Kaffe dricks företrädesvis ur en gratis nördmugg utom då Sven Cahling bjuder då kan jag tänka mig en av de där små fina goda.
Month: February 2014
Categories
Björnar är inspärrade på fabriker i Asien
Categories
Ungarnas koja
Ungarnas gamla koja där ute, i det som var skogskanten upp mot berget innan avverkningen den där julen, är en annan av de saker som påminner mig om att tiden går. Helig mark till och med för skogsmaskiner. Den fick vara kvar liksom de tre björkar den byggdes i när bergets skog och gammlegranarna fälldes. Nu var det många år sedan någon lekte där, femton år kanske, och det är bara ekorren som jag ibland ser söka skydd där inne. Men det var också många år sedan jag tittade in i den. Antagligen lever ett helt samhälle med olika djur i de två våningarna och de skydd den fortfarande ger.
Visst, vi borde elda upp den. Den har gjort sitt. Det finns ändå så många andra av de där tidsmarkörerna. För många är de och för snabba att tala om att tiden håller på att ta slut för en o-coola gubbe på en ensam kulle i Los. Kanske är det därför kojan klarat sig från både vår och höstbrasa varje år. För att så länge den sitter där mellan de tre björkarna finns minnena kvar om barn som bodde hemma och andra tider när gubbars kroppar inte gjorde lika ont.
Fast det var såklart sämre tider när den där kojan byggdes. Vi hade många tuffa år då. Men på något sätt så gick det och vi överlevde. Oftast tack vare Karins förmåga att trolla fram fyra tallrikar mat fast vi kanske bara hade en tia att leva på den där dan eller oftare i flera dagar frammåt. Det finns ingen annan än oss själva att tacka för att vi klarade de där åren. Solidariteten var glömd redan då. Var och en fick klara sig själv precis som nu. Speciellt företagare får skylla sig själva i massornas ögon. Speciellt om de vägrar att ställa sig på knä med huvudet sänkt och mössan i handen.
Nu börjar slyn växa på berget ovanför kojan. Ta fart med full kraft. Det öppna var skönt när det kom, men nu är det på väg bort, precis som den stig som slingrade sig upp på berget runt gammelgranarna. Skogsmaskinerna trollade bort den fullständigt och jag har letat den, sökt spår efter den, vår och höst, sedan dess, men den är som bortblåst från jordens yta. Länken mellan huset och bergets alla andra stigar är bruten och bröts den där julen skogsmaskinerna kom. En väg ut i skogen som funnits i alla tider saknas sen dess.
Kanske skall jag ta ner den där kojan till våren. Låta lågorna äta upp det murkna virket och föra ut den ur världens fysiska existenser för gott. Låta en ny tid komma till den här kullen ute i skogen där det stora gula huset står, det som också väntar ut sin tid och sina lågor – eller möjligen grävskopor – precis som kojan. Kanske kalarar jag det i år. Kanske inte. Det vet ingen just idag.
Categories
Halv fem
Lite pelletsbrännarservice hör till tidiga februarimorgonar, kanske, eller också drömmer jag. Man kan aldrig vara säker på det ena eller andra i egentlig mening. Men skall alla få duscha varmt om nån timme i det här huset så krävs det att o-coola gubbar som jag meckar en stund i källaren iklädd gröna storstövlar och prickiga kalsonger. Att vi sen gör en statusuppdatering om det hela helt i onödan och sedan går och lägger oss och sover den sovandes sömn igen är en annan historia. Hur än patetiskt det hela än ter sig i betraktarens öga är det nu ändå precis så det är.
En konstig dag igår följs av en konstig dag idag. Hade feberdrömmar hela natten igår och måste lägga mig några timmar på eftermiddagen, med samma underliga drömmar som sällskap då såklart. Det är konstigt hur hjärnan reagerar på “ofrisk”. Ändå är jag liksom bara halvsjuk. Men känner att det är något i kroppen som rumsterar om och koncentrationen vill inte riktigt vara med här nere på kontoret. Att inte kunna jobba fullt ut gör mig genast irriterad vilket i sin tur naturligtvis försämrar koncentrationen ytterligare. Därför tänker jag blåsa ut mitt ljus redan nu. Gå upp och återvända till de där underliga drömmarna. Försöka få någon rätsida på dem. Om det nu går.
Till råga på allt läser jag en dålig bok. Men fördelen med dåliga böcker är att man somnar snabbt. Ett kapitel sen är man färdig att lägga den ifrån sig. Nackdelen är såklart att på det viset räcker de mindre bra böckerna längre än de bra. Orättvist liksom. Men kära frun har slungat iväg en reabeställning idag så det är snart påfyllt med förhoppningsvis mer läsvärt. “Då tänker jag på Sigrid” av Elin Olofsson är en av böckerna (dock inte på rea) som jag tycker det skall bli spännande att ge sig på.
-1.4 grader ute. 34% luftfuktighet. Vindstilla. Barometern säger 965 mbar men den ljuger den rackarn, okalibrerad som den är. De nästan 22 graderna här på kontoret är dock sanna och varma och sköna och precis som de skall vara. Sitter man still måste man ha varmt. För att försäkra mig om govärme också imorgon så fyller jag naturligtvis ett gäng säckar pellets i monstrets gap innan jag går upp till dålig bok och feberdrömmar, fortsättningen eller uppföljaren om man vill det. Hoppas på en pigg dag imorgon full av energi och arbetslust helst utan en endaste Alvedon som hjälp att sitta upprätt på ett älskat kontor.
Nu lämnar jag över de gamla skolsalarna till den gamle läraren och de eviga kvarsittarna. Nattens lektioner i historia kan börja. Förhör på kungarnas regeringsperioder, det känner jag på mig. De skall dock inte nå in i mina drömmar.