Month: April 2014

Elton ringde. Han har fyllt år den stackarn. Den 25 mars och han fyllde gammal den lille pianoklinkaren. Tyckte jag gott kunde åka över och delta i firandet som sker nu först på Lördag. Gärna ha med mig en present, han är svag för sånt. Snygga pappersinslagna saker och rosetter. Gillar  ko-ost, det vi kallar hemost, och Ovanåkerbröd. Jag brukar ta med på flyget.  Påstod att det är vår i London, körsbärsblom och romantiskt, och att hans källare var full med min favoritchampagne. Det gick bra att ta frugan med. Han och jag kan jämföra magstorlek som sist. “Visst var det kul?” Jag vann då såklart men Elton sväller ju också fortfarande upp så han kan möjligen ha kommit ikapp nu. Om det inte är någon turné eller sådant på gång.  Då släpar manager och pojkvän honom mellan bastu och gym sju dagar av veckans sju. Det gäller att komma i brallor och hjärta att palla scen och party, scen och party, scen och party. Jag har ju inte det där såklart. Mina turnéer till mataffärer i grannstäder kräver inte fitness. Knappast de till storstan heller. Jag kan svälla i lugn och ro. Elton garvar åt det där men är rädd att förlora magjämförartävlingen. Vi får ta det där till hösten. Eller till julen. När vi är där och handlar julklapparna.

Mer blir det inte sagt. De tränar ikväll. På vin. Är bara halvfulla ännu för de vaknade nyss. En massa producenter och annat löst folk som alltid hänger runt omkring producentfjantarna där. Namn, namn, namn. Bortkastat på en sådan som mig. Ja, Jagger känner man ju igen. Men han brukar inte vara där. Om han är det så är han i alla fall olik sig.  Resten av folket är bara ett till namn. Skiter i dom. Elton vet det. Men han gillar det där. Att “namnen” gillar honom. Kommer på hans partyn. Har presenter i söta paket med rosett med sig åt honom. Hans kille säger att han blir kåt av det där. Elton alltså. Mer vill jag inte veta. Lyssnar inte på fortsättningen. Stänger av.

Men jag har inte tid att åka på fest i helgen såklart. Jag jobbar ju. Det vet ju den pianospelande bögen mycket väl.Jag kan inte åka. Hur än mycket champagne han än har i sin vinkällare av rätt sort måste jag sitta här i Lo(o)s och knappa och knappa och knappa. Har du blivit packad på champagne någon gång? Nehej!? Köp dig då åtta flaskor till helgen och sug i dig. Dyra skall den vara. Sjuhundra styck är minimum. Annars kan det vara.  Söt och gomkittlande, ädelt och långsamt krypande ut i blodet med gele’ben som första effekt på ljuv berusning. Men är du också bjuden på Eltons party så kanske du inte skall somna var som helst eller få gele’ben heller för den delen.

Så vi säger hej Elton och jag. Att vi syns snart. Så är det. Gamelelton läger på. Jag med. Livet går vidare både i London och i Lo(s)s. Samma och lika utom för alla fjantar.

Något jag ofta blir utsatt för är en nedlåtande attityd när jag säger att jag bor i Lo(o)s. Flytta genast därifrån säger man på ett egentligen ganska oförskämt sätt. Idag var det en känd person från Hudiksvall som tydligt uttryckte sina nedlåtande syn på Lo(o)s från sitt Hudiksvallsperspektiv.

Men jag har alltså bestämt mig för att bo i Lo(s)s och verka här. Jag VILL det och det borde inte vara så svårt att varesig förstå eller respektera. Jag höll på att berätta att Gävleborna tycker precis samma sak om Hudiksvall och Stockholmare tycker samma sak om Gävle och Londonborna tycker samma sak om Stockholm och New York borna tycker samma sak om London och… Men jag knep käft. Kanske behöver en del få tro att de står högst upp på de där kullarna. Låtsas liksom, blinda för det reella.

Men det är ganska oprofessionellt. Kan inte hjälpa att jag tycker det. Ålder, klädsel och ort före det man verkligen gör och kreerar i bedömningarna av vem man är. Jag sätter en ära i att vara Lo(o)sbo, t-shirtklädd och o-cool gubbe om det är på det viset. Sen må jag längta härifrån så att det värker men det hade jag gjort i Hudiksvall, Gävle, Stockholm, London och New York också. Det sitter inuti det där. På samma sätt som att tro sig vara bättre för att man bor på en speciell plats är en annan hjärnskada. Så de så!