Dags att ge sig om man skall komma upp imorgon. En helg har rasat iväg igen i en grisblink. Jag som hade trott att jag skulle hinna så mycket, komma närmare “klar”, har knappt rört mig ur fläcken och ändå så har jag då suttit här och knappat i anletes svett som det nu heter. Gudarna skall veta att det finns hårdare arbeten än att vara programmerare. Där kan man inte yvas. Men det sliter ändå allt det här tänkandet också på sitt sätt. Tröttar ut huvud. Men ett riktigt jobb, nej, det är det inte.
Så kod åker iväg till servrar i USA. Det är lite löjligt att allt händer där borta. Sourceforge, Github. De borde ha kunnat uppstå i Europa. Eller varför inte i Asien. Men om de gör det så är det liksom inte på riktigt på något vis. Vi är en samling jävligt korkade människor i mitt skrå. Antagligen de dummaste på hela planeten. Dessutom är det så att de som anser sig vara mest smarta är de mest korkade. Men det gäller såklart inte bara i vår bransch. Det är en av de få absoluta sanningarna i världen. De är inte många. Men se där en.
Minnet är i botten på min maskin just nu. Allt är utnyttjat. Processorn går på hundra procent. “Det rullar” skulle Persson ha sagt. Men jag skiter såklart i både Persson och i en överbelastad dator just nu. Jag går uppför trapporna, borstar mina tänder och njutläser ett kapitel i min goda tjocka bok. Ja, man kan antagligen inte ha det mycket bättre än vad jag har det. Eller också är det tvärt om. Skitsamma egentligen för också det är väl en relativ företeelse. Man får göra sitt och göra det så gott man kan. Ramlar det in 200 miljoner dollar en dag så får man väl hitta på något med dem också. Vad har man för val egentligen. Vandrar Ebola in i Europa spelar inget av de dör gröna sedlarna minsta lilla roll. Se där. mer perspektiv på tillvaron. God natt!
