Month: April 2014

När jag tittade på filmen om Steve Jobs och läste boken om honom, fast i omvänd ordning, här för leden, slog det mig att nästan alla som hyllar honom är sådana där människor som han avskydde. Ja som kunder älskade han dem säkert, men som människor, nopp, glöm det. Alltså vad han sökte (och hyllade) var människor som vågade gå sina egna vägar. De som gick in i det extrema för att skapa det där som de trodde på. Det räcker liksom inte med att köpa en Applepryl för att bli speciell. Inte ens en Ferrari. Man måste göra något mer. Ändå går en massa människor och tror att de är världsförbättrare och rebeller för att det har en Applelogga på sina prylar. Alltihop är en stort skämt och en lyckad marknadsstrategi.

Men att bli någon annan för att man äger nått, att det räcker med att äga för att vara någons speciell är utbrett. Ja, det kan iof räcka med att man ställer sig bredvid någon som är den där är lyckade personen också, tar ett kort, ramar in det och sätter upp det på väggen. Musiker är värst på det det där. Politiker kommer tvåa. Som om man blev en större och bättre människa för att man fotograferades stående bredvid “Jesus”. Men tron och viljan att man skall få egenskaperna som Eric Clapton har om man köper gitarren som han en gång spelade på verkar, hur än löjligt det låter, sitta djupt hos människorna. Det går alltid också liksom ett sus genom de närvarande när när detta faktum nämns.

Ja, jag är inte bättre jag såklart. Det är inte det som jag försöker bevisa. Jag är mer intresserad av företeelsen. Hur människor kan vara så otroligt rädda för att bli lurade men hela tiden låter sig luras i något slags kollegialt lurendrejeri som liksom en smutsig väv täcker över världens sanningar med allas samtycke. Det är det jag vill åt. Men inte för att någon lyssnar på ocoola gubbar, det vore ju ändå för absurt, det instämmer ju till och med jag i. Men håll med om att det försvårar livet snarare än att förenkla det.

Ute är det skönt oväsen av en flock Bergfinkar. Jodå, Bofinkarna gömmer sig i de där flockarna också, men den stora numerären är Bergfinkarna, det kommer massor av dem, flera hundra i flockarna. Stannar här en stund, vet att här finns mat och den rensar de och drar sedan mätta vidare norrut. Vi är lite som vilken Rastakrog som helst här uppe på kullen. Men de är välkomna, varmt välkomna. För just Bergfinkarnas anländande är vändpunkten för våren på riktigt. Efter det kommer ljus och värme. Kung Bore har förlorat igen. På samma sätt som Svalornas och Sädesärlans ankomster är förlöpare till det som blir sommaren. Så jag blir varm i hjärtat av oväsendet där ute. Ja, det blir oväsen när alla dessa, med enskild vacker sång, låter tillsammans. Dissonansen tar över. Men härligt och upplyftande är det lik förbannat.

Men jobb återstår att fylla också denna dag med. Så måste det bli fast än man hellre vandrat ut i skogen en dag som denna…

Hundarna skäller där ute. Kanske är det den röda månen som den kommande kvällen har med sig som triggar dem. Vad vet ocoola gubbar om sånt. Ingenting, zip, speciellt eftersom just den här ocoola gubben är kattmänniska. Men röd måne är i antågande. Kan eventuellt ses om vädret tillåter. Röd är den för att det är månförmörkelse och som en profetia om resultatet från det kommande valet. Solen silas genom den skymmande jordens politiska lager och det är bara det röda som överlever i längden, de blå och alla de andra färgerna böjer av i olika extremistiska riktningar och lika bra är väl det. Se vår sköna granne ikväll och förundras.

Hagel, sol, regn, starka vindar, mer sol och mer hagel och mer vindar där ute. Aprilväder precis som april alltid presenterar sig för människorna. Tröghetskrafterna verka i alla plan. Allt vill fortsätta i den riktning det har och naturligtvis gäller det också vintern. Förändraren, den som vill byta riktning, åker på många tunga bakslag innan seger är hemma. Men med envishet och framåtrörelse så är den alltid i hamn segern till slut, alltid, om man inte ger upp. Det måste man lära sig. Det statiska och bevarande är granne med döden. Ickelivet. Man måste bejaka förändringen inom sig och omkring sig om man vill vara en av de levande. Förändra alltid lika mycket som du bevarar. Glöm aldrig det.