Day: 14 June 2014

Sommaren har skämt bort mig och min familj med lite grillat, kaffe och  några skopor glass ute i trädgården. En människa behöver inte mer än det där. Gemenskap och lite mat och en sol som tinar upp en gammal kropp efter en lång vinter. Vi har en fantastisk trädgård här i vår bubbla. Men ingenting att skryta med såklart för andra. Det finns inget eller i alla fall väldigt lite i min värld som är det. Men tillräckligt för mig och jag tror också för de mina. Om man nu inte träffar på någon som förstår att “jag mår bra” är det ultimata skrytet, det som gör att det blir stjärnstopp på den stora skrytarenan sedan.

Humlen växer mer än en decimeter varje dag. Jag älskar verkligen den där humlen som varje år ger sig fan på att den skall hela vägen upp till himlen. Kände mig stolt över den också ända tills jag såg den som min forne kamrat utåt kusten har. Efter det verkar den lite tanig vår, minst sagt. Men den är ung än och växer fjällnära så den gör ett helvetes bra jobb ändå. Fel alltså, jag är stolt i alla fall över vår taniga humle som kanske inte ger kottar så det räcker till så många öl men har en livsgnista som inte går av för hackor.

Av tre i förra året inköpta klängväxter så kommer två. Det är ett helt OK resultat. En klematis och en vildvin men egentligen vet man väl inte med den som ännu inte har kommit heller. Det har hänt mer än en gång att en växt helt plötsligt fått för sig att de skall leva livet ändå och det så in i bombens dessa växter som man redan dödförklarat. Den där viljan att finnas i den här världen är inte att leka med.

När jag vattnar blir jag utskälld av en upprörd Björktrast. Det är ingen hejd på dess upprördhet. Möjligen beror det på att en av våra katter tidigare, när vi satt och åt, gjorde ett utfall mot en av dess kamrater. Katten blev såklart kollektivt bortjagad av hela Björktrastkollektivet och fick fly hals över huvud. De vet allt om att hjälpas åt de där fåglarna. Är ett föredöme för alla  socialister. Här kommer ringen Kråka eller Skata och försöker ta ett endaste ägg för då är alla kullens fåglar på den, stora och små, och jagar den på flykten. Det är härligt att se. De små segrar alltid över de stora när de jobbar tillsammans. Det är något man borde lära sig om man inte visste det redan. Om man röstar på Moderaterna till exempel, tror man klarar sig utan solidariteten med andra.

Fulnedladdning avklarad. Skall kopieras över på sticka bara och sen blir det filmkväll så länge man orkar och står ut. Gammelliv men passande såklart för den ålder man är i. Men med ett block och några ritningar med sig upp i soffan så kan man i bästa fall fästa en ny ide på papper. Men blir det inget av med det och de där blocket blir liggande orört så var det ju ingen större kris med det heller. Jag tillhör inte dem som har idétorka eller tråkigt. Det har jag hittills aldrig råkat ut för under den tid jag levat. Sen inte sagt att alla idéer är bra idéer men jag försöker i alla fall. Men jag behöver i alla fall ingen kurs för just det. Alltid något kamrater och godbajs.

Lördag och Karin har semester. Känns för mig också, man går ner lite i varv själv, jag skall också  ta några lediga dagar men jobba de flesta. Fem orörda veckor ligger framför kära frun , trettiofem dagar av ro och lugn och vila. Vi må vara rätt fattiga i det här huset men lugn-och-ro-kontot, det är välfyllt. Ett viktigt konto. I alla fall för mig och jag vet att det är så också för min vackra fru.

Poeten drar snart söderut precis som  Pavarotti. Först till skola. Obruten horisont måste han lära sig att förstå och uppskatta den gode mannen för att klara det där, sen kan bergsbyar en billängd från medelhavet till fullo tas in. Men alltså först obruten-horisont-lektioner av egen vacker fru, allt finns bakom den där horisonten, man måste se det med hela sitt väsen också utan att det syns när man först tittar. Pavarotti flyger emellan oss som en budbärare tills en av oss står vid den andres grav. Inte för att jag skall ha någon, osäkert om poeter vill bli ihågkomna i sten eller för det han gjort, men ändå.  Att bestämma sig och ge sig ut i osäkerheten är det bästa valet och det blir alltid bättre. ALLTID!

Det skall grillas här idag. En komplicerad operation. En köttätare, en vegan och två vegetarianer. Allt måste planeras. Men det brukar fungera. Ungarna som har blivit urbana varelser rusar in så fort de kan såklart. Sol och insekter jagar in dem snabbare än en insekt kan flyga. Jag och frun sitter där och njuter själva ganska snart. Jag är glad att jag har den andra sidan också, naturen och livet, annars skulle jag sitta där på kontoret jämt och aldrig gå ut. Nu drar båda med samma kraft i mig och båda måste få sitt konto tankat för att lugn och ro i ocool gubbes själ skall uppstå.

Men en kaffe och en bulle ute i solen kanske man skall unna sig ändå nu. Finns det någonstans som kaffe smakar bättre än ute? Ja det skulle vara vid ett hav med obruten horisont då eller högt uppe på på mitt berg. Men trädgården duger bra den också . Alldeles utmärkt om man funderar bara en liten stund på det.

Så jag tror jag låter min vandringsstav ligga kvar på hyllan idag också. Stannar kvar här i det stora gula huset på kullen. Här finns allt det jag älskar ändå, låt vara i en bubbla skild från världen, men det är som det är med det. Det är såklart så att det finns massor med människor där ute som man skulle älska om man bara träffade dem. Konstigt vore det ju annars. Men så länge man inte gör det så finns de jag älskar här i min närhet. Det får räcka med det. Nu finns det sommarnätter för att skriva musik  i underbar studio, den som bara är min och det finns dagar för att bygga elektroniska konstruktioner och programvara och kanske finns det också timmar för texter i meter efter meter. Allt det där som är jag. Det som duger för mig. Jag är ändå min hårdaste recensent, ingen skall tro något annat. Ett annat år åker vi kanske till Gotland. Hyr en liten stuga och beblandar oss med människorna . En dag sitter det pengar på kontot för det också. Man får tro på framtiden fast man lever just precis nu.