Day: 23 October 2014

Det är fem minuter kvar på den tid som står till förfogande för att få ut releasen när det var tänkt. Har väl anat en stund att det inte skall hålla. Men gillar det, det gör jag inte. Betyder jobb en helg till alltså. Gamla ocoola gubbars ork är på upphällningen och det skulle nog behövas åtminstone en hel dag på den gröna IKEA soffan med tänd brasa, god bok och en påse godis och med jämna insomningar med tillhörande snarkningar där på soffan. Men det är som det är. Är man inte klar så är man inte. Jag ansvarar ju för ingen annan än mig själv. Hade bara varit roligt med en release till Diwali. Inget annat. Jag har annat som står och knackar hårt på dörren dessutom. Det som måste tas tag i, Nu och om sanningen skall fram  egentligen igår eller kanske snarare för en månad eller mer sedan. Tiden rusar på och gamla ocoola gubbar hinner inte riktigt med.

Om jag nu skulle förväntat mig en belöning för det slit jag gjort den senaste tiden så skulle jag ha en oerhörd besvikelse framför mig. Numera är jag van. Man skicka ut och tystnad. Nedladdningsfrekvensen går upp lite. Det brukar vara allt. Men det är som att bygga ett hus långt ute i skogen som ingen besöker. Man målar och snickrar och fixar snickarglädje som man är stolt och glad över och som värmer ens hjärta när man sitter i bersån och dricker en kaffe en varm sommardag. Ja man är glad och nöjd över det där huset som man byggt. För man har gjort sitt absolut bästa när man byggt det. Man vet det och det kan ingen endaste en ta ifrån en. Resten är bara tajming och tur. Eller vänner.

Men det är en arbetsdag imorgon också. Skall man orka upp och bygga vidare så gäller det att vandra upp, lägga sig och greppa boken nu, läsa lite och sen sova. Men fylla pellets först såklart. Hulken kräver sitt offer innan man får sova också. Ute snöar det fortfarande. Men det skall vända. Den här gången. Men snart ligger de där i lugn och ro den vita “mööögen” som dom säger i Skåne. Man måste hålla med. För visst är det möög det där. Vackert. Det är sant. Men tametusan om jag inte heller satt på en klippa i Grekland eller Italien den här årstiden. Svettades lite. Ja småklagade lite över att solen lyser så jävla mycket…

Diwali inleds i Indien idag. Det närmaste man kommer jul eller midsommar där. Ja när det gäller dignitet på firandet då alltså.  Min vän och hans underbara fru åker upp och hem till bergen. Världens tak. Man firar helst hemma bland de sina där precis som här. “Julstämmningen” når kanske inte hela vägen hit till Skandinavien men nog känns det lite i luften ändå av den där miljarden Indiers förväntningar och glädje. Vi inleder vårt Diwalifirande först imorgon.

Läser i tidningen, som är Svenska Dagbladet här i huset, att Svenska hjälparbetare som varit Ebola områden, de som är hjältar i vår tid, hotas med att inte få bo kvar i sina lägenheter, inte är välkomna tillbaks till sina jobb, inte får skicka sina barn till dagis. Man bara sitter där och gapar med frukostmackan en bit från gapande mun. Folks dumhet! De fega egoisternas triumferar igen. De borde inte tillåtas leva de där människorna. Jag är emot dödsstraff i allt men inte när det gäller de som är dumma i huvudet. Upp mot en vägg med dem bara och tryck av så är vi av med dem. Var och en som deltar i Ebolakampen är hjältar och skall så behandlas.

Annars är det bara jobb det handlar om här. Den där releasen som har releasedatum idag. Men nu ser det tufft ut att klara det. Men programmerare som jag är så är jag optimistisk fram till kvart i tolv i kväll och då kanske man kan tänka sig att de nog ändå är så att det är Amerikansk tid som gäller… Vi får se. Trött som en uppäten pizza utan bea så det hade varit skönt att ha nått en släppunkt men ändå inte beredd att ge upp.

Kommer att tänka på min vän från Edsbyn igår. Han som aldrig skaffade familj och nu gör sig redo för att åldras ensam. En av de bästa. Mina funderingar renderar i följande lista.

1.) De första som tjejerna väljer är de som aldrig någonsin kommer att göra någon lycklig. Inte ens sig själva. Men på kärlekens marknad är de förstahandsvalen.

2.) På andra plats kommer de från den fina familjerna. De som ger status. Märk väl det behöver inte finnas pengar bara det är fiiiiint. Inte här synes en endaste lycklig människa till.

3.) På den här platsen väljs e som har stålarna eller de som med stor sannolikhet kommer att ha stålarna i framtiden. Som bekant går det att köpa en del lycka med pengar. Det är det man lever på här.

4.) Här väljs de som har snygg bil, flygplan eller båt. Kommentarer onödiga.

5.) Här väljs nollorna. De som definitivt inget är att ha men i alla fall är möjliga att leda genom livet.

6.) Här väljs drömmarna. Värdelösa hela bunten efter som allt de har är att erbjuda sina drömmar som bara är just drömmar och inte till glädje för någon endaste en . Inte ens för dem själva. Men två drömmare ihop kan bli riktigt bra faktiskt. Ibland.

6.) De fula, lytta och halta. En stor grupp. Det brukar ordna sig. Här ökar lyckoindex.

7.) De bra grabbarna. De bästa. Som minns kompis då. De blir nästan aldrig valda. Blir kvar liksom. Ett av universums mysterium.

Själv befinner jag mig väl någonstans vid 5 eller 6 skulle jag gissa. Du!?

Happy Diwali!

ps Min farbror Kalle fyller 96 år idag. Det är också en anledning att fira denna dag. Han den siste i sin generation i vår släkt. ds