Jag är trött och slut idag efter en hård vecka. Jag skulle ha hunnit längre. Mycket längre. Men som vanligt tar saker mycket mer tid än vad man tro att de skall göra. Dygnet räcker inte till. Inte ens nära och man behöver ändå sova, äta och umgås i alla fall minimalt också. Ändå håller jag ju på med det som jag älskar mest av allt så det finns såklart inte ett endaste dugg att klaga på. Men som vanligt tar jag ut nästan allt jag har där inom mig, varenda liten gnutta, och på fredagen är jag slut som en smällt glasstrut under en Spansk sol. Ofta klarar jag mig fram till den där heligt lediga kvällen i veckan. Ja “helig” för att jag alltid i alla tider försökt att ha fredagskvällen fri. Lördag och söndag är inte alls lika heliga. Men det har hänt att jag stupat innan. Blir tvungen att stänga av allt och vila några dagar för att det inte går längre. Tack och lov har jag alltid hittills sett den där väggen komma innan ansikte och kropp dunsat in i den med full kraft. Hunnit bromsa och väja. Lagt mig på soffan med en god bok, glömt hela jätteberget med “att göra” och väntat där tills vägen inte längre fanns där framför mig eller i alla fall fått en dörr som jag hade nyckel till.
Men det är ju såklart en jobbdag idag också. Idag skall jag knyta ihop påsen igen. Är väl tillbaks till ruta ett efter veckans stora ändringar i koden, men slutresultatet blir såklart bättre, precis som det alltid blir när man tar tag i saker på riktigt. Vågar hugga bort och bygga nytt.
Men först skall jag städa lägenheten där uppe. Min uppgift. Hittar jag bara lite musik att ha i öronen medans jag vandrar runt med dammtrasa och dammsugare så fungerar det alldeles utmärkt det där städandet. Det är liksom en del i fredagsladdningen, eller kanske är det helgladdningen. När det är städat infinner sig ett lugnet och fredagseftermiddagarna på jobbet är en nedtrappning. För det mesta. Det är då jag brukar testa lite nya saker. Något jag har alldeles för lite tid för numera. Den är viktig den där tiden. Att testa om saker är möjliga. Att göra det utan kraven på att det skall vara perfekt. Göra små hack bara. Ja tittar man sig omkring så verkar det vara just det där som är det som gäller idag. Det är bara att skita i arkitektur och lite djupare tänk och bara köra också på “riktiga” projekt. Bara det går snabbt och man har något att visa upp. Om det är skit under den glättiga ytan spelar ingen som helst roll tycks det. Gubbgnäll det sista. “Det var bättre förr” liksom. Men jag har aldrig riktigt trott på det. Klåpare fanns det då och det finns det nu.
Läste en artikel om en kille och hans fantastiska konstruktioner här om dagen. Han var klädd precis som jag brukar vara. Slarvigt hackeraktigt sådär, t-shirt, jeans, orakad och det var ett tag sedan han klippte sig. Träningen var väl inte direkt återkommande heller. Initialt bortsåg jag från den här snubben som ett spån, ändrade mig såklart sakteliga efter att ha läst artikeln. De flesta gjorde nog inte ens det, läste vidare alltså. Jag antar att det är så där andra ser mig också. Man blir borträknad innan någon ens bemödar sig om att lyssna. Det är sådant som skapar artiklar som denna. Och kanske skulle man skärpa sig lite på den där fronten för att bli lyssnad på. Ja som Adam Dunkels då som kanske å andra sidan har tagit det lite väl långt. Men ge efter för ytligheten är inte riktigt min grej ändå. Det kan inte hjälpas. Man är den man är. Ät eller spotta ut.
En av mina kontakter i Kina berättar att det är festligheter på gång den 8 september. Mid-Autumn Festival kallar han den. Barn och vänner samlas i sina hembyar. En slags skördefest skulle jag tro. Ja jag har tillräckligt med affärer med Kina idag för att man kanske skall ta ledigt på Måndag och fira tillsammans med dem, åka till Edsbyn – för visst är väl det fortfarande det närmaste hemma jag kan komma? Men vänner att fira med eller ett hem att åka till finns det såklart inte där heller. Nä det får nog bli ett stilla firande här “hemma” på exilkullen. Här har vi ändå levt längst tid. Tjugoåtta år. Tänka sig. Hur gick det till?
Ja så fanns det då inte ens ord att skriva för att smita undan dammsugaren och dammtrasan som väntar där uppe. Det är bara att sätta på sig hörlurarna, höja volymen och köra igång.
