Stormsvala av Marianne Cedervall
Hervor och Mirjam är i New York. Perfekt sommarläsning. Det behövs inte så mycket engagemang för att ta sig igenom den här boken men historien fungerar i New York nästan lika bra som på Gotland och i Lappland. En bok man absolut kan läsa i hängmattan eller på badstranden.
Det är fint idag. Också i L(o)(o)s, stället som är granne med Dalarna, Jämtland och Helvetet. Så jag klipper gräs, vandrar runt, runt, runt, runt, runt… i alla oändlighet men gör det med Edda Magnason i lurarna. Hmmm.. Isländska bärande namnet Magnason… Mmmm… Det finns något lurt där. Men ett av sommarens bästa sommarprogram blir det hur som helst. Hon släpper in lyssnarna in i sitt liv tillräckligt mycket för att man skall känna sig delaktig. Man lär sig att också de med talang måste ha tur och rätt kontakter. Utan det där sista fungerar det inte, sen kan man vara hur bra som helst. En tröst för alla oss som bara harvar på, och på och på på våra olika arenor.
Dragspelaren kommer över och resonerar lite i slutet av Eddas program. Gräsklipparen får tystna en stund och propparna i den wifi matade telefonen (guld och ovationer till wifi’ns uppfinnare) får åka ur öronen. Vi resonerar lite. Sjutton år emellan oss och ett helt liv i erfarenheter. Men vi är vänner, vi förstår varandra ändå. Finns inga barriärer där av sånt om kan hindra. Men har har inte tid med kaffe. Vill hem till sitt, Så jag proppar i lurarna och kör runt, runt, runt, runt lite till och han vandrar sakta hem.
Sen sitter jag bara där, eller snarare vi, för frugan hämtar en kaffebricka, och sätter sig sedan bredvid. Det är skönt att bara sitta där och inte vara eller göra något annat än att lyssna på ljuden nerifrån byn och se på de sakta framglidande molnen på himlen. I det där är jag kanske som lyckligast, Ändå drar världen och havet och hela jävla skiten i mig också när jag sitter så där. Suger tag i mig, vänder ut och in på mig och vill få ut mig på världsturnéer. Men jag kan tamefan stänga av. Kan det så ini helvete om jag vill. Och gör det. Stänger igen så de där draget, suget blir till en svag viskning som försvinner i allt annat som hörs.
Dregen spelar på Pärsmässan i Edsbyn ikväll. Det var stort det där när man bodde där, säkert idag också. Men man kan såklart inte gå. Det skulle bli för jobbigt, hinner jag tänka. Men ser sen att det inte alls är ikväll. Så nu ikväll kunde man ha gått där och funderat för sig själv. Tänker på Traste Linden. Kan han ens återvända in över kommungränserna oförklädd. Går det?
Men nu skall vi precis som hundratusentals andra, grilla. Glöden står och blir fin när jag skriver det här. Hur mycket kött hamnar på grillarna och blir till kol i Sverige nu idag? Tonvis såklart, nedsköljt med kubikmeter med öl, vin och annat. Ett massmord om man nu börjar tänka så. Inte här såklart. Vegetariskt på vår grill. Massmord det också, om man nu tänker så. Bättre blir man inte. Bara annorlunda.
När jag har grillat klart och inmundigat det koliga skall jag fundera över hur man bäst går från L(o)(o)s till Sydafrika. Två och en halv mil per dag. Det fixar man. Håller man på ett tag så borde man komma fram till slut. Går man småvägar hela vägen tar det ett tag till ändå. Men en pilgrimsfärd värd namnet hade det varit. Utan andra religiösa förtecken än att han/hon/det/gud aldrig hängde med och var resoneringsbar. Det är i alla fall sant. Men hälsporren kanske skall möjligen läka ut först. Sen så.
Ja allt är liksom som vanligt. Lyssna kan du göra här. Dock har Spotify “sullat” till det igen eftersom de första två låtarna i deras lista inte är mina.
Alla som skriver vet att man oftast inte får höra av sina läsare om det nu inte råkar vara ett faktafel eller någon som hatar en och väldigt gärna vill berätta det. Det är sådär bara, man får äta det. Så skriver jag en krönika om att sitta och kissa och plötsligt hör en massa män av sig. Det är mycket mer laddat det där än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Somliga har cancer men just det där att sitta och kissa är den värsta förnedringen. Själv har jag såklart vant mig efter många år. Det kommer de här männen också att göra. De kommer att stå på huvudet och kissa om just det hjälper utan att bry sig om hur andra gör. Vi lever liksom i en värld där ingen har koll på prioriteringarna längre kan det tyckas. Jag vill leva i en värld där man har det. Gör och var och bli den du vill.Alltid! Det är de enda ord jag kan förmedla.
