Month: April 2014

Jodå klockan är en bit över elva, söndagskväll på kontoret, jag har lött och felsökt hela dagen och helgen. Än så länge fungerar saker som det skall vad det verkar. I alla fall nästan och om inte ändå kontrollerat. Ethernet, wifi, CAN, RF 433, SD-minne och lite annat. Ett roligt men svårt kort att snickra ihop. Mikroskopet som jag köpte för en månad sedan har visat sig oumbärligt redan. Indisk tillverkning, billigt, fungerar perfekt. Tanke och ide blir något verkligt. Den underbara processen. Kan aldrig få nog av den.

Vi har vandrat runt lite på gräsmattan också frun och jag idag. Den kryper fram bit för bit nu, men än finns det ganska mycket snö kvar. Den liksom vägrar att ge sig, hänger kvar i de skuggiga partierna och på de ställen där högarna nyss fanns och där de fylldes på dag efter dag, vecka efter vecka. Nu väntar man bara på de första björnrapporterna. De borde vakna nu brummarna. Där har det förändrat sig. När vi flyttade upp kom varje björnmöte in i tidningen. Nu är det vardagsmat. Kul tycker jag. Men det är pollen i luften, ögon rinner, näsa rinner och jag blir trött. Inga antihistaminer. Icke. Fast borde kanske knapra dem den här tiden på året egentligen. Men frigjorda histaminer skall inte får mig att njuta mindre av att äntligen kunna röra mig fritt ute igen.

Känner att jag måste få komma ut nu. Få sitta där uppe på berget på min sten och fundera. Vändpunkten som jag döpt den där platsen till, just för att jag tagit så många svåra beslut just där. Förlorat och vunnit men mest förlorat. Sen är det forsen. Trösteforsen och kraftkällan. Där kan jag hämta energi när det behövs. Men där är man sällan ensam längre. Men det är klart man måste dela detta fantastiska med andra, allt annat vore för egoistiskt.

Men det är dags att packa ned kortet i antistatpåsen tills nästa gång man kan hitta en dag för lödning och felsökning. De är inte självklart den där tiden alltid finns och i och med våren så finns det alltid saker att såga och fixa med där ute och som har högre prioritet eftersom jag längtar efter just det där och behovet finns. Nu kommer tid när man istället får smyga sig till en gotimme eller två då och då på natten istället. Det är fint det med. Sommar med alla fönster öppna och sitta där ensam och jobba med någon bra musik i lurarna. Fin tid också jobbmässigt alltså, jag har kodat mycket av min bästa kod sådana nätter. I år skall det dessutom bli en veckas semester. Helt säkert. Att stänga av allt och inte jobba på annat sätt än att svara på ett och annat mail. Storlyxen. Men blir rastlös såklart om det inte finns något att göra. Är ingen strandliggare. Fungerar inte för mig. Borde åkt till Gotland som alla andra såklart men…

Så jag ger mig för idag. Imorgon annat jobb. Skojigt det med. Tur man valde det här livet ändå.

Vi letar desperat en film ikväll. Går från Engelsk till Amerikansk, över till Dansk, över till Amerikansk igen, men inget fungerar. Jag somnar ifrån alltihop. Den sista kastar jag över till TV’n med Chromcast. Fränt! Men ännu bättre om filmen varit det istället. Men det är sådär. Så det får bli en bok istället. Pellets fylld, själv är jag nykter, läsa måste man.

Men var är alla Franska filmer, Tyska filmer, Italienska filmer, Europeiska filmer???? Varför finns inte dom någonstans. med textsnutt, tillgängliga, istället för att ligga otittade och ledsna i tempererade arkiv där film sägs trivas, men vilken endaste enda film kan trivas om den inte blir sedd ens av de som vill se den. Men som sagt det får bli en bok istället. Räddningen.

Vårt bibliotek innehåller några tusen böcker. Så det finns alltid något läsbart där. Men varje bok är en chansning såklart precis som filmerna, men där finns i alla fall de Franska, Tyska, Italienska, Europeiska böckerna och de från Kina, Ryssland och drömvärldens rosa moln med de fantastiska varelserna man bara vill älska. Det är bara ta för sig. En tråkig film eller bok är bättre än en som inte lämnar något efter sig. Tänk på det. Amerikansk film, byggd efter standardmall, vad får man sig till sinnes? Zero, noll, zip. Nästan alltid. Det finns undantag. Zero, noll, zip kan fungera också om man inte orkar ta in en fundering längre. När varningslamporna lyser. Men man skall akta sig. Det är vägen utför också.

