Glad över att hitta krokusar igår och inte ledsen för att det snöar idag. Det är April och det skall vara så här. Blöt snö tar med sig den snö som är kvar, vi är på samma sida. Det finns andra som är motståndare.
Taktfast stöveltramp hörs över världen igen. De som hyllar det egna och hatar det som inte är lika, samma, enkelt, det som behöver mer än trettio sekunder för att förstås, rör på sig igen. De fyller sina lungor med förgörelsens kraft samtidigt som de som vill att vi skall bli rädda och för det ändamålet använder de alla till buds stående medel för att skrämma oss så att det kan fylla sina bankkonton med vapenindustrins förtjänster. “Darra och lägg din röst för upprustning” översätter Google translate deras analyser.
Ett till stridsplan, tjugo nya stridsplan av senaste modell, tolvtusen automatgevär, kanoner, robotar, förstörelse, förstörelse, Resultat en vecka extra i frihet, men först och främst pengar i fickorna hos de som vet i vilken vind deras kappor alltid skall fladdra både före och efter den där extra veckans frihet.
Bertrand Russel såg Londonborna jubla på gatorna när första världskriget bröt ut. Han glömde det aldrig och jag glömmer aldrig hans beskrivning. Krig utan vinnare precis som alla krig. “Ryssen kommer” ropar Säpo, “Ryssen kommer” ropar blå, och blå och grön och röd och manar till rustning, tjugo plan till, mer kanoner, mer kanonmat, för en veckas frihet extra. Ryssen kommer ropar snart alla, nedärvt, sen ryssen kom.
Diplomati ropar vi som sett kriget genom ögonen på andra. Diplomati säger de som levt det själva. Lägg pengarna där istället. Bygg inte upp murarna igen. Låt dem förbli raserade och ihopsamlade souvenirer trotts galningarna som finns på alla sidor och mitt ibland oss, de som ropar “krig är enda lösningen”, fast krig aldrig någonsin ens varit en del av lösningen. Vi borde lärt oss det idag. Vi borde och vi måste hitta lösningar utan det där vansinnet. Borde göra det trotts de taktfasta stöveltrampet vi hör så nära nu idag. Vi borde alla slå våra portföljer och handväskor i huvudet på de där som marscherar. Ett slag från var och en av oss eftersom vi alltid är så många fler än de galna, ett slag som inte dödar, inte skrämmer, men visar att vi aldrig, aldrig någonsin kommer att acceptera annat än freden och alla människors lika värde och att olika är det bästa som finns och att just det får oss att lämna våra soffor och fredligt och utan våld ta tillbaks det de med skrämsel försöker ta ifrån oss.
