Categories
Betraktelser & Berättelse

Inpressad mellan kärvänliga katter

images (1)

Nu tänker jag lägga mig i en knarrig säng och läsa en timme. Ingen god bok har jag men jag har lovat mig själv att ge den jag läser en chans till. Tre kapitel. Blir det inte lite fart någonstans under den läsningen så ger jag upp. En bok kan liksom inte utspela sig i realtid. Då blir det långtråkigt. Hittills har den här gjort det. Saker tar tiiiiiiiid, lång tiiiiiiiiiiiid i den.

Igår hade jag en katt tryckandes sig mot mig på ena sidan och en annan tryckandes sig mot mig på den andra sidan och jag alltså inklämd mitt emellan utan möjlighet att röra mig åt endera hållet. Frun låg lunt och snarkade ovetandes om situationen. Hoppas på lite mer avstånd från kärvänliga katter i sina bästa dagar ikväll. Jag är en propeller i sängen som gärna vill snurra några varv innan jag kan somna. Snurrar säkert flera varv när jag sover också men om det vet jag inget.

Godnatt!

Categories
Betraktelser & Berättelse

Det slår mig…

Det slår mig precis när jag ser blogginlägget från i Söndags att det är någon som suttit och räknat på hur mycket material som behövs. En noggran rackar gissar jag. Känns liksom inte som om det kan vara sådär jättenkelt. Tänk om det fattas sju lastbilar med fyllnadsmassor liksom…

mini14

Categories
Betraktelser & Berättelse

Massor att göra och så kommer inte sotarmurre

hämta

Jag har massor att göra just nu. Det känns som jag har tusentals halvgjorda saker som ligger och väntar på att bli gjorda eller om sanningen verkligen skall fram så snarare S K R I K E R dom för att bli färdigställda “någon gång”, samtidigt som jag har fullt skubb med jobb åt en kund, ett jobb som egentligen borde ta all tid. Helst skall det kapas lite träd och fixas lite i huset och på kontoret och i lägenheten och det skall handlas och utföras allehanda andra ärenden kors och tvärs och upp och ner. Dessutom är det sommar snart och då måste allt vara klart så att man kan få ledigt några dagar och just när man kommer på det och sätter igång att frenetiskt jobba så rasar en av servrarna och så är hela den dan förstörd och mitt i alltihopa så kommer det en leverans och en, två, tre, fyra, kineser ställer frågor och vill ha svar, NU, och det skall överföras pengar hit och dit i världen och eftersom servern rasat så kan jag lika gärna passa på att byta den där routern som jag skulle ha bytt för längesedan och rätt vad det är så är det kväll utan att något alls egentligen blivit gjort. Helvete liksom! Och imorgon skall man till grannkommunen och handla, bunkra upp för en månad, så där går halva dan då också. Och i helgen har jag lovat att såga upp de där träden… Helvete… Helvete… Helvete…

Så, såhär vid halvtio sitter man liksom bara och stirrar. Fast man borde jobba i sitt anletes svett då såklart eftersom det är så mycket att göra. Problemet med programmering är att det är ett kreativt yrke. Ja, jag vet att det finns de som hävdar att det är som vilken industrisyssla som helst, men de har aldrig någonsin fatta vad det handlar om. Det finns kod och kod. Bra kod skapas av inspirerade programmerare, på samma sätt som en god text författas av en god inspirerad skribent. Brödtext och brödkod det kan vem som helst producera. Men man kan liksom inte hålla på så om man vill hänga med i längden och har något slags känsla för stolthet och kvalitet i det man gör. Så är man inte inspirerad kan man lika gärna göra något annat. Sitta och stirra i mitt fall alltså eftersom det finns så mycket annat att göra som inte kräver att man är ett uns inspirerad.

