Month: May 2014

Elton är hejdåpussad för den här gången och jag drar från London när festen fortfarande är som mest intensiv. Det har varit roligt att komma iväg en sväng även om Elton vann magmätartävlingen den jävlen. Jag är säker på att jag kommer att får höra det tillräckligt många gånger under det kommande året från honom för att jag skall tröstäta mer än en semla. Men det är klart, hans mage var större. Det var hans vinst och den var helt rättvist. Vi sjöng en låt tillsammans innan jag drog, en av mina faktiskt, “the goodbuy song”, och alla grät. Det där nordiska tungsinnet tar på alla Londoners, de klarar inte av det där helt enkelt, det är bara så även om en hel del där bräkte tydligt på Amerikanska också. Men också Amerikaner gråter under den där ytan som verkar så förbannat glad, där inne växer sorgen hos dem kollektivt och man behöver bara lirka lite så tränger den ut genom deras ögon som en översvämning.

Behövde inte låna en av Eltons bilar. En tjej, ja hon är två månader äldre än vad jag är så hon är väl snarare en kärring hon med, om jag nu är en gubbe, som heter Jerry Hall, var ändå på väg till Göteborg så jag får lift dit. Hon har någon snubbe där som hon håller ihop med och nu när sommaren kommer så är det i Sverige man skall vara tydligen. Också den här bruden har legat med den förbannade Mick Jagger OCH dessutom med Bryan Ferry. Har barn med Mick till och med, har varit gift med karln. Han förföljer mig den där jävlen! Så nu, efter en natt i samma bil som en av hans före detta fruar vet jag mer om Mick Jagger än vad jag någonsin drömt om att få veta. Att han… Ja, det var sagt i förtroende och vad man än kan säga om mig så bevarar jag det som sägs i förtroende.

Nu sitter vi och dricker en kaffe med en crossant på färjan över från Travemünde. Sen blir det flyg till Stockholm för min del och tåg hem igen. Hur i helvete jag skall ta mig från Ljusdal till Lo(o)s det har jag ingen aning om. Där finns inga vänner att fråga om en sådan tjänst. Trött såklart, men kan ju sova på flyg och tåg. Måste in någonstans och rösta också. Det är viktigt. Det är mot brunskjortor och för kvinnor och miljö vi röstar i år. Jerry håller med, alla på Eltons party var inne på den linjen också. Marginalisera dom jävlarna och gnugga sen till med klacken och torka av det som är kvar av dem som om det var hundskit.

Fick en vit stratta av Elton i present. Man får alltid fina presenter av den mannen. Har sällan råd att ge tillbaks tyvärr. Mitt kapital är bara drömmarna. Det finns liksom inget ont i honom annat än den desperata viljan att vinna magmätartävlingen och krossa mig och min vackra mage. Guran ser ut som den jag sålde 1977, nästan exakt. En tidig jäkel det här också, 57 eller 58, det var någon märkvärdig som hade lirat på den också tydligen. Någon svart kille från USA men sånt skiter jag såklart i, lyssnade inte så noga på vem det var. En gitarr är en gitarr är en gitarr även om den här säkert är värd mer än hela vårt hus. OM jag känner Elton rätt då såklart.

Elton kommer i alla fall i sommar. Samma vecka som Valla Open är här. Men inte fan kan man väl dra med honom dit? Be att få vara med bland de stora liksom, nä vi sätter oss nog vid forsen eller på berget och delar en öl och resonerar om livet som vanligt. Det finns så mycket än att avhandla och varken han eller jag behöver alkohol för att bli filosoferande till sinnet. Vi har hållit i de där diskussionerna ända sedan mitt bands turne i England och han bara dök upp och började lira piano. Sen dess har vi varit vänner. Visst olika preferenser när det gäller det sexuella men inte när det gäller kärlek. Det finns liksom bara en kärlek. Och visst har han mer stålar, en sir titel och mer glamorösa vänner än en snubbe som jag som bor i ett gammalt stort gult hus på en kulle i Lo(o)s. Men där inuti oss skiljer det inte så mycket och vi kan båda två gilla det här som man kallar att leva förbannat mycket. Det liv som Pavarotti, Koltrasten, där hemma på kullen också sjunger för och som man får en så stark känsla av att vi måste vårda när man hör hans sång. Längtar att höra det där igen nu, vill hem till kullen.

