Minns ni bokrean som den var en gång? En helt underbar tillställning. En lokal händelse där man verkligen kunde hitta fynd och där man nästan alltid gjorde det också. Visst man kom hem med en kassa böcker som till största delen förblev olästa, men bland dessa böcker fanns alltid en och annan diamant som man aldrig skulle ha läst annars, men som man nu såhär senare vet berikade ens liv och kanske förändrade det.
Idag när smarta marknadsförare tagit över och allt är tillrättalagt som en idoltävling eller en melodifestivalomgång så gäspar man mest åt utbudet. Tittar, javisst, utifall det finna en bok som man ändå skulle ha köpt, men för övrigt… Gäsp… Det är sällan något som får en att vilja köa tidigt på morgonen eller ens leta upp den lokala bokhandeln, än mindre logga in på AdLibris, Bokus eller någon av de andra internetbokhandlarna. Det är ett tråkigt strömlinjeformat utbud helt enkelt som passar alla och därför ingen.
Det var annat när bokreor var “bokreor”. Ett guldkorn som jag minns speciellt, som följde med mig hem i tonåren, var en udda del i Bertrand Russell‘s memoarer. Möjligen var det den andra boken, finns inte kvar längre i vår bokhylla, men den lämnade oförglömliga intryck efter sig hos mig när han beskriver första världskrigets utbrott och sin förundran över de jublande människorna efter Londons gator. Inhandlad för kanske en tia. Tankar och bilder som stannat en hel livstid i mitt huvud. Det är billiga intryck det. Reaintryck.
Men kanske är det bara så att var tid har sina saker. Bokreornas tid kanske bara har passerat – blivit en otidsenlig händelse – och man får finna sig i det. Böcker har ändå aldrig varit mer lättillgängliga än de är just nu. Det gäller i ännu större grad för skrivet material. Man måste sålla som en galning för att inte nå “information overload” och ändå befinner man sig nästan alltid där på gränsen.
Allt det där gör inte min längtan till bokreor, som de var förr, mindre. Något man får tillåta sig med en medelålders gubbes rätt. Jag önskar också, med samma rätt på min sida, att alla marknadsförare som får allt att bli strömlinjeformat och uppenbart, på ett “passar alla” sätt, kommer till ett eget helvete där eldarna brinner starkare. “Bra” kräver helt enkelt “dåligt”. Det finns inget annat sätt. Medelmåtta är ända bara medelmåtta och värre än dåligt, för då har nämligen ingen ens försökt att göra något som är bra. Så hittar du inga bottennapp på bokrean i år heller så vet du att du lika gärna kan vända och gå därifrån och lägga pengarna på en cappuccino istället.
Länge leve boken!
