Month: April 2014

Världen har en tendens att slita ut allt, kasta sig över det allesammans på en gång som flugor på en för en vecka sedan strypmördad kropp, en som ligger där övergiven i skogskanten och ruttnar. Alla slänger sig med de där inneorden, tar dem i sin mun därför att alla andra gör det. Få vet som vanligt vad de pratar om, andra får två miljoner av Vinnova för att veta vad de pratar om medan de kallar det innovation därför där räcker orden och är allt, varför göra när man kan prata om det?.

Idag är det internationella IoT dagen. Fjärde året i rad. Sedan ADB’s dagar har ingen förkortning blivit mer utsliten. Möjligen “molnet”. Man spyr nästan när människor slentrianmässigt slänger ur sig den där förkortningen. Det betyder ihopkopplade enheter men utläses Internet of Things så folk ser http, html utnyttjande enheter och till och med Facebooks vd pratar om att göra ett Facebook för IoT. Som om de där enheterna var små människor, som om REST anrop och det som passar människorna också automatiskt måste passa maskinerna för det står ju INTERNET of things och vad är Internet? Att INTERNET verkligen är INTER + NET är glömt.

Sitter man i Lo(o)s som jag så får man såklart inte ens del av en pytteliten del de där miljarderna som pumpas in i IoT. Om noll nu kan ses som den del överhuvudtaget. Men om jag nu har ett livsverk så är det ändå där mitt är. Ihopkopplade enheter. Det är där jag använt det mesta av min tid och funderande under det liv jag levt. Man skulle bittert kunna titta på när stortstäderna satsar miljoner på lekprojekt, eller alla demonstratorer, eller rapporterna i en aldrig sinande ström, allt det där som suger i sig pengarna. Bitter när man inte får vara med och leka. Men jag har varit i IT branchen för länge för det, för att bli bitter alltså. Har man suttit här i skogen under PC, mobil och Internet revolutionerna så vet man hur det fungerar. Standardkommittenterna satsar på de som de stora säger. X400/X500 före Internet är bra exempel innan POP, SMTP och DNS sopade mattan med allt det komplicerade mötesskapelserna.  Vem minns ens X400 idag?

Men den internationella IoT dagen är det idag. En anledning som någon att köpa sig en låda semlor eller en tårta. Fast vem orkar fira det här eländet egentligen. Miljarder uppkopplade enheter som inte kan prata med varandra…

Om du inte redan visste det så löser VSCP det där.

Den gamla vasen jag ärver efter en faster visar sig vara värd en bra bit över trehundratusen. Japp, 300 000. Många nollor till och med i min värld. Tänk om min faster vetat. Eller kanske visste hon – men jag tror inte det. Så vad gör man? Säljer eller behåller? Man kan resa långt och dricka god whisky för den pengen. Elefanter och giraffer är definitivt inom räckhåll. Eller Shenzhen. Boka en container och dra dit och fylla den. Australien, nya Zeeland. Inka, pyramider, mer av Kalifornien och USA, sol och vågor. Sydafrika och Kap Horn och kall öl som är ljummen men god ändå. Eller köpa en segelbåt och dra iväg fast man inte kan segla. Man lär sig väl om man måste, eller får ropa “mayday, mayday” på rytande öppet hav och skjuta rött fyrverkeri och hoppas att någon hör eller ser och hjälper innan havet slukar en och gör slut på allt.

Eller också behåller man den. Låter den gå i arv tills någon slår sönder den av misstag eller måste sälja den för att kassakistan är tom. Eller också går man ut och ställer den på staketet. Lånar grannens älgstudsare, laddar, lägger an mot axeln, och skjuter den i trehundratusen enkronasbitar med en äkta älgstudsarsmäll så folket i Lo(o)s tror att han den o-coole gubben i det stora gula huset på kullen  fyller jämt eller har tröttnat på livet.

Eller kanske ge den till Elton nästa gång vi ses. Som en present i utbyte mot obegränsad tillgång till porlande välkyld champagne av bästa märke. Det tål att tänkas på det där.

Om jag nu en gång i livet ligger ovanför Linda Skugge så får man ju passa på att glädjas över det. Låt vara att det antagligen är slumpen som placerat mig där, men skit samma. Som o-cool gubbe fråm man glädjas över det lilla i livet. Även det som nästan inte är värt att glädjas över…