Vinterdäck ja… De är gamla de jag har. Jättegamla. Borde köpa nya alltså. Mördarbacken släpper inte upp bilen annars hit upp till kullen när snöstormarna yr nu i vinter. Nästan inte annars heller för den delen. Det är ofta oplogat när man kommer hem där på kvällen. Man får ta fart från andra sidan berget och brassa på rakt över “stora” vägen, hoppas att det inte kommer någon bil. Oftast går det. Ibland får man helt enkelt lämna bilen där nere tills det plogas. Men det kan ta ett tag, det är så här ute i skogen.
Så jag beställer däck och det svider i plånboken såklart. De billigaste som alltid. När köpte vi någonsin något som inte var det billigaste här i huset? Se där, frihetens pris. Man betalar för allt. Innan jag beställer däck så loggar jag för säkerhetsskull in på företagskontot också för att se om det ramlat in några 200 miljoner dollar såhär under helgen. Men det har det inte. Det är såklart synd. Annars hade jag köpt en ny bil och fått vinterdäck på köpet. Men nu är det ju då som det är. Jag beställer de där Kinesiska däcken, samma märke som sommardäcken bilen puttrat fram på de senaste åren. Det hoppar och studsar lite men fungerar. Girig är jag inte när det gäller sådant där. Bara när det gäller liv och kärlek.
X kommer över på söndagseftermiddagen och framhärdar att jag skall hjälpa till, vara gårdskarl, “NU”. Men jag har inte tid, vill inte, och blir förbannad. Det är det där med att man “sitter hemma” igen. “Kan det vara arbete det!?”. På en söndag dessutom! Ja, jag är förbannad fortfarande så att jag kokar. Jag är inte skyldig en endaste jävel ett endaste förbannade dugg. De som har stålar har inga problem med att få hjälp. Och vill man så kan man själv ta en skruvmejsel i handen och vrida runt. Men alla kan inte. Är för fina eller bara efterblivna. Ja jag tror det är det som är det egentliga problemet. Man är för dum i huvudet för att kunna skruva i en skruv, dra igång en gräsklippare eller vad det nu är. Det är faktiskt konstigt att man ens får leva som sådan om någon frågar mig. Jag hatar alla de där som skall ha och bara ger för att få. De flesta och de värsta av dem är religiösa dessutom vilket inte gör saken bättre. “Dra åt helvete!” helt enkelt. japp så får det bli.
Skall inleda dagen med lite pappersjobb. Det som måste göras. Som är som att diska. Sen skall jag fortsätta med releasen. Helvete vad det går segt. T+n är den enda nya deadline jag kan ge. Men med också det är det som det är. Man får jobba vidare. Det finns inget annat val.
Med solen lysande in genom fönstren, och med träden i princip utan löv där ute tar jag tag i pappershögen. Det är varmt och skönt. Jag har inget att klaga på. Livet är gott. En katt ligger här bredvid mig på en stol. Senare idag skall jag handla lite fågelfrö och lite mat. Göra små saker som hör till att leva ett vanligt liv. Det är skönt med alla de där små sakerna tycker jag. Det normala. Det skall inte underskattas allt det vanliga i livet. Att fylla på fågelmat är ett sådant där enkelt nöje. Se de där rytande dinosaurieättlingarna exalterat hoppa ner och ta för sig av det som bjuds. Att dela med sig. Att inte bara ta. Precis som vi lämnar äpplena till rådjuren och björnen. Delar körsbären med skator och björktrastar. Vi lever liksom tillsammans här på kullen hela gänget. Det är bara så. Jag gör inget av det där för att få något tillbaks. Jag förväntar mig inte att få komma in i himlen före alla andra för att jag gör det där. Som J. Man gör bara. Det kan vara bra så. Det måste man lära sig och nöja sig med.
