Day: 18 March 2014

När man har blivit en o-cool gammal tjock gubbe som jag så börjar man kunna räkna in ett stort antal människor som har så höga tankar om sig själv att o-coola gubbar och annat löst folk inte ens finns för dem där de sitter där uppe i sina bekväma stolar som befinner sig långt upp bland molnen. Vi vanliga människor syns helt enkelt inte till i synfältet för de där malliga… ja, nu skulle jag kunnat skriva “grodorna”, men eftersom jag tycker om grodor så avstår jag från det. Det vore liksom en förolämpning för hela grodsläktet att göra den jämförelsen.

Men kanske är alla de där malliga värda sin plats och kanske är o-coola gubbar och andra mindre värda personer inte det. Det tål i alla fall att analysera lite djupare det där. Kanske är det så att om man har en pappa, mamma, farfar, farmor, mormor, morfar som tjänat ihop en massa pengar, att man faktiskt är lite bättre då. Eller om man jobbar på Sveriges Television, eller Sverige Radio eller ett annat tv-bolag eller radiostation. Eller kanske är man en bättre människa om man är snygg. Eller har stora bröst eller stor kuk. Eller har en fin bil. Eller sitter i Lo(o)s byaråd. Har ett “af” eller “von” där i namnet någonstans. Eller…

Befängt såklart. Hur kan någon vuxen människa förväntas bli bemött på ett annat sätt om man skiljer sig från oss andra dumskallar på så små egna meriter. Ja, det kan man såklart om det finns dom som lyfter upp dem. Men det är slut på det nu. Inget mer upplyftande, Från och med nu gäller följande

Ju mer ovanlig blodgrupp du har desto finare är du. Enkelt eller hur. Alla med större procenttal ser nu upp till alla med mindre. AB- är liksom det blå blodet. Patrasket kommer under.

Mitt kontor har åtta 2.5 meter höga, en och en halv meter breda fönster åt söder. Tanken var att de en gång skulle släppa in det goda ljuset till flitiga elever som satt i de här lokalerna. Ljuset är såklart härligt. Var man konstnär så skulle man kunna få användning för det. Speciellt då en sådan här dag när fotoner med kraft bombarderar södersidan på huset från en vit värld med klarblå himmel där ute. Problemet är bara att de där fotonerna omvandlas till termisk energi när de kommer in på kontoret. Just det är väl också bra upp till en viss nivå, säg en tjugo, tjugotvå grader, men efter den så börjar det bli jobbigt. Speciellt om man har pannrummet under golvet där man sitter och en avstängning av element ger föga lindring. Men med tanke på hur mycket jag har frusit i de här lokalerna så skall jag naturligtvis inte klaga. Man får jobba i badbrallor eller kalsonger helt enkelt.

Jag skall investera i en större maskin här på firman. En maskin som kan placera komponenter på kretskort per automatik. Det är en svidande investering, men en som jag naturligtvis hoppas skall betala sig i en framtid. Att låna pengar är det naturligtvis inte tal om, det fungerar inte för en företagare som en gång gjort konkurs, knappast heller annars iof. Vem på en lokal bank har någon förståelse för en dylik maskin här uppe. Det finns ett investeringsstöd som skulle kunna användas. Där man får tillbaks 35% av investeringen. Men när man tittar på det där så är listan över papper som skall in en lista som täcker en hel A4-sida. Det är inte klokt. Den tid man använder till att fylla i de där papperen kostar mer än de man får ut. Så man får spara och gneta istället. Förhoppningsvis står den här i höst och jobbar och väsnas.

Såhär ser den ut när den jobbar.

Men nu är det dags att dra ner persienner och stänga solen ute både mentalt och fysiskt. Skall jag få råd att köpa den där maskinen till slut så krävs det att det jobbas på…