Jovisst regnar det, men vi har en skön ledig vecka strax utanför Gävle i ett lånat hus i alla fall. För att vi inte skall få abstinens pga av avsaknaden av katter så lånar vi den till huset hörande katten Kajsa också. Hon är lite misstänksam mot de nya människorna där i huset under första dagen, men sen är det inga problem alls med det. Vi blir helt enkelt snabbt accepterade av husets grå eminens och duger tydligen gott som kattklappare. Det är A, en snäll före detta arbetskamrat till mig, som lånar ut sitt hus till oss medan hon och hennes familj är utomlands. Med havet ett stenkast bort är det såklart ett uppbyte i alla avseenden. Men efter tre dagar tar man havets närvaro som en självklarhet. Det som suger och rycker i mig annars med full kraft. Det är ungefär på samma sätt som när man bodde i Stockholms närhet och inte lyfte på ögonbrynet åt konserter och alla andra arrangemang som förekom inne i stan. De fanns alltid nya tillfällen att ta del av allt det där.
Första dan behöver jag hämta ett gäng kontorsstolar som jag ropat in på en auktion. Fyller bilen med isärskruvade stolar. Några hyllor skall med också. Billigt blev det och stolarna här på kontoret behöver förnyas.. Konkursmöbler för kontor står sällan högt i kurs. Får åka hem en vända och lämpa av, annars får vi inte med oss de andra grejerna vi har. Så tisdagen, när solen faktiskt skiner, tillbringar jag i bilen. Men det går det också. Bokslutet är klart så jag kan slå två flugor i en smäll, tjoff. Skriva på det och få in det till Patent och registreringsverket. På onsdag verkar det snurra som det skall det som skall snurra i företaget. Kina slutar ställa frågor och övriga tystnar också. Det är bara vila några dagar. Sova tills man vaknar och proppa i sig lite gott och onyttigt.
Torsdag är det Radio Gävleborg. Kan som vanligt inte säga nej när jag får frågan om att delta. Bokcirkel. Läsa bok och prata om den med några andra där i radion. En rolig upplevelse ändå som återkommer igen senare i Juli. Inget märkvärdigt.
Lördag, Steampunkfestival på järnvägsmuseet. Coola utklädda människor och ett coolt uppklätt ånglok. Gillar verkligen människor som inte slutar leka. Här varierar åldrarna från tonåringar upp till pensionärer. Fantastiska kreationer. Blir glad av alltsammans.
Men mest handlar det om att bara finnas till alltså. Man skall inte bortse från värdet av det. Att sova tills man vaknar och sen ha en dag när man inte har något av värde inplanerat. Börja dagen med att fråga sig vad man skall göra idag och kanske svara att man inte skall göra något alls utan bara krypa upp där i soffan med en bok och en påse godis och läsa tills man somnar in och drömmer sig iväg till världar man inte visste fanns. Sen vakna och undra var man är, sätta på lite kaffe, och sen stärkt av det läsa en stund till och helt enkelt upprepa den där slöa processen. Sen efter ett tag känna det där pirret inom en som vill komma igång igen, men trycka undan det några dar tills man vänder bilen hemåt. Väl hemma har man det där härliga suget i sig igen som bara kommer efter en tids bortavaro och ledighet. Nu kan man ta tag i det där “förändra världen igen”, för att man är så där förbannat sugen på att göra just det. Och där sitter jag alltså just nu. Jag har hämtat de paket som väntat, packat det som skall skickas, fått igång min monitor som var lite trögstartad, packat in bokslutet i sin pärm, ordnat allt det där andra. Nu är det bara på med musik och sen köra som gäller. Semestern är slut.