Som Erik sa på partyt på fredagen. Han med gitarren ni vet, C någonting i efternamn. Han sa i alla fall att den som väljer att inte leva fullt ut spottar livet med en spottloska rakt i ansiktet och förolämpar var och en som inte får en chans leva det fullt ut och hela vägen. Vacker sagt. Fler borde alltså säga upp sig imorgon är sensmoralen och han har såklart så rätt så rätt.

Men nu börjar vi anlöpa hamnen här. Jag skall pussa Jerry adjö och ta mig iland och ut till Landvetter. Med det får den här turen ha sitt slut. Nästa år kommer jag hem som en vinnare.

Det regnar här i London, skurar, vad skulle man annars förvänta sig. Stämningen är minst sagt avslagen. De flesta sover. Sitter här i trädgården under en stor kastanj och äter frukost med en snubbe som heter Paul Hewson, ingen jag känner eller har hört talas om. Verkar som om han spelat i ett band förut i alla fall så där vi har ju en massa gemensamt. Men vi pratar mest om brunhögerns framfart i Europa och speciellt i Storbritannien. Trettio procent sympatier pratar man om här i öriket. Trettio jävla procent. Paul funderar på att dra härifrån men tycker såklart att det är förjävligt. Sextio procent kan ju helt enkelt inte låta det här hända. Då har vi snart naziTyskland, StalinSovjet över oss igen. En grupp huliganer som tar över därför att vi andra inte kan samla oss. Som tvingar andra att bli monster. Monstermakarna är våra fiender. Vi måste gå samman. Europa måste gå till valurnorna på Söndag och sen mobilisera det goda. Visa vilka som bestämmer, inte passivt stå och se på bara för att folk inte orkar pallra sig iväg till valurnorna. Ja, jaq blir så upprörd att jag spillde ut min stora heta kaffemugg i knäet på Paul som svärandes nyss sprang in i huset.

Jag har det gröna rummet. Ett av de större. Kanske är det bara en fördom, men homosexuella kan det här med att inreda. Tre meter högt i tak, allt i gröna nyanser, från ljust knappt skönjbart grönt till svart men ändå grönt, som en blandning av en fuktig djungel och Svensk skog i den som mest spirande våren. Hundratjugotums tv (grön), jättestor skön himmelssäng (grön), eget badkar med jacuzzi (grön) osv osv. Lägger man till det sådana där tofsar man rycker i för att få service av Eltons folk så är allt liksom OK. Sen bar såklart. Med allt man kan tänkas vilja ha. MEN sjystast av allt en garderob med ett hål i golvet. Det är bara att kasta sig ner där så får man åka på sitt livs rutschkanetur som sluter i en vid båge med en mjuk landning i ett kuddhav i ett av de mindre rummen kring köket. Första gången jag var här så åkte jag nog den där en femton gånger tror jag. Det är samma nästan för alla.

Pratade med Karin och hon sa att ni hade det varmt i Sverige. I Lo(o)s var det tjugosju grader. Här känns det mer normalt. Skulle tippa på en femton sexton grader. Det är väl regnet som kyler. Funderar på att låna en av Eltons bilar och åka hem i den istället för att flyga. Finns sjutton här i garaget så han kan undvara en ett tag. Lägger man till det fem motorcyklar så finns det att välja på liksom. Men är inte direkt i form att köra en endaste en av dem idag efter gårdagens goda drycker. Jodå det förkommer en del annat här också. Pulver och mångfärgat och rökbart. Men jag är liksom knäpp som jag är ändå jag. Behöver ingen skit som får mig knäppare i skallen. Whisky, champagne och en och annan öl. Det räcker. Snaps till påsk, midsommar och jul. De yngre odödliga vräker på såklart. Elton jag och de andra gammeluvarna tar det lite lugnare, om man nu kan kalla Eltons framfart för lugn. Han har liksom en inbyggd Durecellkanin den mannen, eller möjligtvis är det han som är förebilden. Hur som helst roligt var det och jag förtjänade varje minut av det.

