Month: October 2014

Jag är trött som ett cykelställ här på morgonen. Ja helt utan anledning. Men jag tror det är allt det mörka som får mig att ligga kvar där i sängen en stund. Vad kom mörkret ifrån? Igår vad det svart utanför fönstret redan när vi åt middag och nu på morgonen också. Mörkret och dess krafter tog över på en natt bara. Tjoff. Nu skall man dras med det här bortåt Vasloppsöndagen någonstans. Den dan och talgoxars sång lovar att det finns något bättre längre fram. Något värt att vänta på.

Men egentligen gillar jag ju hösten såklart. Det är min tid. De är så få måsten och mycket mer tid över till att vara i det riktiga livet. Visst är sommarsäsongen underbar men den kräver också sin tribut av en med sin grisblinkskorthet. Det är alltid något som måste göras och det finns aldrig en chans att hinna med allt. De dåliga samvetenas tid är det. Hösten är enklare. Man kan packa in sig och vara inne utan att ha dåligt samvete. Och går man ut så ligger lugnet som ett täcke över landskapet och det är bara trädens neonfärger som lyser upp i det gråa gråa gråa.

Pannan är av här ännu. Det är rekord. Sannerligen rekord. Aldrig någonsin har Hulken (ja den heter så) varit ostartad i oktober. Men vi vet alla vem som vinner till slut.  Vissa strider vinner man bara genom att fly. Om man ens vinner då.

Lillkatten följer med mig in på kontoret och har lagt sig till rätta på en stol i elektronikverkstaden som den skönhet hon är. Ljuset är tänt på mitt skrivbord och skall väl stå där och brinna tills det tar slut och ersättas av ett och kanske två till innan arbetsdagen är slut. Tekoppen med Earl Grey är halvdrucken. Det skall jobbas en dag till. Poeten skriver ett mail i natt. Nöjd med slutgig * 2 trotts spräckta byxor. Nu nya kapitel i hans liv. Olästa sidor och exil långt där ute i havet. Kanske basker på senare. Jag hoppas det för jag tror på drömmar. Också andras. Hur skulle det annars se ut. En drömmare av stora mått det är jag ju. Inget annat. Det är det enda jag är stor på. Men hellre det såklart än att vara en av de där som tror de lever i en riktig och jävligt viktig värld. De brukar vakna till de också och bli drömmare till slut, men alltid för sent för sitt eget bästa.

Tekoppen är nästan tom. En slurk till och sen så. Mail är lästa och inkorgen tom, twitter är avskannat, det finns således inget som hindrar att arbetsdagen tar fart. Inget som hindrar att man dyker ner i “Åkes värld”, min värld av glömska och “lycklighet”. Ja om sanning skall fram är det inte så pjåkigt utanför den där världen heller. Jag har det oförskämt bra. Skål på det liksom.

Dags att ge sig om man skall komma upp imorgon. En helg har rasat iväg igen i en grisblink. Jag som hade trott att jag skulle hinna så mycket, komma närmare “klar”, har knappt rört mig ur fläcken och ändå så har jag då suttit här och knappat i anletes svett som det nu heter. Gudarna skall veta att det finns hårdare arbeten än att vara programmerare. Där kan man inte yvas. Men det sliter ändå allt det här tänkandet också på sitt sätt. Tröttar ut huvud. Men ett riktigt jobb, nej, det är det inte.

Så kod åker iväg till servrar i USA. Det är lite löjligt att allt händer där borta. Sourceforge, Github. De borde ha kunnat uppstå i Europa. Eller varför inte i Asien. Men om de gör det så är det liksom inte på riktigt på något vis. Vi är en samling jävligt korkade människor i mitt skrå. Antagligen de dummaste på hela planeten. Dessutom är det så att de som anser sig vara mest smarta är de mest korkade. Men det gäller såklart inte bara i vår bransch. Det är en av de få absoluta sanningarna i världen. De är inte många. Men se där en.

Minnet är i botten på min maskin just nu. Allt är utnyttjat. Processorn går på hundra procent. “Det rullar” skulle Persson ha sagt. Men jag skiter såklart i både Persson och i en överbelastad dator just nu. Jag går uppför trapporna, borstar mina tänder och njutläser ett kapitel i min goda tjocka bok. Ja, man kan antagligen inte ha det mycket bättre än vad jag har det. Eller också är det tvärt om. Skitsamma egentligen för också det är väl en relativ företeelse. Man får göra sitt och göra det så gott man kan. Ramlar det in 200 miljoner dollar en dag så får man väl hitta på något med dem också. Vad har man för val egentligen. Vandrar Ebola in i Europa spelar inget av de dör gröna sedlarna minsta lilla roll. Se där. mer perspektiv på tillvaron. God natt!

Det står en björn och vrålar ute på gräsmattan. Hade jag varit full skulle jag ha trott att det var en isbjörn men jag är spik nykter så brun är den helt säkert. Definitivt en raggig brunbjörn. Jag är ganska säker på att det är björnkramar som står där och vrålar. Avsked. Perssons pack avslutar ikväll. Det är slut nu. Limpan tar båten eller kanske flyget fyllsjuk till ön imorgon, mellanlandar innan Franska kullar och medelhav. Senare. Jag tar en fåtölj och kastar ut genom fönstret. Björnen tittar förvånat på mig och rusar till skogs. Jag skiter väl i brunbjörnar. Det hade varit annat om det varit en isbjörn. Brunbjörnar har aldrig satt sig på mig. Det är de fega och lismande som gör det. De sänker mig hela bunten. Och isbjörnar såklart. Dem klarar jag inte.