Eftersom jag har volymen avstängd på min telefon så får sotaren ringa fem gånger innan han kommer fram. Det där vibrerandet i fickan har aldrig min telefon varit så bra på. Den har en lite mer smekande, försiktig vibration som sällan tar sig igenom mitt överhudsfett eller lyckas stimulera en enda cell som har som uppgift att känna sånt där. Lite don efter person alltså är den telefonen jag har. Men sotaren då alltså, meddelar att han inte kan komma imorgon. Ny lapp skickas ut när han kan komma. Oklart när. Innan sommaren kanske. Ja “han” för att det är en “han”. Någon kvinnlig sotare har jag aldrig träffat så där är det samma sak som med kvinnliga programmerare att det skall finnas men de har under ett helt yrkesverksamt (mitt då) liv lyckats hålla sig utanför mitt synfält. Men sotningen blir alltså inte av imorgon. Det är härmed konstaterat och framfört. Man får sota själv helt enkelt. Och det är ju inga problem det heller eftersom man ändå gör det då och då. Sotaren är en dyr rackare här i huset. För av alla besökare så är han – ja “han” för att det är en “han”- den som kommer med flest anmärkningar på husets olika anordningar vilket i sin tur leder till att vi får öppna plånboken och ta en hel grabbnäve ur den för att rädda vår heder inför nästa sotarbesök. Så det gör inget att han – japp en “han” – inte kommer imorgon som han skulle för det blir alltså billigare så. När jag var barn hette dom sotarmurrar förresten men var män då också, men lika svarta.

Egentligen borde jag väl gå och lägga mig istället för att sitta här och stirra. Men det finns något givande med att sitta och stirra också. Man finns liksom på riktigt när man sitter där och inte gör annat än att fästa blicken på än det ena, än det andra. En hårddisk, en värdecheck på trettiokronor från Clas Ohlson eller är det Chlas olsson eller Chlas Ohlson eller Olsson eller Ohlsson. Man får googla sådant där. En sax, Ett Kollegieblock som ligger där halvskrivet fast man inte har några kollegor. Ett till, fast linjerat. En hög med utskrivna dokument. Man får snabbt titta bort, det betyder jobb. En röd dörr. Två Miss Li biljetter till Freluga i Augusti. En häftapparat. Ja ni fattar man kan hålla på länge med det där. Leva i nuet. Mindfullness. Ta in den där häftapparaten med hela sitt sinne. Låta sig bli uppfylld av den så att det inte existerar något annat än en svart häftapparat från något kontorsvaruhus som… ja visst ja, häftklammer måste jag köpa 26 någonting. Visst är det 26/x där x är en annan siffra. Man får ta en av de det finns mest av. Då brukar det bli rätt. Eller fel. Ibland tar jag den där saken som står på handlingslistan. Jag ser flaskan, den står där bredvid fyrtioåtta andra av samma sort, så jag tar flaskan i mitten, den som står där med det andra flaskorna, hör till gruppen som man identifierat som rätt sort och kommer hem med en helt annan sort än den flaska som stod där och som jag räckte ut min hand emot efter att ha konstaterat att det var rätt sort. Det finns troligen tomtar. Tomtar som byter ut varorna i min kundvagn. Eller kanske är det illasinnade butiksanställda. Sådan som smyger omkring i butiken i lodenrock och keps och byter ut matvaror mot snarlika. Men häftklammer skall jag väl klara, 26 någonting, från den största högen.

Categories
Musik

Skrammeltoppen

Inte verkar det vara någon större skillnad sedan förra veckan, eller!? Lyssna kan man i alla fall gör här. I alla fall om man har Spotify. I annat fall får man söka på Hedman på iTunes eller plöja sig igenom här.

2014-04-24_20-11-53

Categories
Bilder

Gissa…

var den tjocke ocoole gubben sitter…

2798-mini

Categories
Betraktelser & Berättelse

Korv och livräddning

giraff

Jag har haft en bra dag idag. Först och främst räddade jag ett liv idag. Det var väldigt nära att individen i fråga höll på att få sätta livet till men i sista sekund kom jag till dess räddning. En spindel modell större nämligen. En som bosatt sig i studion och nu höll på att bli uppsugen och fängslad i en dammsugarpåse. Tänk er själva vilket öde och vilken död. Men i sista sekund svängde jag munstycket åt sidan och den lilla älskliga kamraten kryper väl omkring där ännu får jag hoppas. Kanske letar den sig upp i ett av de gamla skolfönstren och spanar in de läckra flugor som ofta med stor envishet försöker ta sig ut där genom dubbla glas. Jodå jag brukar försöka rädda dem också. Soliga dagar är det ett väldans öppnande av fönster här på kontoret för att rädda olika insekter som kommit i trångmål med det mänskliga. Sommarkvällar flockas de vid sent arbetande ocoola gubbars öppna fönster och dagen efter skall de alla räddas i hundratal.

