Världen har verkligen krympt. Mikroskopet jag beställt för mindre än en vecka sedan från Indien ramlar in genom dörren idag. Billigare än jag kunde köpt det i Europa eller i Sverige för den delen därför att det inte finns mellanhänder som tjänar på transaktionen, men i allt annat samma sak.
En vän’s fru skriver en fantastisk text som jag läser här på morgonen. Den slår nästan omkull mig, så bra är den. Eftersom jag vet att hon gått igenom en jobbig och smärtsam tid så kan jag inte låta bli att notera att vulkanen har vaknat. Ja, jag kan inte beskriva det på annat sätt. Det mullrar och ryker och det kommer snart spruta eld om denna kvinna. Ja, det har det alltid gjort, men nu har elden bytt färg från det smärtsamma blåa till ilsket friskt rött och orange. Smärtan finns inte där längre eller håller i alla fall på att tyna bort. Pianot måste få stå ett tag nu med locket stängt så att dammet får samlas på det, ersättas av dubbla Marshallstackar, taggiga hårdrocksgitarrer, kajal och sotade ögon. Här kommer primalskriksrock…
Det är så det känns efter att ha läst texten. Det kan inte hjälpas. De här orden säger att tunneln snart är slut, att det finns ett ljus som fyller tomrum alldeles nu snart bara efter bara några ynkliga hundratal steg till efter livets uppförsbacke. Jag blir glad. Innerligt glad för en vän och hans stora kärlek.
Sedan jag blev krönikör i Hälsingetidningarnas helgbilaga så har jag blivit utsatt för diverse påtryckningar här i byn. Belysningssituationen t.ex. Ett hett politiskt sprängstoff. “Borde jag inte ta upp den i en krönika?” Eller avsaknaden av gångbanor för den delen, “vore inte det en förträfflig krönika?”.
Tyvärr har Looslimpans ägare ännu inte kommit med lukrativa erbjudande om gratis limpor under det närmaste året mot att jag nämner deras smakfulla produkter sådär i förbigående, inte heller har LoosTech hört av sig med en gratis NASA-kopierad förslutning i hårdaste Titan för mina elektronikprodukter. Inte ens ICA Nickeln gör ens en antydan om extra rabatt på toarullarna när jag inhandlar dem där för mina surt förvärvade pengar. Dock har Wilmars bagarbod då och då, uppmuntrande nog, packat ned en extra semla i påsen på senare tid. Naturligtvis så kommer de att nämnas i positiva ordalag så fort ett bra tillfälle yppar sig där bland orden i krönikan. Var så säker på det. Alla har ett pris och jag är egentligen rätt billig, lite åt slampahållet, om jag nu inte hade en penis då trotts allt. Men kanske kan man vara slampa med också. I så fall är jag det.
De övriga ombeds skärpa sig. Jag menar detta är ju ändå ett gyllene tillfälle att nå ut med sina produkter på hela den Hälsingska marknaden. Det fungerar bra med penningbidrag också. Jag är inte så nogräknad i det fallet heller, i alla fall så länge det är svarta pengar.
