Month: December 2013

Sitter här på kontoret men borde gå och lägga mig för jag skall upp tidigt imorgon, men orkar inte. Städtrött efter en dag med dammsugare och mopp. Det är bara bra musik i öronen som räddar en från en sådan här dag. Imorgon skall jag ta en fight med alla andra som skall handla den där överfulla kundvagnen till jul. Jag kan iof fuska och börja lite tidigare på dan men VILL INTE befinna mig i vansinnet – som tilltar som en orkan i stryka över dan mot kvällen – för länge. Galenskapen är över oss. Kontokorten går varma. Julklappsmaskinerna spottar ut presenter i massor och direktörerna sitter flinande och räknar försäljningspris – omkostnader – inköpspris och får som resultat sina julgåvor innan jul.

Jag skall göra det jag skall. Sen hem igen. Så snabbt det bara går. Följa Voxnan ner mot Edsbyn som vanligt. Lämna en blomma, hämta en son i Bollnäs, köpa en present till, handla, äta en vegetarisk burgare, dra hemåt, men först stanna och tända ljus på morsans och farsans grav. Ett som brinner till julafton för fler än dem, för hela min lista.

Där någonstans börjar min jul. Hemma kan jag öppna julwhiskyn och skåla mot Järvsö och sen flyta med. Jesus skiter jag i. Jag är ledsen. Han/hon/det/gud och jag har en överenskommelse där att det är OK. Jag äter såklart för mycket. Samarin hjälper lite. Pepsid mer. Dricker för mycket, men bara julmust. Whiskyn är godast om man sippar. Jag är tillräckligt utflippad ändå utan att hälla i mig den.

Det borde finnas en knorr på den här betraktelsen men jag kan inte komma på någon. Det kan inte hjälpas. Den får ett slut ändå tamefan. Hursomhelst där och då på julafton när man vaknar till julfrukosten är vansinnet över för min del. Lugnet sprider sig i kroppen och jag kollar så att telefonen är avstängd. Bortkopplad avkopplad i tre dar. Jul, skönt så in i vassen.

Upploppet nu, det gäller att orka det där sista så rulla en till köttbulle, stöp ett till ljus, lägg in en sillbit till, sjung en julsång igen, städa av den där köksluckan som behöver det, in med skinkan i ugnen, hinner nog revbensspjällen ikväll också. Sov en tre, fyra timmar, upp och jobba imorgon, handla det sista, griljera skinkan, pynta, rusa iväg och köp det där du glömde, kör på kör på, på tisdag är det julafton och då “får du koppla av med hela släkten”. Själv tar jag en morot och tittar på.

Man borde duscha. Klockan är ett och jag har inte kommit dit ännu. Det är städning här idag. Min uppgift. Därav segheten. Kanske. Men med lite musik i öronen så brukar den detaljen gå som en dans. Frugan håller sig i köket i dessa tiden. Nu skall tydligen viktrekord slås för det bakas och lagas allt möjligt som man inte kommer att kunna hålla sig från att smaka på. Min karaktär är inte den bästa och det syns på kroppen. Det där måste jag göra något åt. Men det får bli nästa år. När semlorna anfaller.

Ute regnar det. Gårdsplanen är som en isbana och ville bara kommunen sanda backarna här ute så skulle jag försöka ta mig ner till sandhögen och fylla två hinkar med sand innan vi halkar ner från vår kulle med hus och allt. Vore rent livsfarligt att försöka ta sig nerför storbacken med bil nu.

Imorgon storhandlingen. Ja vi med lite pengar på kontot får göra den när löningen dyker upp. Traditionsenligt sker den i Edsbyn och Bollnäs. Äldste sonen skall hämtas också. Lämnar lärdomsstaden några dagar för julefrid. Blommor överräkas till gamla släktingar. Avslutar med att tända ljus på gravarna. Det som inleder julen för mig. En av de viktigaste traditionerna faktiskt. Kunde klara mig utan det mesta av det andra.

Men kan väl inte sitta här och såsa längre. Dags att leta upp någon bra musik och hugga tag i dammsugaren. Kanske duscha före ändå. Snart jul och vila…

En domherre flyger in i rutan med en smäll. Jag hör det på långt avstånd. Sen ligger den utslagen där i snön. Vardagsdramatik uppe på en kulle i Los. Den första reaktionen är att gå ut och ta rätt på den men det är bättre att låta den ligga. Inte störa det som händer där ute.

Det snöar såklart. Tung, våt julsnö faller från himlen. Snö och julstämning behöver vi aldrig vara utan här. Hittills har vi inte varit med om en barmarksjul i Los under de år vi bott här. Jag hatar den, snön, eller kanske inte. Hatar att skrapa rutor, skotta snö och att det är kallt. Hela den förbannade skiten kunde jag vara utan. Men snön. Det är något speciellt med den ändå. Årstiderna. Nog skulle man sakna dem om man bodde i mer årstidslöst klimat. Längtan, som den efter våren, är också en del i det sköna. Vad vore livet utan att få längta. Längta efter den man älskar. Längta efter favoritmaten. Längta till midsommar när det precis har vänt och vi fortfarande har långa dygn fram till ljuset och värmen och skönheten.

Nej jag hatar nog inte. Varken snön eller annat. Hatar man låter man det där som är målet ta energi av en, vinna över en. Man får förlåta eller bortse. Behålla energin till positiva saker istället. Så snön och vintern och kylan är förlåten. Ni skapar längtan till sommar och värme och sköna stunder i en hängmatta. Drömmar om enklare liv när nästan inga kläder behövs.

Domherren då? Den kvicknade nog till, för när vi tittade ut lite senare så var den borta. Antagligen med en del julhuvudvärk men vid liv. Det är bra så.