Vi börjar kvällen med “The Wolf of Wall Street” men raderar den efter en halvtimme och skickar dess ettor och nollor hela vägen ner i den djupaste graven i glömskans oceaner. Skit! Dynga! Inget att ha! Man blir förbannad på hur man kan slänga bort miljontals dollar på sådan smörja. Men det är såklart bara min åsikt. Andra må ha andra åsikter och har min respekt för det i så fall. Man är olika och det är roligast så.
Kör “Små citroner gula” istället. Boken har vi ju lästa och den är mysig. Får göra avbrott för “Breathless”, engelsk, och det bästa jag sett på länge. Det goda finns i den liksom också i “Små citroner gula” som vi kör klart efter “Breathless”. Upplyft är väl det man blir liksom. Kanske genererar de inga djupare funderingar över existentiella frågor och jag vet att en del människor kräver att “bra” måste göra det. Men själv litar jag bara på det jag känner. Älskar jag någon så älskar jag någon. Smakar det gott så smakar det gott. Får underhållningen mig att må bra så är den bra. Det är där det sanna finns. Den som inte kan bejaka det behöver terapi och en veckas titt på Japansk kultfilm. Möjligen i omvänd ordning.
Min bok i Afghansk miljö ligger där uppe och väntar otåligt. En kväll som denna kan man läsa lite längre. Ingen brådska med att rusa upp imorgon. Man kan lugnt ligga kvar minst en timme längre än vanligt och tycka livet är bra gott ändå. Ligga där tills magen kurrar efter frukost och till slut ge efter för det och lojt pallra sig upp. Lite extra där också, lite godare, och sitta där med frukosten en bra stund längre än vad man gör vanliga mornar. Samma med tekoppen i soffan därefter. Den får ta sin tid. I sinom tid blir det kontor och jobba igen också på en söndag. Egenföretagarens liv. Men just de där lugna ögonblicken räcker för att ge livet guldkant och få det att bli mer än bara jobb och jobb och jobb som ändå alltid bara är just jobb hur mycket man än älskar det.
Dags att släcka ljuset här nere på kontoret och gå upp och avsluta den här lördagen för alltid.
