Month: September 2014

Alltså ingen drog är som den här, den suger en kvar och man står där och bara tar in universum och hela dess härlighet. Borde avbryta det hela men man kan liksom inte annat än att  bara står där med ett leende på läpparna, tar in och är ett med han/hon/det/gud eller om det är ett med  jorden luften och alla små tomtarna man är. Skit samma. det är så skönt och man vill inget annat än att stå just där.

Ja det är såklart duschen jag pratar om. Det finns inget i hela världen som är så sinnesförvrängande som en varm och skön dusch. Kokain och Heroin är bara pyttsan. Försök låta bli att duscha en morgon! Försök med tricket två dagar i rad. Du kommer att förlora kampen, helt säkert, må dåligt, åka hem från jobbet och ställa dig en timme i din underbara dusch och låta det varma smekande vattnet rusa över din kropp och dess känselsensorer och vattenångorna leta sig in i dina lungor och göra dig underbart hög. Höja värmen efter hand som du vänjer dig tills huden är illröd som vattenräkningens slutsumma också kommer att bli i slutet av nästa månad.

Dusch för en Svensk är som sauna för en finne. Lite modernare och skönare bara. I sann miljömedveten anda skulle man såklart helst kunna vrida på ett vred eller trycka på en knapp så att samma vatten började cirkulerade runt efter att man initialt har ha duschat av sig lorten. Så att man skulle kunna stå där ännu längre. Med mindre miljöpåverkan == gott samvete. Möjligen skulle det vara en lite uppvärmare också på den där lokala vattencirkulationen så att man kunde fortsätta att höja vattentemperaturen och bara stå kvar och njuta av illrött vattenuppvärd egen hud. Måste nog experimentera lite med det där. Frun blir såklart galen. Igen.

Ja jag brukar kunna slita mig. Alltså vrida av den där vattenstrålen. Det sker motvillig. Alltid. Men det görs till slut. Det kallas viljestyrka. Jag blir alltid lika stolt över mig själv när jag lyckas. Så nu sitter jag här på kontoret igen. Fem timmars sömn för vilken natt i ordningen vet jag inte. Det är Jan Guillous fel. Hans senaste bok är för jävligt bra. Har långa kapitel. Går inte att lägga ifrån sig fast man borde. Som vanligt vänder han på alla föreställningar. Gillar det. Ikväll skall jag avsluta den här delen och börja längta tills nästa kommer.

Var de bara Jan Guillou så var ju allt lugnt och bra. Men det är jobbandet också. Den där högen som skall bearbetas. Så här sitter jag nu på kontoret med tekoppen i vänster hand. En liten en för att inte fastna i skrivandet. Ett annat knark. Ja den börjar faktiskt bli slut nu. Alltså dess innehåll. Koppen är tämligen intakt. Dags att börja jobba och göra något av den här dagen. Storverk åstadkommer man när man orkar ta ett steg till framåt de där dagarna som bara är vanliga dagar. Man måste tänka på det ibland. När man får 200 miljoner dollar inbetalt på sitt konto är det ingen konst. Det vet varje simmare också som kliver upp klockan fem för träning innan simhallen öppnar. En gång är ingen konst, två eller tre går väl men hundra, tusen mornar sållar bort skiten och lämnar guldet kvar. Det tål att tänkas på.

Elsa var trött på sin gubbe. Hon ville ha en ny intelligent och snygg en. Ja det var så hon tänkte. En sådan där som såg ut som Tom Cruise ville hon ha. Ja en som hennes kvinnliga vänner blev avundsjuk på för att han bara var hennes och som fick safterna att rinna till bara man tittade på honom. Alltså inte den där surgubben hon bodde med nu. Han som hon inte ens orkade lyssna på längre. Ja ibland låtsades hon vara intresserad, det var sant,  för familjefridens skull mest, men för det mesta gjorde hon inte ens det längre. Orkade inte maskera sin stora besvikelse över sitt val av livskamrat. Ja var det inte han som hade lurat henne in i det här dessutom. Flera decennier hade de bott tillsammans nu.

Ja så länge barnen var små hade det väl gått av bara farten, men nu så hade barnen flyttat ut sedan några år tillbaks och hon var ensam kvar med gubbeländet . Ful var han. Stor mage hade han och luktade mer och mer illa gjorde han för varje år. Gubbluktade. Ett elände var han. Det var andra bullar med Tom Cruise. Verkligen andra sexiga bullar. Ja visst hade hennes muffinmage och rumpa växt med åren, brösten hade väl tyngdkraften verkat på också och låren var väl inte så smala som när hon var ung, men hon var ändå helt säker på att Tom såg igenom sådana bagateller. En flerbarnsföderska måste ha lite skavanker. En mogen sexig kvinna var helt enkelt det som Tom Cruise sökte och drömde om och behövde. Helt säkert och bestämt. Det måste ju vara så eftersom han var en intelligent man.

Annars var ju Håkan på jobbet inte så dålig heller. En riktig gobit helt enkelt. Intelligent dessutom till skillnad från äckelgubben. Nog skulle hon kunna tänka sig att sära på benen för honom om rätt tillfälle uppenbarade sig. Kanske inleda ett längre förhållande på prov för att en vacker dag dra iväg med honom till annat land med enkel biljett utan att säga ens hej till gubbeleändet. Ja det vore något det. För visst var hon värd det. Som hon hade ställt upp alla år. Städat lagat mat och varit villig när hans äckliga händer enligt gängse rutin hade fattat ett av hennes bröst en sen lördagskväll när hans Viagratablett börjat verka. Hon tänket såklart på Tom de där gångerna. Hur Toms händer smekte henne och hur Tom trängde in i henne med hela sin längd och ibland blev hon alldeles till sig av det där tänkandet, det måste hon erkänna, men då var gubben oftast såklart klar och det behövdes en smärre sensation om det skulle gå att starta om honom innan nästa lördag eller lördagen efter det. Tack och lov för fingrar och hennes vibrerande kompis bakom Danielle Steel böckerna i bokhyllan. En ensam stund och med en väldigt liten gnutta fantasi så var Tom henne nära och Håkan med för den delen och  ibland var de där båda två, ja halleluja.

Nä hon var tvungen att göra något åt det här. Gubbaset orkade hon inte leva med längre.  Ut skulle han. Eller hon. Idag hade han sagt att han älskat henne hela livet. Inte ångrat sig en enda gång att de flyttat ihop. Men nog  var det väl själva sjutton också. Som hon ångrat sig, varenda dag de sista tjugo åren. Men hon sa såklart inte det. Ljög att det var detsamma för henne. Hoppades att han inte märkte. Ja om han nu hörde över huvud taget gubbskrället. det började bli dåligt med hörseln också. Behövde hörapparat gjorde han men det visste han inte om. Dessutom pratade han så lågt den jäkeln att man inte hörde vad han sa för det mesta. Men oftast var det ju som bäst det också. Då kunde man låtsas att man hörde. nicka, humma,  men slipper höra.

Tametusan om hon inte skulle börja klä sig lite mer vågat på jobbet i fortsättningen. Få Håkan lite mer intresserad. Visst vore det något att satsa på. Ja det fick hon nog ställa in sig på. Det skulle ge lite spänning i livet. Hon fick helt enkelt leta upp den där Elloskatalogen och leta något urringat och vågat. En kort kjol med vinröda strumpbyxer. Inte för kort men vinrött. Nog skulle väl det få honom på fall. I alla fall om hon strategiskt böjde sig ner när tillfälle gavs?  Det fungerade ju alltid. Så fick det bli. Gubblurken var snart historia.