Jodå jag sitter här på kontoret ännu. Ögonen går i det närmaste i kors som vanligt. Jag borde gå och lägga mig och visste jag att det låg en bättre bok och väntade på mig där uppe så skulle jag nog masa mig iväg uppåt på en gång. Men den jag läser är en sådan där långsam berättelse. Att gå ut på restaurang är en omständlig procedur på sisådär tjugo sidor. Men den är bra skriven så jag har egentligen inte så mycket att klaga på. Men händer det inte så mycket hur än många sidor man vänder blad på så åker snart ögonen igen och den här boken är dessutom ganska tjock så om det fortsätter så så lär jag ha den på nattduksbordet också framåt 2016.

Fick en rulle RGB LED’ar idag. Beställde genast ett gäng till. Kom på att det vore skoj att göra någon slags demogrej här i taket på kontoret. Beställer man från Kina så blir det inte så dyrt. Men gud skall veta att jag har nog att göra ändå utan ännu ett projekt. Så egentligen var det väl urdumt att skicka in den där beställningen. Hursomhelst var det inte så mycket pengar det handlade om så det gör väl egentligen inget om de ligger till sig på en hylla heller. Hyllor förresten borde jag inhandla ett gäng. Så an fick lite ordning här. “Lite”.

Skulle handla kattmat idag och gick förbi godishyllan ståndaktigt men åkte naturligtvis dit på en Vics Blå. Alltså jag gillar ju semlor men Vics Blå is “the thing”. Jag är en Vics Blå narkoman. Måste nog läggas in på någon slags Vicks Blå tork för att bli av med det där beroendet. Eller få någon slags medicin som gör att jag kräks galla om jag stoppar in en Vicks Blå i munnen. Mmmmmm… vad sugen jag blir av att bara skriva om dem. Men skal man springa New York maraton om två år så kan man ju inte proppa i sigs Vics Blå hela dagarna eller hur? Då får man skärpa sig.

Först gå ner i vikt
sen springa som en jehu
över stock och över sten
med långa långa ben
tills timmen den är sen.

Eller nått. Det kan i alla fall inte fortsätta på det här viset. Eller det kan det kanske. Men jag tror inte jag vill det. Tror inte är också en slags tro. Du tror på han/hon/det/gud och jag tror inte. Olika men lika liksom. Fast möjligen blir han/hon/det/gud ledsen om jag skriver på det där viset. Fäller mig till marken med en ljungande blixt eller en hjärtattack eller en stroke. Det sägs ju från flera håll att han/hon/det /gud inte är att leka med, är hämndgirig och gärna straffar stackars människor barn där av någon outgrundlig anledning också ocoola gubbar ingår. Men det får såklart vara hur som helst med det där.

Idag har jag lärt mig att det finns goooooda veganska korvar i Delsbo. Japp, många gröna vågare blev kvar där. De äter fortfarande vegetariskt men röker på mindre. Hör senare på dan att Ljusdalsbor har som nöje att sitta på en bänk där i Delsbo på torget och studera alla udda existenser. Det tycker jag nästan känns som att ta i men å andra sidan finns det inte så mycket att göra och se och uppleva i Ljusdal. Jag får helt enkelt åka dit och inhandla lite av den där korven och inte kan väl någon hålla det emot mig om jag sitter en stund på den där bänken efter avklarade korvaffärer. Bara en stund liksom. Kanske kan hitta bloggstoff. Eller känna mig hemma…

Men helvete, helvete, helvete vad klockan tickar på. Man borde gå och lägga sig … men skall bara först…