Day: 25 September 2014

Har 550 tweets att läsa. Det mesta skit såklart så jag hoppar över dem allihop. Som vanligt. Sänder dem rakt ut i universums tomhet. Synd om dem som ansträngt sig och skrivit. Men jag orkar inte.

Slut såklart. Har mergat min utvecklingstråd med huvudtråden och börjat debugga. Linux – Windows – Linux – Windows… Det är som en ping-pong match. En sak fungerar på den ena plattformen, en annan på den andra. Ändå använder jag bibliotek som underlättar det där. Eller sägs göra det. Tamedan om det inte vara lättare när man skrev två versioner.

Klockan är strax efter tolv igen. Dags att läsa en stund.  Jag är trött som en trasig och illa diskad tekopp. Tänk att man kan bli såhär trött bara av att sitta hemma. Helvete vad trötta alla måste bli som verkligen arbetar då.

0x249 rullar det fram på en av skärmarna här. Meningslösa siffror för de flesta. Översätter man dem från hex till decimalt så får man 548 och vet man då att det är en temperatur angivelse så kanske man kan gissa att siffrorna anger utetemperaturen just nu. 5.48 C. Det är liksom hela grejen med VSCP att man inte behöver gissa. Att ingen behöver det. Så borde det naturligtvis vara överallt. Tycker jag då. Men jag är väl dum i huvudet eller nått. Så skitsamma med det också. Nu skall läsas.

Godnatt!

ps En annan termometer visar 2,43 grader och en annan 3 grader så den där rackarn står väl djävulen eller ett rådjur och andas på. ds

Kattis, katten – vad annars – , klänger sig fast vid mig här på kontoret. Kunde hon skulle hon krypa under min hud. Men jag skall ju jobba i mitt anletes svett här. Inte klappa katter – så de krockar de där två sakerna. Katter har liten förståelse för prioritering av annat än kattklapp. Jag skjuter alltså upp katten på vänster axel titt som tätt  då när hon skymmer sikten på skärmarna. Ungefär som en hårslinga som ramlar framför ögonen i den där tuffa frisyren hanteras hon alltså den svarte kurrande.

Ja Kattis ja. Ensam i sin kull när hon föddes. Vi bestämde oss för att ha henne kvar. Eller om jag bara inte orkade med mer dödande just då. Kvar blev hon i alla fall. Men alldeles efter födseln så kom sonen hem från Uppsala och det blev för mycket så då tog hennes mamma med Kattis ut, försvann bara och det tog väl en dryg månad innan vi såg kattungen igen. Nu betydligt större då. Ungkatt nästan.

Det här fick två effekter på den här katten. Hon är totalt matgalen. Kastar sig över allt, snor när hon kan. En riktig buse. Äter allt. Hårdbrö går t.ex. i med god aptit.

Sen försvinner hon i princip på våren. Flyttar ut som om hon var en av resandefolket. Jo vi ser henne ibland men det är inte ofta. Det är först vid den här tiden, när det börjar bli minusgrader ute, som hon återvänder som om inget har hänt. Nu vill man ha värme och bli ompysslad. Vill ta igen en sommars ensamhet liksom. Det här hade väl fungerat bra, för hon verkar inte må dåligt av sina långa somrar i det fria, om det inte var för lillkatten – Petite. Hon tål inte Kattis. Så så fort Kattis visare sig så skall det jagas ut inkräktande katt. Ja ni fattar. Så just nu har hon sin fristad här på kontoret. Här jagar ingen henne. Ja även om jag suckar ibland.

Men allt detta brukar bli lite bättre efter att hösten går. Hon får liksom på nåder bo hemma när det är för kallt ute eller om det helt enkelt är så att vår lillkatt inte vill gå ut när det blir för kallt. De är inga hårdingar precis vår kattflock. Det lär nog gå bra i år också. Annars får jag väl ha kontorskatt i vinter. Undrar om man får dra av kattmaten då!?