Snart en dag till ända igen. Ja en hel vecka om man tänker på det sättet. Letar bugg hela kvällen. Intermittenta grejer, alltså svårfångat. Det är skittråkigt. Man vill att grejer skall fungera. Men det är själva jobbet det där såklart. Man kommer inte undan det. Måste leta i sitt anletes svett. Tänka till och med från gång till annan.
Med sol ute hela veckan så har många tankar gått till promenader i skogen eller i alla fall kortare vandringar i trädgården. Men jag har stannat på min stol. För det mesta får man bita ihop för att klara det. Ibland är sextontimmarsdagarna en för stor uppoffring. Ja om sanningen skall fram så är de såklart alltid så. Det är ändå bara på låtsas det här. En till release som går ut utanför dörren utan att någon fattar något alls. Ja det kan såklart inte vara annat än på låtsas och helt ickeverkligt. Bara en galen människa fortsätter att vandra efter en vägen.
Poeten kammar hem sju miljoner på sin lägenhet. Får såklart mer boende för det på det nya stället. Han med fru är värda det. Det vet jag. Ja och det tror jag. Hur jag nu skall ha det med det där troendet eller vetandet. Men trotts ett påfyllt bankkonto så kan inte de heller fly undan från sig själva såklart. Ingen har nämligen lyckats med det hittills. INGEN! Fast det är så många som har försökt så har alla ändå misslyckats. En av fördelarna med att bli äldre är att man lär sig sådant där. Vänjer sig vid sitt eget fängelse dessutom. Man sitter där man sitter livet ut även om usikten genom gallren kan variera över åren. Skall man komma ut så är det en slö fil och en tesked att gräva med som gäller. Det finns inga andra sätt. Och kommer man ut med de där verktygen som hjälp till slut så är det ingen annan skillnad än att man vet att man kan förändra. Fängelset är kvar omkring en i alla fall. Det är bara väggarna som har ny färg och den nakna glödlampan i taket som blivit bytt till en energisnål led-variant. Annars är allt precis som vanligt. Verktygen detsamma. Filen lika slö.De flesta ger sig efter några gånger. Slänger ut skeden och filen genom gallerfönstret. Andra ger sig aldrig. Det är dom det är mest synd om.
Är sociala-medier-fri just för tillfället. Kräks på allt det där ibland. Ja jag mår riktigt dåligt av skiten. Ja jag har alltid varit den där känsliga typen som tar åt mig för mycket av allt mellan himmel och jord och gör det dag ut och dag in. Dumhet påverkar mig mest. Inte bara andras min egen också. Då vill jag skrika. Högt. Men man kan ju inte stå och skrika jämt. Då är det lättare att koppla ned sig från fejjan och hela tjafset. Nackdelen är att då sitter man här helt själv. Hela den där sociala interaktionen som inte handlar om jobb försvinner. Jag känner mig lite ynklig följaktligen. Får ta i nerifrån fötterna för att inte börja gråta. Fast det konstiga är ju ändå att det är just sådär som jag trivs bäst. Själv. Autism kanske. Finns inge att gråta över. Har alltid varit sådär. Så varför interagera över huvud taget då? Jo för jag råkar gilla människor. För att jag är förbannat nyfiken på människorna och deras historier. Där är mitt helvete. En som är själv men som gillar människor men som inte orkar finnas för länge i människornas närhet. Olösligt antagligen. Alla ekvationer går inte ut och kan summeras med Q.E.D.
Men nu ser det ut som buggen är fixad i alla fall. Där ser man vad en stunds skrivande varvat med testande kan åstadkomma. Nu skall man såklart inte ropa “HEJ!!!!” innan man är över bäcken och lämnar jag programmet snurrandes under natten så borde jag väl kunna utropa ett “hej” imorgon bitti då före städningen. Ja, eller inte. Det beror alltså på om bughelvetet är hittad eller inte. Fast i allt väsentligt spelar det såklart ingen roll för de finns alltid fler buggar att finna.
Gudarna skall veta att de $200 000 miljoner dollarna inte har blivit inbetalda på kontot idag heller. Om sanningen skall fram så syns inte ens röken av dem. Det doftar inte ens lite $200 000 här inne i lokalerna. En gång övertrasserade jag mitt konto med 470 000. det var andra tider då. Banken ringde såklart och var lite upprörda. Men eftersom pengar var på väg (ja de borde ha varit inne på kontot) så lugnade sig de också. Andra tider alltså. Nu skulle man väl blivit skjuten för något sådant. Ja det var såklart inte meningen då heller. Men inflödet var jämt och bra och säkert så det fanns liksom ingen anledning till oro för någon endaste en. Jag antar att med $200 000 på kontot så kan man få tillbaks det där förtroendet från banken också. Man borde till och med kunna få de där värsta att buga och bocka. Hmmmm… Det tror jag att jag skulle gilla. Ja verkligen när jag tänker efter. Det finns en eller två eller tre som har lekt han/hon/det/gud för att de älskat att trampa på någon som stått nedanför dem. Det skulle vara en ära att ge igen på dem. För de är säkert på samma sätt mot andra idag. Bara därför. Själv kan jag förlåta.
Nepp nu får det vara, Nu får grejerna stå och snurra för sig själv här i natt. Jag är den ende som håller en tumme för att de snurra också imorgon. Men det är OK om de snurrar. Godnatt!
