Categories
Betraktelser & Berättelse Noveller

Jag förlorade

Skit också jag förlorade magmätartävlingen. Elton vann med fem tum (tretton centimeter) och då skall man betänka att jag smällde i mig större delen av en två liter Coca Cola strax före att vi äntrade scenen. Nu bärs han runt i triumf här i sin trädgård av fem av sina uppvaktande muskelpojkar och som naturligtvis gör det där med bar överkropp. Själv sitter jag här, också jag med bar överkropp, men alltså med en mage som inte levererade i år heller. En kärring som tydligen heter Marianne Faithfull (andra stavelsen i efternamnet säger en del om henne) försöker trösta mig. Tycker jag borde vunnit för min mage verkar faktiskt se fläskigare ut än Eltons och kanske är det just det som är problemet. Att min är lösare och hans är liksom mer ölstint utspänd. Sådär går hon på kärringen. Med jämna mellanrum och mellan hennes haranger bärs Elton förbi med prisroten höjd över sitt huvud, glad som ett kylskåp naturligtvis, det fattar man ju. Passar på att spruta champagne ur flaskan han halsar ur åt mitt håll också den jäveln vid varje passering så nu är man alldeles klibbig också. Fan också. Hade räknat med en vinst i år, att få fara härifrån som en segrare, men det sket sig alltså. Sket sig stenhårt. Om bara käringen kunde hålla käften en stund men hon babblar bara på och på. Påstår att hon legat med Mick Jagger den jävelen. Sicket påhitt. Vad skulle en som han han med en sådan där kärring till!?

Fast lite i det hon säger har hon ju rätt i kärringen. Det är bättre att tro på för mycket än vara så skitnödigt rädd för att bli lurad att man låter livet fara förbi utan att man ens är med på ett endaste litet hörn. Dom är så många dom där som skriker “hej. det där är alldeles för otroligt” och sen missar hela tåget och livet med det. Det enda de har är en stolthet över att inte vara ett endaste dugg. Så jag bestämmer mig där och då för att tro på att Mick Jagger faktiskt knullade kärringen. Hon har rätt, man skall tro. Jag ger henne en kyss på kinden för den insikten och går in och spyr upp Coca Cola på närmaste toalett. Vräker ur mig alltsammans och hulkar ur mig också det sista som är ren besvikelse som satt fast där längst ner i magen över utebliven vinst i magmätartävlingen. Allt borta nu, livet är gott igen.

Elton lånar ut sin Land Rover imorgon så jag tar kanaltåget över och sen hem. Måste ju det, har jobb att göra. Det blir såklart en jävla resa men man får väl småsova lite i bilen och på färjan över från Travemunde. Det skall nog fungera. Får alltså ta det lite lugnt ikväll. Skulle ju kunnat tänkt mig att låna en av hans Ferraris också men de är ju så jävla låga att vägarna i Lo(o)s skulle förgöra en sådan vacker bil. Vore ju synd det. Men kul vore det såklart att köra en sådan bil här uppe i skogen och glassa med den ett tag framför de avundsjuka som till och med är avundsjuka när det inte finns något att vara avundsjuk för. Men man skulle väl förlora körkortet på studs.

Dags att äta här nu. Partytält beställt och uppbyggt när vädret blev som det blev, fast just nu är det soligt. Ingen konst att vara grönsaksätare på det här stället, nästan alla äter vegetariskt och det finns massor av gott. Men det står en grill i ett hörn också. En med en stor blåsvart man stående vid, vändande enorma köttbitar. En man som en hetrosexuell man som jag inte går fram till frivilligt, om ni fattar. Nu kommer det såklart fram gott vin och mer champagne och mer champagne och mer champagne och ännu mer gott vin men det får alltså bli lugnt ikväll för mig om jag skall köra hem. Men lite mat behövs nu för att fylla upp i tom urspydd mage. Det droppar in folk här hela tiden och de som inte var med i SOHO igår lär dyka upp ikväll. Man får väl ägna kvällen till att lyssna på någon gammal rockstjärnas turneminnen från förr, alltså ungefär samma historier som min vän dragspelaren berättar vid postlådan där hemma. Jag har hört dem alla vid det här laget. Men mat nu alltså och så lyssna på en uppblåst vinnar-Elton, han som har störts mage i år igen alltså, andra året i rad. Ja, jävlar. Mer semlor nästa vår helt enkelt. Man kanske skall tjuvstarta med dem redan när man kommer hem rent utav.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Avslaget

