Month: March 2014

Måndag och ny vecka innan den gamla är slut. Det blir liksom så när man jobbar lika mycket på helgerna som på veckorna. Eller nästan om sanningen skall fram. Lite sovmorgon och kvällsledigt bjuder allt helgerna på. Det där energiåterhämtande som är ett måste för att kunna jobba jämt.

Den här veckan blir det i alla fall ett avbrott i allt det vanliga. Till Stockholm i två dygn och fylla på med puls och alla de där intrycken som man kan hämta upp där. De som gör att man tycker det är skönt att komma hem igen. Den olösliga ekvationen som jag lever. Staden och det urbana som ständigt drar i mig och lockar när jag är i Hälsingland och skogen och det lugna med stillsamma vattenspeglar och blå berg som vill att jag återvänder – och som man inte kan leva utan – när jag befinner mig i staden.

Så jag åker ner och bort ibland. Så ofta jag kan faktiskt. Karin har tagit ledigt två dagar också och följer med den här gången. Själv skall jag till SICS och se om det forskats fram något spännande sedan sist jag var ner. Allt som oftast har det det. Men vi räknar med att ha lite tid för en hamburgare på Hardrock Cafe’, en rulle och kanske lite annat. Teater letade vi. Jag är oerhört sugen på det. Men hittade inget som föll i smaken just den här gången.

Vi såg en oerhört bra film i lördags. “The Visitor”. Se den om du har tillfälle och gillar det där lugna och upplyftande som följer med att någon lär sig leva på riktigt. En kanonrulle som lämnar något efter sig helst klart.

Den sista – det är i alla fall vad jag hoppas – pelletsleveransen för den här eldningssäsongen levererades i morse. Fem pallar borde räcka tills solen värmer tillräckligt för att stänga av pelletspannan. Det är liksom en dag att fira det också. Livet blir lättare att leva på alla sätt och vis. Men alldeles för kort är den där tiden av underbart. Den första frosten som tar de vackraste blommorna med sig in i vilan och de första försiktiga snöflingorna är tillbaks fortare än man anar. Man får passa på att njuta fullt ut. Det gör ju nu till och med jag fast jag såklart för det mesta jobbar och jobbar större delen av tiden då också. Drömmen om en egen segelbåt lär inte bli sann i år heller. Risken är att just den där drömmen bara stannar vid en dröm. Men ibland räcker det med bara just drömmen. Att leta den där begagnade båten på Blocket, titta på dem i båtklubbarnas hamnar och längta. Det är så mycket som är just vackrast när de bara är en dröm. Man kan aldrig ha för många.

Men nu arbete i anletes svett…

Efter ett möte på byn ikväll bestämde vi oss samstämt för att bygga det sextio meter höga Pariserhjulet, i stil med London eye, som varit på förslag sedan länge från kvinnolaget. Investeringen ligger på sjutton och en halv miljon, pengar som vi räknar med skall komma från den vindkraftspark som är placerad här uppe. Det är dessutom så finurligt att de som monterar vindkraftverken kan montera vårt jättehjul. Det sparar vi mycket pengar på.

Placeringen kommer att bli högst upp på Örnbergets topp så förutom de sextio metrarna upp till toppen av hjulet skall läggas Örnbergets stup som adderar tretti meter till det. En hissnande upplevelse med andra ord. Höjden där det placeras kommer att göra att hjulet, vackra och klara dagar, kommer att kunna ses ända borta i Jävsö och Ljusdal och från Sveg i andra riktningen. Dessutom kommer det inte bli vilket pariserhjul som helst. Gondolerna blir ersatta av plexiglasägg så att man verkligen kommer att känna att man hänger ute i fria luften och ett datorstyrt futuristiskt ljusspel kommer göra hjulet värt att se även för den som inte vågar sig upp. Hjulet kommer dessutom inte bara att röra sig runt utan också röra sig i sidled upp och ned för Örnbergsstupet. En hissnade upplevelse med andra ord.

Varför kasta bort alla dessa pengar på detta frågar sig säkert vän av ordningen? Svaret är enkelt. Vi vill visa resten av Sverige och världen att vår glesbygdsort fortfarande lever och kan och har det jävlaranamma som krävs för att leva vidare. Vi vill inte att de som bor här fortfarande om hundra år skall titta tillbaks på oss som en samling stugsittare som aldrig vågade något anat än att bara hålla hårt fast i det som hände förr. Vi bryter mönstret från att leva på det som skapades här förut till att leva på det som skapas här nu. Förändring! Det här är bara starten på en ny framtid för Lo(o)s som ort. En käftsmäll på dem som tror att vi bara sitter här och väntar på hjälp utifrån. Nu kör vi!.