Men det är sent. Jag har en bra bok. Har letat en bugg större dagen med stigande irritation men hittat den. Men hjälper det? Nej! Det här är en sådan där dag när jag borde ha suttit i studion. Inte kodat. Nej lekt rockstjärnan där i studion några timmar och gjort musik som nästan ingen lyssna på. Det jag skiter i precis som jag skiter i om någon endaste en läser de här raderna. Fördelen med att vara varg. Man behöver inte de andra. Ingen endast en. Det är därför man bor i Lo(o)s. Här kan man lugnt leva i sin landsflykt från världen. Sitta där på kullen med det gula huset omringad av björnar och människor som aldrig någonsin kan samarbeta. Eller kanske kan de det. Jag vet inte.

Jag deltar i en diskussion mellan tre utvecklare på Google. Ja inget konstigt med det, och nej jag försöker inte sälja in VSCP. Det var länge sedan. Men de är fulla av entusiasm såklart. Alla är det på Google och alla är det i Silicon Valley. Ja i USA har mer av det där. Det som är lite fult i Europa. “Är det skoj så är det tamefan inte seriöst”, med slutsatsen att då är det inte arbete heller och alltså något man får syssla med på fritiden.

Men det vi diskuterar är skåpmat såklart. Trodde jag att de läst “Kejsarens nya kläder” så skulle jag hänvisa till den flera gånger under diskussionerna. Det är klart man använder mqtt för att kommunicera mellan modulerna, vem gör inte det idag liksom!!?? Ja osv, förkortningarna, alla kända, alla upprepande som mantran i pressen.

Ja mqtt… jag minns en man som bodde på en ö utanför England, jobbade på ett stort företag och ville styra en lampa… Ja det är en annan historia.

Jag ger mig från den där diskussionen till slut. Det är fredagskväll och jag vill vara ledig. Det kommer säkert bli något som det kommer att skrivas om i tidningarna det där också. Det behöver inte vara speciellt revolutionerande för det. Det räcker så gott att rätt person säger att det är det.

Men det är först när jag läser ett mail från en gammal kompis här på morgonen som det slår mig på allvar. Han nämner nämligen  också ungefär samma förkortningar, jadå MQTT också. Det handlar om självförtroende JAPP, SJÄLVFÖRTROENDE. Folket har slutat att tro på sig själva. Man måste höra ordet från LEDAREN innan man tar till sig något. Ja det är så det är. Det är så det måste vara. Det är just de där hjärncellerna som inte kom med när jag byggdes. Det är för avsaknaden av dem jag borde på bidrag, förtidspension och ömkas.

För visst är det så. På JB gymnasiet eller gymnasiet i Mora eller andra ställen där jag varit anställd så har det verkligen inte varit en bra egenskap att “tänka själv”. Underförstått det finns “andra” som tänker bättre. På JB och i Mora  stod svaren på skolverkets web. Och nog minns jag han som sa just det där att “jag tänkte så jävla mycket själv” och sa det som om det var en förolämpning men som var som  beröm och len söt honung i öronen för mig. Jag vill tänka själv. Till vilket pris som helst.

Så när människorna kallar t.ex. mqtt för den universella standarden för IoT/m2m kommunikation så ler jag lite för mig själv. När de bygger sina lösningar där ovanpå och inhystar ovationerna så ler jag igen. De kommer bygga om allt ihop igen om ett år eller två. Omfamna nästa förkortning som LEDAREN har valt. De är fotsoldater hela bunten. Är LEDAREN Hitler så följer de för man följer enligt lagen, man tänker inte själv, jo man pseudotänker genom att göra precis som alla andra men på ett eget sätt så att inget ändå kan kommunicera med något annat. Det som från bröjan var avsikten med det man nu använder. Man tycker det man gör är revolutionerande fast det bara är samma goja som alla andra sprutar ur sig. Sånt som ingen ens mins under tio år efteråt. Knappat man själv.

Jag vet hur Edsbyn en gång blev en blomstrande bygd för snart hundra år sedan (det är annat idag). Man tänkte och sen gjorde man. Ville man tillverka något ,vad det nu var (mest trävaror var det ju), så byggde man en maskin för det. Man åkte ut på resor i världen. Besökte industrier och såg hur de gjorde. Sen åkte man hem och kopierade det där, anpassade efter sina egna krav. Nästan varenda maskin byggde man själv. Från grunden och uppåt. Min farsa var en del av det där. Fungerade det inte så byggde han något nytt. Uppfann. Det var inget konstigt med det. Man trodde på sig själv och att man kunde och var stolt med rätta över slutresultatet. Ja vi ser den där modellen användas i Kina idag. Visst –  med framgång såklart, för det är ett framgångskoncept.

Men det är klart  man skall använda färdiga lösningar. Utvecklingen sker genom att bygga nytt på de nya – inte på att bara använda det nya. Det finns en skillnad där för den som orkar tänka.