Day: 25 February 2014

En konstig dag igår följs av en konstig dag idag. Hade feberdrömmar hela natten igår och måste lägga mig några timmar på eftermiddagen, med samma underliga drömmar som sällskap då såklart. Det är konstigt hur hjärnan reagerar på “ofrisk”. Ändå är jag liksom bara halvsjuk. Men känner att det är något i kroppen som rumsterar om och koncentrationen vill inte riktigt vara med här nere på kontoret. Att inte kunna jobba fullt ut gör mig genast irriterad vilket i sin tur naturligtvis försämrar koncentrationen ytterligare. Därför tänker jag blåsa ut mitt ljus redan nu. Gå upp och återvända till de där underliga drömmarna. Försöka få någon rätsida på dem. Om det nu går.

Till råga på allt läser jag en dålig bok. Men fördelen med dåliga böcker är att man somnar snabbt. Ett kapitel sen är man färdig att lägga den ifrån sig. Nackdelen är såklart att på det viset räcker de mindre bra böckerna längre än de bra. Orättvist liksom. Men kära frun har slungat iväg en reabeställning idag så det är snart påfyllt med förhoppningsvis mer läsvärt. “Då tänker jag på Sigrid” av Elin Olofsson är en av böckerna (dock inte på rea) som jag tycker det skall bli spännande att ge sig på.

-1.4 grader ute. 34% luftfuktighet. Vindstilla. Barometern säger 965 mbar men den ljuger den rackarn, okalibrerad som den är. De nästan 22 graderna här på kontoret är dock sanna och varma och sköna och precis som de skall vara. Sitter man still måste man ha varmt. För att försäkra mig om govärme också imorgon så fyller jag naturligtvis ett gäng säckar pellets i monstrets gap innan jag går upp till dålig bok och feberdrömmar, fortsättningen eller uppföljaren om man vill det. Hoppas på en pigg dag imorgon full av energi och arbetslust helst utan en endaste Alvedon som hjälp att sitta upprätt på ett älskat kontor.

Nu lämnar jag över de gamla skolsalarna till den gamle läraren och de eviga kvarsittarna. Nattens lektioner i historia kan börja. Förhör på kungarnas regeringsperioder, det känner jag på mig. De skall dock inte nå in i mina drömmar.

Ljuset har brunnit här på kontoret ett bra tag. Jag har en bunt email varje morgon med frågor från folk i andra tidszoner. De som sitter och jobbar hårt med sina saker i andra delar av världen medan jag sover. Det har blivit så enkelt. I början när Internet föddes kostade det 120 kronor minuten när jag ringde till USA och tankade mail och diskussionsgrupper. Man fick göra det där snabbt och sen för säkerhetsskull lyfta på luren och kolla så att linan verkligen kopplat ner efter att allt blivit nedladdat. Man fick också sköta sig. Ta bort text som inte behövdes. Det var ett måste att spara bandbredd, för allas skull.

Lyckan var stor när ABC klubben i Stockholm fick en länk till KTH och man som medlem kunde hämta och skicka mail där istället. En anställd på riksbanken hade fixat det där. Hundratjugo kronor gick ner till sex kronor minuten. Mängden mail och diskussioner ökade såklart. Man kunde vara med i fler uucp (unix to unix copy) grupper, ha mer kontakter, så kostnaderna blev detsamma eller snarare högre ändå i slutänden

Min första domän fixade jag någonstans i den där vevan, jag har den fortfarande kvar. En C-klass med ip-adresser också för säkerhetsskull. Man gjorde det som företagare. Man mailade bara Björn på KTH så fixade han det där. Internet i Sverige var Björn Eriksen under många, många år. Det mesta höll han i huvudet.

Senare ISDN. Drömmen var ju en fast lina med det var såklart en omöjlighet. Telia var stora motståndare till sådan dumheter. Om jag minns rätt så var trafikkostnaderna 50000/år när vi körde ISDN här. Vissa år tjugotusen till. Men nu kändes det i alla fall som om man hade en egen lina och nu började nätet växa rejält, liksom mängden information.

Jag körde igång Internet i Ljusdal någonstans där i krokarna (mest tack vare ett vaket kommunalråd och en vaken förvaltningschef). Fixade så att vi fick en lokal modempool som alla kunde nå via ett lokalsamtal. Kommunens hemsida var faktiskt den andra i ordningen som kom upp på nätet om man räknar kommuner. Helsingborg var före, Bollnäs kom strax efter.

Idag betalar vi trehundraspänn i månaden för komunikationen här i huset och då ingår telefonin i det. Nya tider. Mail på flera megabyte är ingen ovanlighet. Vanan att ta bort oväsentligheter innan man svarar sitter dock kvar i mig. Netiktett.

Hade inte nätet funnits hade jag inte kunnat sitta här och arbeta. Så är det. Men det är fortfarande lättare att hitta någon i ett annat land som man kan jobba på det sättet med än t.ex. ett företag i Stockholm. Många tröghjärnor sitter fortfarande på beslutande positioner. Har man inga människor omkring sig så har man ju liksom inga man kan köra med heller. Att titta på resultat har gått dessa nollor förbi. Men deras tid är ute. Nya tider kommer antingen de vill eller inte. Tröghjärnor dör och flyttar till Spanska solkusten. I båda fallen till allas glädje.

Men nu är mallsvaren ivägsända till de olika mottagarna i olika delar av världen som skall ha dem när deras arbetsdag börjar. Jag kan börja med mitt. Tillsammans är vi planetens befolkning i en värld som blivit så fantastiskt mycket mindre under min livstid. Vänner som definitivt inte kommer att starta krig mot varandra. utan istället värnar varandra.