Det finns flygplan som kan ta en till världens ände. Idag behövs inget sådant för min del. Nöjd med dan (men trött) håller jag på att knyta ihop påsen. Bootloader står på schemat nu sedan några timmar. Äntligen, får man säga efter ett tags kämpande med annan obetald kod som är revisorers mardröm och borde vara min med såklart. Om det nu bara var pengar som var min främsta drivkraft. Så det är det nu inte. Det där leendet och den goda känslan i magen på morgonen när jag kliver in genom dörren här på kontoret är viktigare.
Men visst har det varit för mycket jobbande ett tag. Jag behöver musiken och skrivandet också. Kunna sitta en dag i lugn och ro med någon av dem, det som läker ihop det där stressade som man har i själen om man bara räknar timmar och jobbar på för att få mat på bordet.Men för de flesta av oss är det ju så. Att få ihop till räkningarna tar en rejäl munsbit av livet. Ändå sitter jag nu ju bara hemma. Kan låta skönt, men jobbet innehåller jobb här också det kan jag försäkra.
Man måste inte vara som andra. Det är viktigt att inse det där. Visst ibland kan man behöva sätta på sig kavajen och slipsen och finskjortan för att man behöver visa respekt för andra. Det är en hederssak. Men för det mesta spelar det ingen roll. Jag brukar ofta ta t-shirt på olika tillställningar där jag vet att det blir mycket kavajer och kostymer. Eftersom en stor del av deltagarna då bortser ifrån en eftersom de absolut inte kan tänka sig att prata med någon slusk i t-shirt och att dessa personer oftast ändå bara är luft – med väldigt få undantag – så besparar man sig en massa luftprat och kan koncentrera sig på de viktiga personerna. De som både lyssnar och själva pratar och håller sig till frågeställningarna i första hand. Det är rent förvånansvärt hur väl det där fungerar faktiskt.
Men nu är jag trött som en lam makrill. Dags att slagga, eller ja i alla fall läsa en stund.