Järnnätterna är hårda i år och håller i sig. Det är Kung Bores sista suck det där, när värmen återvänder så är den här för att stanna, i alla fall till höstens första frostkänningar kommer någonstans där borta i September och Oktober eller han/hon/det/gud förbjude i Augusti. När det här är klart så får citronträdet komma ut på grönbete. Stå i sol som inte har filtrerats genom fönsterrutor och känna och sniffa på sydliga varma vindar som tydligt säger “hemma” för citronträd i förskingringen. För visst håller vi det som fånge där uppe i vårt bibliotek. En fånge som påminner oss om en värld utan rutor som skall skrapas, gångar som skall skottas och pannor som skall eldas tills de är rödglödgade när termometrar faller fritt utanför husets skyddande fönster och väggar. Innan jag dör skall jag ta med det där trädet och släppa det för evigt fritt i sydländska jordar. En god gärning skall jag i alla fall hinna med i livet, ägnad en som måste överleva mig. En som skall stå där i södern och se nya tider och erövrare komma.
Den största meriten man kan ha i Hälsingland om man vill bli näringslivschef eller ha en annan syssla på ett kontor för näringslivsutveckling är att man klär bra i kavaj och slips. Möjligen kan en tidigare Ericssonanställning också vara en bra merit. I alla fall om man varit projektledare. När man sen väl sitter där behöver man inte göra så mycket mer än att plocka in någon talare från storstaden ibland som berättar hur man blir framgångsrik, ordna frukostmöten där de tio företagare på ortens som är minst intresserade av att jobba i sitt eget företag kan träffas och äta en gratis frukost. Ja man gör helt enkelt samma sak som alla andra gjort före en. Skit samma att det inte har fungerat. Slår man huvudet i stenväggen tillräckligt många gånger så måste det ju bli resultat är devisen.
Gemensamt för dem alla är också synen att vi i Hälsingland är lite dummare än de där smartingarna i t.ex. Silicon Valley, Att det där synsättet har med det egna självförtroendet att göra går inte att få in i huvudet på folket här. “Inte kan vi” sitter liksom medfött i pannloben i varje Hälsingehjärna. Ändå så visare en massa människor i landskapet att de kan ändå. Det finns en hel hög förbannat duktiga människor här.Som bara gör liksom utan att lyftas upp det enda minsta för det såklart, men de gör det ändå. De stödjande organisationerna, FEL, de som skulle ha varit de stödjande organisationerna, från EU kontoren, genom Vinnova, till länstyrelsegrupperna och ned till de lokala näringslivskontoren och bankerna har samtidigt sina riktade projekt. En veckan skall man vara kvinna och jobba i ett matföretag, andra dan skall man vara över en och nittio och ha en eka i en viss sjö, andra dagar räcker det med att vara arbetslös med en vårta på vänster öra. Alltså de är på de där grupperna och på inga andra grupper som man lägger sin tid och sina resurser från de stödjande. De andra får klara sig själv så länge, till det är dags för deras fönster.
Problemet är bara att ingen vet vad som kommer att bli en stor succé eller vad som kommer att lyckas. Många “experter” påstår sig kunna göra det men de är samma charlataner hela bunten som varje annan spåhen Det går liksom inte använda politiska styrmedel heller till det där. Det handlar bara om människor som kan i grunden. Människor som vill och kan jobba skiten ur sig för att förverkliga något de tror på. Vad det är de tror på spelar ingen som helst roll så länge människan bakom verkligen vill realisera sin ide’ och är beredd att jobba för det i mer än ord. INte förvånande så är det just det där man är så duktiga på där borta i Silicon Valley. Man ser människor, tror på människor och satsar på människor, de som gör saker som kanske kan bli en sjuhelvetes succe. OK här har du en bunt pengar. Nån jävla affärsplan har vi inte tid med. Visa vad du går för dude. Kör. Och Appel, Google, LinkedIn, Facebook, Microsoft och allt vad de heter skapas av det där. För att folk i stödjande ställning tror på folk som har engagemang, kunskap och vilja att realisera det de tror på.
Nä det är inte sådär i Hälsingland. “Inte går det” är mantrat här och sen går det någon annanstans istället, vanligtvis i USA är det som det där fungerar, och då går det såklart jävligt bra och då är människorna bakom, genier och stora entreprenörer som är värda hyllningar som aldrig tar slut medan de som kom med iden här hemma inte ens finns till längre. Ja jag vet att nu tänker mer än en Hälsing av ordningen att “nu pratar han i egen sak igen” och det är också så typiskt Hälsingskt. Nä det gör jag inte. Jag skiter i och klarar mig utan det där. Men det finns en förbannad massa andra mänskor, kvinnor och män, infödda och icke infödda som borde tros på, som borde satsas på fast än vi inte fattar vad det är för konstigheter de vill realisera. För det är där, i de där människorna, som framtiden finns. Sitter vi kvar på våra höga hästar och tycker att det var bättre förr och att det är i alla fall bäst i Amerika så använder vi inte det “kapital” vi har. Då kan vi lika bra skita i alltsammans och lägga oss ner och dör på en gång.
Nu skall jag bara vänta ut järnnätterna och sen skall jag leta upp närmaste sjö och plumsa ut i den naken och simma, simma för alla människor med idéer i hela världen så att de blir tagna på allvar så att de kan realisera de tankar som han/hon/det/gud har placerat med avsikt i deras hjärnor för att de skall bli verklighet, bli nya hjul, bli flygplan. bli bilar, bli datorer, bli saker som vi aldrig ens kan drömma att de skulle kunna existera idag. För dem, och inte för de trötta, skall jag simma runt naken och fet och läcker i kall Hälsingsk sjö.
