Morgon och uppstigning. Traktorerna brummar omkring nedanför kullen där byn förvånat vaknar upp. Det är en decimeter snö, den kom i lönndom under natten när alla sov, ramlade ner över världen när ingen var beredd, den som skall fraktas bort nu. Samlas ihop i de högar som för en vecka sedan nästan smält bort och nära nog blivit bortglömda men som nu växer igen och får kraft och vill besegra oss och göra det bara för att jävlas.
Säsongerna har alla sina ljud här ute i skogen. Just det här ljudet hör till vintern. Det och hundarna. Våren, om en månad eller så, är sågklingornas vinande ljuds säsong. Men nu alltså traktorerna och en och annan motorsåg som fäller det som skall bli bränne att värma hus med nästa vinter. Sommaren kommer att komma med ljudet av gräsklippare och röjsågar och dofterna av grillat. Hösten är ljudet av folkvagnsbussarna. De som de utländska bärplockarna far fram i kors och tvärs genom skogarna och gasar musten ur i jakt på sina stålar och sin lycka.
Jag kommer nog att sakna all de där ljuden när det är dags att dra härifrån. Det finns en trygghet i att höra dem i vardagen. Fast de bara är oväsen har de ändå ett slags värde. Men snön här ute på gården får däremot ligga en stund till. Tills traktorn farit förbi och gett oss plogkanten. Den som också skall bort och alltid är tungskottad. Men allt det där blir senare. Vi ligger sist där också här på kullen. Brantbacken kan folk försöka ta sig uppför bäst de vill resonerar den som läger schemat. Ett spratt kanske eller bara o-tänk. Det finns mycket o-tänk i världen.
Men konsultgärningen väntar. Horeri. Också jag behöver pengarna. Också här finns det drömmar att realisera. Horeri för att nå frihet. Tänk så lika vi alla tänker i slutänden. Tur att jag i alla fall gillar det jag gör. Det skall man vara tacksam för.