Idag är det alltså stora magmätartävlingen, den både Elton och jag går in i för fullaste allvar. Priset är en trädrot med en liten guldplackett fastsatt på, den ser faktiskt ut som en stormagad Buddha, trädroten alltså. Elton hittade den när han var upp hit på besök i början när vi bodde här. Sen dess har det varit en ganska jämn kamp om vem som lyckas vinna den där trädroten och får förvara den hemma hos sig under det kommande året. Jag har kommit på att Coca Cola, om man bara dricker tillräckligt mycket, får magen att spänna ut sig ordentligt, så jag har tagit med mig en tvåliters från Sverige. Men vi får hoppas att det slutar regna så att vi kan vara här i trädgården under själva mätningen. Scen byggs såklart med röd matta och allt. Ett gäng trumpetare är inhyrda som spelar fanfar när vi äntrat scenen och sedan börjar mätningen som görs med stort allvar av en man i hög hatt och full överklassutstyrsel från det Londonska etablissemanget. Det är liksom inget att tvivla på att det här är något som vi tar på fullaste allvar. Alla är här. Hela jävla världen. Jag känner såklart inte igen så många men vad spelare det för roll. Att alla andra syns på tv och scener skiter väl jag i. De som är trevliga vinner mitt hjärta de som inte är det skiter jag i. Svårare än så är det inte. Svenskar är populära här. Men alltså, det är min tur att vinna i år även om jag noterat att Elton verkar ha lagt ut ordentligt. Men min Cola, mitt hemliga vapen, den uppå alla vårens inmundigade semlor borde kunna ge mig segern och massornas jubel.

Men nu kommer Paul här igen. Bäste att dra åt sig kaffekoppen. Nya byxor men fan vilka fula gula glasögon han har satt på sig nu då…

London brinner, Shoho brinner och det är fest hela natten lång. Det är en jävla massa vackra människor här på klubben. Bara jag med t-shirt såklart, men en punkig en så den är hetare än vad man kan tro. Fick låna en vinröd kavaj av Elton. Kort i ärmarna som fan. Alla garvar åt mig. Tjockisen tyckte jag skulle byta skor också men vafan, jag trivs i mina lortiga slitna, och hans är i och för sig blänkande och välputsade men små som faan. Han har sådana där flickfötter så han har behöver inga skor alls egentligen. Idel adel där i led efter led fast han vill vara arbetarklass den jävlen, inte miljoner år av storfotade bönder som i mitt fall.

Blev hämtad på en flygplats som jag inte vet namnet på. Nått mindre privat ställe. Hela gänget kom. Elton i sin rosa gungande stora skrytskitbil. Kul att träffas igen såklart. Kul att träffa hans snubbe och alla de andra. Den där skäggiga damen som vann här förleden satt i en annan bil men verkade lite butter. Nått med klänningen. Blå och glittrig var den i alla fall. Klänningen alltså. Skägget var fortfarande arabsvart.

Berättade för Elton att en kompis krävde en selfie med glasögat och mig och sen satt han där och garvade och smidde planer med alla de andra. Här skall det tydligen bli en selfie som bräcker alla andra selfies. Engelsk tabloidpress är med såklart. De är som galna getingar som kretsar runt oss på motorcyklar och hängandes ut ur bilar med stora objektiv för att ta en bild som kan inbringa ett gäng pund. Vi turas om att ställa oss upp i takluckan och ge dom fingret. En lek vi lekt förut. Det gäller att vara snabb. Upp, visa fingret och sen ner igen så att de inte hinner plåta eller om de gör det bara får sudd.

Magtävlingen förlorar jag nog. Elton har växt till sig de senaste halvåret. Men officiell mätning blir det först imorgon i hans trädgård. Precis som förra gången. Trumpeter, tre stycken, mätsnubbe i hög hatt och våra bara överkroppar med inoljad mage som högtidligt mäts med ett måttband i guldlame’ till allas jubel. Tradition ungefär som julafton här i London.

Men nu fest alltså. Har druckit alldeles för dyr champagne sedan jag landade och kan knappt stå på ben som är geleiga och därför rätt ostadiga. Men festen skall fortsätta hela natten så har övergått till whisky för att få lite stadga. Det hjälper, kanske. Alla är här som vanligt och jag känner inte igen en endaste skit såklart. Vadå Justin Timberlake. Vad är det för en jävla sprätt. Vill vara värsta polaren.  Jag skiter såklart i de är. Men nu skall jag upp och dansa. Japp ni hörde rätt. Gele’ben, klubb i Soho, dans. Dom spelare “Can’t get you out of my head” för nån brud nu som håller för ansiktet, förbannat bra låt. Försökte sälja in min musik till någon som sa att han var producent, men han garvade bara, sa att jag försökte förra gången jag var här också och att det bara var skit och att jag var lite för gammal för att bli rockstjärna. Elton vill såklart ge ut den men jag vet att han tycker den är skit också. Man skall inte utnyttja vänner. Näpp dansa var det. Tjohoo!

Första flygturen i en sådan här. London here I come… Överraskad…