Day: 7 February 2014

Trött som en Spillkråka släcker jag mitt ljus för kvällen. Det är tidigt. Återkommer under morgondagen, det är ett som är säkert. OS invigning går mig förbi. Det är sålt och köpt och ointressant och väldigt mycket som en aldrig glömd Berlin olympiad före kriget, så lika att jag måste stoppa undan tanken så fort den kommer upp eftersom den får mig att rysa hela vägen in i märgen.

Vi lever i stålarnas tid. Det är bara det allt handlar om. Sko dig själv och skit i andra. Glöm förlegade begrepp som empati och förståelse och låt människor torteras ihjäl, svälta ihjäl och dö av de enklaste sjukdomar medan du själv slåss med hjärtans lust i de för evigt kränktas pseudodebatter där små saker inte inte bara växer från fjäder till gås utan till hela universa och där alla som vågar ha en åsikt emot eller vill förstå är olyssningsbara och idioter, alltid utropat med de stora bokstävernas bläck av de som leder debatten och vet bättre än alla andra.

Men en fredagskväll som denna när man är trött efter en veckas jobb kan man väl bortse från det där. Inte titta på OS, det är för vulgärt och för mycket över gränsen, men man kan äta något gott, dricka något gott, leta upp en film och somna där i soffan. Precis som andra uttröttade fredagar. Låta de där giriga trötta ut sig i sina pseudodebatter som ständigt går ut på att “jag är minst rasist/homofob/miljöförstörare…” medan världen där ute är en skrämmande jävla sanning för de flesta förtryckta. Gör inget – prata, prata, prata och där någonstans somnar jag in i fredagströttheten. Imorgon kanske jag orkar säga emot igen…

Dags att kalla det här en dag och blåsa ut ljuset och ge sig och lägga sig och läsa en stund och sen somna och där först inga fler “och” eller “måste”. Man försöker låta bli att tänka på “klar” för det finns inget sådant. Saltgruvorna har bara nya lager av salt som hackan skall igenom, så länge den håller och så länge ryggar håller hos den som hackar. Lik förbannat ler man när man knappar in koden bredvid dörren och klicket hörs som öppnar dörren hit till Grodans Paradis imorgon. Med tekoppen i hand får man tassa in, lagom trött men tillräckligt pigg för att orka tända ljuset som symbol för en ny dag och hopp om porösa sandlager att hacka sig igenom just denna fredag i ett liv.

Inte slutet på veckan så klart. Egenföretagarens vecka sträcker sig bortom det där. Nästan alltid. Även för de som går hem. Livsstilsarbete. Alltid med.

Efter att ljuset är tänt, fejjan, noterar de tre, eller fyra slentrian “gilla” som den här texten fått. Nästan ingen läste mer än första meningen och de som läste längre visste att de kunde skriva varje ord så mycket bättre. Så varför skriva? Svaret är enkelt. Det finns inget val. Man gör det man måste och så gott man kan och det blir i alla fall bättre än allt de som de som aldrig gör nått kunde ha gjort. Däri får man vara nöjd. Godnatt!