Categories
Betraktelser & Berättelse

“Man blir imponerad och vill konstruera lika bra.”

Klockan närmar sig tolv och det finns ingen ork kvar.  Allt som fanns där inne i mig i form av någon slags kraft är används nu. Det är tom tank. Bensinlampan lyser.  Det viktigaste av manualen är flyttat. Det återstår flera hundra sidor men de får vänta. Imorgon skall det kodas igen. Jag gör inget annat än att jobba just nu. Ändå minskar inte berget av saker som återstår. Men man gör det man måste.

Termometern stannade på runt en grad ute hela dagen idag. Kallt. Den letar sig in den där kylan också. Smyger sig in i kroppen och sen är den svår att bli av med. Det hjälper inte att man pressar upp temperaturen rejält – den vill liksom inte lämna kroppen igen den där kylan. Som en ond ande sitter den där hårt fast i ben och märg. En som bara kan drivas ut med varma bad i badkar med gul plastanka och rosa bubblande skum eller resor till länder söderut där termometern sällan går ner till Hälsingetemperaturer i slutet av september.

Kör med elelement. Här skall fan inte startas någon panna innan oktober. Helst en bit in i månadshelvetet. Dyrt blir det. Ändå har jag två vedeldade kaminer ståendes här som borde kopplas in. Men att hitta någon som orkar åka till Lo(o)s och installera en kamin är fan inte lätt. I alla fall om man vill få det gjort till en rimlig penning. Så de står där och samlar dam. Hade varit mysigt med en brasa här nere nu.

Follets senast bok (Evighetens Rand) är på väg. En riktig tjocking som jag längtar efter. Skulle vi inte österut i helgen så skulle jag stannat under täcket i soffan med brasan sprakande i öppna spisen och läst och läst och läst. Men nu blir man iof istället kompenserad med Sushi och museumbesök.Det är rätt bra det också. Men på söndag måste man väl arbeta i sitt anletes svett igen. Får hoppas på bok och nästa helg helt enkelt.

Har paus från fejjan. Antagligen inte evigt men just nu saknar jag verkligen inte företeelsen. Jag gav helt enkelt upp när massorna samstämmigt deklarerade hur duktiga ickerasister de är. Bättre än “de andra”. De i det andra laget. Själv tänker jag ju “negerboll” när jag ser en av gammal vana, Ja det kommer automatiskt i mitt huvud. De hette så förut. Man visste inte bättre på den tiden men ville väl ingen ont ändå. Tror jag… Men jag säger det såklart inte högt. Nej, nej. PK är man. Men rasist alltså ändå av värsta sorten. Fast människor gör jag inte skillnad på såklart. men det hör inte hit.

Det hjälper försten  föga att avsvärja sig Facebook. Tidningarna kryllar av samma sak som finns där. I varenda krönika förklara någon sig för att vara en av de bättre. De håller på “rätt lag”. Sen klickar massorna “like” på de där fast det heter “dela” där och är man rockstjärna får man mest, är man ung får man många, är det synd om en ännu fler och allt ihop blir till en jävla popularitetstävling och jag slutar läsa… Skitifieringen sprider sig. Äter upp världen. Ja, ja jag bidrar väl till den med all skit jag skriver här också. Men de som läser det här gör det i alla fall på något slags antipopuläriserat sätt. Annars har det skett grava missuppfattningar. Oh-cool gubbes blogg är det här.  Det är skillnad det. Lite i all fall. Fast det skiter väl du som läser det här i kanske. Fast vad vet jag!?

Men nu upp och läsa en timme. Imorgon ringer klockan sju. Då skall det helst finnas nya krafter att ta av. Den är en märklig maskin människokroppen och människohjärnan. Det är bara så. Man blir imponerad och vill konstruera lika bra.

God Natt!

Categories
Internet of Things (IoT) Techstuff

Nu ska sakernas internet standardiseras – IDG.se

Nu ska sakernas internet standardiseras – IDG.se.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Studiodatorn brinner och snön faller

IMG_20140924_075634

Snön faller och vi med den. Japp det snöar om man bor granne med Dalarna, Jämtland och Helvetet. Men får man sitta inne och inte behöver gå ut så fungerar väl det också. Det är liksom inget att göra något åt. Det är som det är. Men man behöver inte älska skiten. Verkligen inte. Man är ju varken skidentusiast eller skoterförare.

Spelar Beethoven Symfoni no 7 i A med London symfonikerna. Visst låter det märkvärdigt det där. Men det är inte därför jag spelar den. Den ligger bara med i min favis lista och följaktligen är den en favis. Beroende på mitt stämningsläge så rullar allt från detta till tyngsta hårdrock här i lokalerna. Det är så olika på dagar, vad som läker en spricka där inne i sinnets mest sårbara delar en dag är bara sövande andra, och det som  får pulsen att öka och jobbet att gå som en dans är bara skrammel en nästa dag. Det är olika. Men mitt liv vore inget utan musik. Jag har det på nästan jämt. Vet inte om jag kunde leva vidare utan.

Apropå musik förresten så kraschade studiodatorn här om dagen. Lät konstigt och luktade bränt. Bara att stänga av. Har inte studerar vad som hänt vidare. Men den har sannolikt lämnat in. Har ju inte tid ändå med studion som det ser ut just nu ändå. Men synd är det såklart. De där få luftfickorna när suget sätter in och jag kan sätta mig i studion och göra musik är värdefulla. Nu kan det då sannolikt ta ett tag innan det blir ett sådant tillfälle igen. Det är som det är med det där som med snön. Man kan inte göra mycket åt det.

Men mitt te är slut. Katten ligger kurrandes på min axeln. Musiken är på. Jag har jobb att göra. I alla fall det jag kallar jobb. Så det är bara köra. Denna onsdag i livet.