Men dags att välja bok alltså. Eftersom jag är man så står jag inte där och velar så länge framför hyllorna. Inte heller läser jag och begrundar valet så mycket eller letar efter något som jag känner mig sugen på. Jag låter boken komma till mig istället. Tar en, testar, och nästan alltid hittar de fram de där böckerna. Kysser mig på huvudet och kryper in i både hjärta och hjärna och stortå och blir en del av mig för alltid. Inte alla, i alla fall blir inte alla en stor del av mig, men på något vis finns de kvar inom mig och ger mig något litet eller stort något som kommer att behövas längre fram. “Connecting the dots” som Jobs sa. Det enda bra han sagt. Men spåren, lätta eller djupa, finns där efter var och en av dem. Det trotts att jag läst så många och har oändligt många fler att läsa. I det där böckerna finns mina vänner, jag lever livet genom en människa jag aldrig kan vara, föder barn som kvinna, är kinesisk järnvägsrallare i USA under artonhundratalet under ohyggliga förhållanden, dödas i kriget och skriker i plågot innan den där döden befriar mig, lär mig vad verklig sorg och smärta innebär samtidigt som eller i alla fall senare, lär jag mig om den euforiska kärleken till en kvinna av en annan religion som inte är min och som jag aldrig kan få men som jag, som romanpersonen, alltid kommer att älska. Jag lär mig förstå människorna lite mer genom det där böckerna. Så att jag inser att värden kan se ut och upplevas på andra sätt än det som jag upplever den på och att det sättet ändå också är en sanning och bara ett annat sätt att se på världen. Ondska handlar bara om perspektiv liksom det gott gör det på samma sätt. Det är bara hittepå. Du trampar på myran när du går på stigen. Dödar den. Men du går på stigen bärande på fågeln som som skulle dö om du inte tog hand om den. Världen är inte enkel, inte livet heller, men man behöver inte deppa ihop för det. För i det där svåra finns också just det där enkla och det som är ännu svårare och slutar man att fundera och bara hänger med i allt det där så an man faktiskt bli helt och fullkomligt lycklig en kort stund. Några naonosekunder i ett tidsrum som rör sig med oändlig eller ingen hastighet genom tidsväv och universa och gravitationsfält. Allt ett och samma.

Men som sagt, välja en bok var det. En bok som håller mig vaken. Helst. Som vill, eller tvingar mig framåt i historien, som jag måste läsa nästa kapitel i också innan jag somnar. Eller som tvingar mig att lösa klart den. Läsa, läsa tills solen går upp, stänga den när nästa dag är här, utmattad, somna med ett leende på läpparna för att man klarade det, fick veta hela historien, gjorde den till en del av sig, lätt att böra nu när den finns inom en. Inte tung som dess pappersform. Ett kilo bok väger inte ens delar av ett gram i hjärnan. När den finns där. Ändå kan den om den är bra skriven tynga en mer än hundramiljoner ton i bly. Ord har makt och tyngd, historierna ännu större massa. Dikterna och sångerna den största eftersom de fastnar så lätt inom oss och är så svåra att få att lämna våra system när de väl är där. Som kackerlackor flera av dem, som man får jaga och jaga, men andra som fjärilar och nyckelpigor som färggranna blivit en lycklig del av en. Tyngd och massa och på riktigt och viktigt.

Välja bok var det…

Bokföring hela dan. Det är nedslående. Inte för siffrorna utan för sysselsättningens natur. Där finns inget som helst som inspirerar en sån som mig till stordåd. Jag är för skadad av ett fritt liv med alldeles egna tankar för att låsas fast i BAS planer och dubbelt italienskt. Skulle bli galen, slås brutalt till marken, om jag skulle göra detta varje dag. Hjältar alltså de som gör det. Det måste man erkänna. Men skall villigt också tillstå att mitt ordningssinne stimuleras av det där. När månadens sista papper åker in i böckerna, skatten är betald och kontona är avstämda så känns det ändå rätt gott i en ocool gammal gubbes hjärta. Var sak på sin plats liksom.

Vi ser “Saving Mr. Banks” ikväll. Gillar den. Den återför mig till känslorna precis som fåglarna gjorde i morse. Trött som vanligt på fredagarna såklart och jag skall snart ta mig an Täppas senaste bok. Gillar den inte jättemycket men tar mig nog igenom den. Gör det mest för att jag gillar Täppas, i alla fall mediabilden av honom. Har ju inte träffat honom personligen så han kan vara vad som helst egentligen.

Det finns jobb att göra imorgon också. Helgerna är mina egna och för egna projekt. Det är då drömmar skall bli verklighet. Det räcker att tro på det där och jobba efter det för att få den där goa känslan i magen och tycka att livet är härligt. Man får påminna sig om att det är så när “framgångarna” uteblir. Det gör liksom inget om man hela tiden ändå dansar och sjunger vägen fram utan dem. Vad skulle en liten “framgång”, den som ändå alltid är mest i andras ögon, mer kunna tillföra än det?

Så där får fredagen ta slut för min del. Tyvärr betyder det också att en stor tugga har tagits av helgen, helgens oskuld är liksom borta, tagen, härifrån och fram till söndagskväll är det bara helg utan pirrande förväntningar om att helgen snart är här och börjar på riktigt. Sen säger det såklart bara tjoff och så sitter man där med en vecka framför sig igen. Kontraktsjobbande i anletes svett för mat på bordet och varma element. Lika för alla, nästan. Men långfredag och ledigt nästa vecka. Det är bra, speciellt nu för tiden när man till och med får flina på den där dan. Det var deppigare påsk när man var ung, det är ett som är säkert.

Godnatt på det!