Det regnar här i London, skurar, vad skulle man annars förvänta sig. Stämningen är minst sagt avslagen. De flesta sover. Sitter här i trädgården under en stor kastanj och äter frukost med en snubbe som heter Paul Hewson, ingen jag känner eller har hört talas om. Verkar som om han spelat i ett band förut i alla fall så där vi har ju en massa gemensamt. Men vi pratar mest om brunhögerns framfart i Europa och speciellt i Storbritannien. Trettio procent sympatier pratar man om här i öriket. Trettio jävla procent. Paul funderar på att dra härifrån men tycker såklart att det är förjävligt. Sextio procent kan ju helt enkelt inte låta det här hända. Då har vi snart naziTyskland, StalinSovjet över oss igen. En grupp huliganer som tar över därför att vi andra inte kan samla oss. Som tvingar andra att bli monster. Monstermakarna är våra fiender. Vi måste gå samman. Europa måste gå till valurnorna på Söndag och sen mobilisera det goda. Visa vilka som bestämmer, inte passivt stå och se på bara för att folk inte orkar pallra sig iväg till valurnorna. Ja, jaq blir så upprörd att jag spillde ut min stora heta kaffemugg i knäet på Paul som svärandes nyss sprang in i huset.

Jag har det gröna rummet. Ett av de större. Kanske är det bara en fördom, men homosexuella kan det här med att inreda. Tre meter högt i tak, allt i gröna nyanser, från ljust knappt skönjbart grönt till svart men ändå grönt, som en blandning av en fuktig djungel och Svensk skog i den som mest spirande våren. Hundratjugotums tv (grön), jättestor skön himmelssäng (grön), eget badkar med jacuzzi (grön) osv osv. Lägger man till det sådana där tofsar man rycker i för att få service av Eltons folk så är allt liksom OK. Sen bar såklart. Med allt man kan tänkas vilja ha. MEN sjystast av allt en garderob med ett hål i golvet. Det är bara att kasta sig ner där så får man åka på sitt livs rutschkanetur som sluter i en vid båge med en mjuk landning i ett kuddhav i ett av de mindre rummen kring köket. Första gången jag var här så åkte jag nog den där en femton gånger tror jag. Det är samma nästan för alla.

Pratade med Karin och hon sa att ni hade det varmt i Sverige. I Lo(o)s var det tjugosju grader. Här känns det mer normalt. Skulle tippa på en femton sexton grader. Det är väl regnet som kyler. Funderar på att låna en av Eltons bilar och åka hem i den istället för att flyga. Finns sjutton här i garaget så han kan undvara en ett tag. Lägger man till det fem motorcyklar så finns det att välja på liksom. Men är inte direkt i form att köra en endaste en av dem idag efter gårdagens goda drycker. Jodå det förkommer en del annat här också. Pulver och mångfärgat och rökbart. Men jag är liksom knäpp som jag är ändå jag. Behöver ingen skit som får mig knäppare i skallen. Whisky, champagne och en och annan öl. Det räcker. Snaps till påsk, midsommar och jul. De yngre odödliga vräker på såklart. Elton jag och de andra gammeluvarna tar det lite lugnare, om man nu kan kalla Eltons framfart för lugn. Han har liksom en inbyggd Durecellkanin den mannen, eller möjligtvis är det han som är förebilden. Hur som helst roligt var det och jag förtjänade varje minut av det.

Idag är det alltså stora magmätartävlingen, den både Elton och jag går in i för fullaste allvar. Priset är en trädrot med en liten guldplackett fastsatt på, den ser faktiskt ut som en stormagad Buddha, trädroten alltså. Elton hittade den när han var upp hit på besök i början när vi bodde här. Sen dess har det varit en ganska jämn kamp om vem som lyckas vinna den där trädroten och får förvara den hemma hos sig under det kommande året. Jag har kommit på att Coca Cola, om man bara dricker tillräckligt mycket, får magen att spänna ut sig ordentligt, så jag har tagit med mig en tvåliters från Sverige. Men vi får hoppas att det slutar regna så att vi kan vara här i trädgården under själva mätningen. Scen byggs såklart med röd matta och allt. Ett gäng trumpetare är inhyrda som spelar fanfar när vi äntrat scenen och sedan börjar mätningen som görs med stort allvar av en man i hög hatt och full överklassutstyrsel från det Londonska etablissemanget. Det är liksom inget att tvivla på att det här är något som vi tar på fullaste allvar. Alla är här. Hela jävla världen. Jag känner såklart inte igen så många men vad spelare det för roll. Att alla andra syns på tv och scener skiter väl jag i. De som är trevliga vinner mitt hjärta de som inte är det skiter jag i. Svårare än så är det inte. Svenskar är populära här. Men alltså, det är min tur att vinna i år även om jag noterat att Elton verkar ha lagt ut ordentligt. Men min Cola, mitt hemliga vapen, den uppå alla vårens inmundigade semlor borde kunna ge mig segern och massornas jubel.

Men nu kommer Paul här igen. Bäste att dra åt sig kaffekoppen. Nya byxor men fan vilka fula gula glasögon han har satt på sig nu då…