Month: December 2013

Jag blir alltid lite nedstämd såhär till jul. Får en lätt, men rätt skön juldepression. Utan den blir det ingen jul så jag vill verkligen inte bli av med den, den hör liksom till julen. Jag vill ha romantiska filmer på tv eller i alla fall något som man kan grina till, men hittar såklart bara julkomedier i mängder av den vanliga Amerikanska typen “passera genom huvudet utan att lämna ett spår”. Varför finns det ingen Spotify för filmer ännu. Förbannad vare filmindustrin.

Jag har alltid varit mer Ferdinad som sitter och luktar på sina blommor än en tuff actionhjälte. Det kan inte hjälpas. Jag ville alltid hellre se “Mandomsprovet” än “Dirty Harry”. Hade väl lättare att identifiera mig med den olyckligt käre Benjamin Braddock än med den hårde Harry Callahan såklart då när det begav sig. Sådär är det fortfarande och såhär till jul i stigande grad. I brist på filmer får böcker duga.

Lite handlar det här såklart om att man har ett jobb där känslor inte har plats. Ingenjörens. Programmerarens. Man kan lätt fastna i det där och dö som kännande varelse. Man får passa sig. Fylla övrig tid med något från den andra sidan så att man blir en hel person, når jämvikten. Ja, eller i alla fall försöker nå den.

Fast inget av det där spelar såklart någon roll heller. Det viktiga är att man har bra människor omkring sig. Människor som lyfter en och som man själv lyfter. Att vara vänner är ett givande och ett tagande. Tillit också såklart. Att lämna ut sig själv. Lita på någon annan så att man vågar släppa taget och falla. Själv är jag dålig på det där. Har alltid varit för mycket ensamvarg. Har aldrig velat störa eller vara i vägen för andra. Just det är en sorg som följer mig. Den finns inte bara till julen. Men det hade heller aldrig någonsin kunnat vara på något annat sätt. Jag älskar människor, men måste ändå gå mina egna vägar. Visst låter det löjligt. Fånigt rent ut av. Men ensamhet sitter inuti en inte i hur många vänner man har.

Jag tänker lägga mig snart. Har fixat lite kod åt en kund nere i Skåne. Han vill få ett avslut innan julen och också jag vill få ett avslut innan julen. En plattform att vila på under lediga dagar. Som konsult jobbar man när kunderna vill. Inget är konstigt med det. Jag kröp på maskiner i Bromma på min femtioårsdag, inget konstig med det heller. Trivs man inte får man byta liv. Det ansvaret har man själv att ta. Det är sällan programmerare blir hjältar. Vi är alltid lite mer lika den där olyckligt kär Benjamin men vi gnäller inte heller så förbaskat på vägen mot målet utan realiserar det steg för steg istället, till vilket pris som helst. Kanske är det också ett värde i det. Vem vet.

Godnatt.

De är vackra domherrarna där de sitter i gammel-lönnen. Sitter där och väntar på sin tur vid maten. Taloxarna är aggressivare och skall ha först. Solrosfrön är grejen för småfåglar, talgbollar också såklart men ekorren ser dem som stora nötter och plockar girigt med sig dem till något av sina gömställen. Så åtgången blir stor på talgbollar, men vi fyller på så de alltid finns där i för ekorrar och fåglar i närmast obegränsade mängder.

Jag vet inte vad som hänt i år men fåglarna här äter som aldrig förr. Man får fylla på varannan dag och då rymmer automaten ändå drygt en tiolitershink. Blir dyrt det här i år. Att man gillar det är väl på samma sätt som att sitta i parken och mata duvor ett tecken på att man verkligen är gammal. Man behöver inte längre så uppseendeväckande händelser för att roas. För jag tycker nog att livet skulle vara ganska innehållslöst utan alla dessa fåglar utanför fönstret. En dimension av det man uppskattar skulle vara borta. En av anledningarna att man bor i skogen.

Julen närmar sig. Jag gillar jul. Inte det religiösa budskapet, inte måstena, inte kommersen. Vi har valt bort det mesta av det där här i huset. Men jag gillar när ungarna är hemma en stund från sina hektiska liv och att de är det frivilligt. Det är viktigt att de lever sina liv och inte vårt. Vi är ändå alltid kopplade. Det kommer man inte ifrån. Vi tar det lugnt helt enkelt och umgås under julen. Äter lite gott, ser på filmer och spelar något gammalt slitet spel ibland med en glas sherry i högerhanden. Vi har några julklappar som vi delar ut men inte fler än att de öppnas på en liten stund och kunde fås vid något annat tillfälle på året också. Att ligga på soffan och läsa är kanske det bästa. Vi brukar köpa några nya böcker och så ligger vi där i varsin del av soffan och bara läser och läser. Japp, somnar ibland också. Skönt det med.

Jag brukar klara av det där till framåt annandagen. Sen börjar det krypa i mig och jag vill igång igen. Men oftast utvilad och sugen nu. Som ung stack man iväg till kompisarna redan på julaftonskvällen. Vi hade nycklarna till Södran och kunde mötas där i natten. Gitarrer och kompisar drog i en. Vi var så många då. Kompisas och medlemmar i tre band. Flickvänner, wannabes och folk som liksom bara hängde på. Ett fantastiskt gäng. Antagligen de bästa människor jag någonsin träffat. Det sagt medveten om att jag träffat oerhört många trevliga människor på olika platser i mitt liv. Men graderingen är oviktig såklart. Möten tendera dessutom att bli bättre sedda genom årtiondens dimma. Men det var speciella människor. De enda faktiskt som jag någonsin känt att jag skulle vilja träffa igen. Är inte så mycket för återföreningar annars. Men Södrangänget skulle jag inte kunna motstå ens som åldrande…

Jag skall ägna resten av dagen åt att fylla bokhyllor med böcker. Vi är redan ganska säkra på att alla vi vi har inte kommer att få plats trotts fjorton Billy med överhyllor. Det behövs fler hyllor på andra ställen, så är det bara. Man kan bara konstatera att man borde hänga med i sin tid. Allesamman får de väl med enkelhet rum i minnet på en läsplatta. Nått att tänka på.

Det kan möjligt vara så att det är jag som inte förstår världen. Javisst, det är så att Blondinbella och de andra “framgångsrika bloggarna” har i runda släng tiotusen besökare på sina bloggar varje dag. Jag har väl kanske femtio om det är en bra dag. Inget för annonsförsäljare att satsa på alltså och det är väl tur det eftersom jag inte skulle släppa in dem här på bloggen heller.

Jag skriver nämligen för att jag vill skiva och för att jag tycker om att skriva. Ibland är det en utloppsventil, ibland bara en syssla som får en kaffekopp att bli uppdrucken. Men jag skriver inte för folket. Jag skriver inte för att bli omtyckt. Jag skriver bara det jag vill skriva och utan några baktankar om att ställa mig in eller tjäna pengar.

Ja jag är nöjd med det också. Nöjd på samma sätt som jag spelade hårdrock med mitt band på 70-talet när andra både fick spelningar och pengar genom att hoppa på dansmusikvågen. Man kan göra saker för att man bara gillar dem också utan tankar på framgång eller pengar. Det är säkert!

Men möjligheten finns såklart att det är bara jag som missförstått alltsammans.