bakom det som jag bara anar finns där. Skuggorna som oljuset skapar är de mörkaste som finns. Där finns allehanda smådjävlar och annat sattyg så man får ta sig i akt. Hålla sig i det blåa. Men just den här fullmånen låter jag nog bli att springa naken upp på Örnberget och yla med de andra o-coola gubbarna. Varghatet genomsyrar landet just nu och hat sliter mig i bitar bara med sin blotta existens.

Jul ja. En inköpt gran och en slinga på bron. En färggrann rackare. Men inga ljusstakar uppe. Inga tomtar och annat. Ingenstans faktiskt. Vi har helt enkelt inte känt för det i år. Inte än i alla fall. Granen är en eftergift för julälskande barn. Det är de som håller på traditionerna. Jag är säker på att jag kommer få använda dan före julafton till att leta julmust på glasflaska också så att inte traditioner bryts. Plastflaska, vad är det för nymodigheter tycker nog ungdomarna. Jag är nästan säker. Själv är jag nöjd om jag får lite ost, julmust (i valfri förpackning) och en hög av Karins potatissallad och att äntligen få sprätta en whisky dan före julafton helt traditionsenligt. Jag dricker inget under November och December för att skapa den där fördröjda njutningen att få ta den där danföredanwhiskysippen ,och vilken njutning det blir sen. Sen tar vi det bara lugnt några dagar tills det börjar spritta i kroppen igen av jobblust. I mitt fall brukar det gå ganska fort men jag bjuder faktiskt till så gott jag kan och ligger där på soffan och snarkare mellan filmerna.

Vi brukar äta en julfrukost på julaftonsmorgonen med Engelsk fruktkaka, lussekatter och en massa annat sött till en kopp varm choklad. Det brukar paja magen effektivt redan där och den Engelska fruktkakan som nog är det sötaste som mänskligheten lärt sig baka, sitter i som en klump i magen fram mot Nyår. Men tradition är tradition. Sen har vi brukat fara till Edsbyn och under många år hälsat på Morsan eller ännu tidigare hämtat upp henne. Men i fjol var första året vi inte gjorde det eftersom hon dog på våren då. I detta ingick också att åka till kyrkogården i Ovanåker och tända ljus för farsan. Men inte nu längre alltså. I fjol tände jag ett ljus dan före för dom båda två. Lovade fasan att ta en extra macka, det han verkligen älskade under julen. Att ta sig en hög med mackor med julskinka på och sätta sig framför tv’n. Ja julskinka blir det ju inte för mig då såklart.

Men vi har fina lugna jular. Jag sitter framför brasan och sippar på whiskyn, läser, tittar på film och så tar vi kanske en promenad. Äter för mycket såklart. Men har det väldigt skönt bara med de närmaste. Så var det också under svåråren. Vi lyckades alltid få till jularna på något konstigt vis då med. Tänkte inte så mycket på det som kom efter, när verkligheten kom kapp oss igen. De blev som oaser i en öken. Nödvändiga för att överleva. Lättare numera såklart. Men jag glömmer aldrig hur det var och uppskattar det vi har just därför. Vi behöver inte så mycket, någon av oss och skulle klara oss med mindre. Jag är tacksam varje dag för det liv jag lever och jag vet att det är en ynnest att få känna så. Men priset var ganska högt ändå för att komma dit till slut och kunna bli den där o-coole gubben som sitter i ett stort gult hus på en kulle i Los.