En jobbarhelg till. En konstant förkylning säger att det få räcka nu. “Du behöver vila” skriker den i det öra som inte vill höra. Men det är så nära nu. Bitarna faller på plats. Jag kan kasta av mig oket snart. Så man har inget annat val än att vandra på, framåt, fortsätta. Lyssna får man göra sen och hoppas att man håller hela vägen. Det är dumt det fattar vem som helst men ibland finns inga val.
En skön promenad i skogen efter åsen bredvid sjön hade vi tidigare idag. Den stärker. Jag måste ta mig mer tid för de där vandringarna som stärker. Mer kreativitet får man på köpet skriver Svenskan idag men det låter farligt. Det har jag så det räcker. Jag behöver mindre inte mer av den varan. Ett lugnare sinne. Men jag behöver andas luft som inte passerat datorfläktar och är uppblandad med lödrök. Det är sant och riktigt och viktigt.
När vi kommer ner från åsen och vandrar efter sjön så brukar vi alltid se lämningar efter bäverkolonin som bor här. Idag är inget undantag. En bäver gnager sig igenom ett träd med framtänderna. En bedrift som heter duga. Men de tar sig medvetet inte igenom hela trädet. De är för smarta för det. De lämnar en del och låter sedan vinden ordna resten åt sig. Sköningar helt enkelt.
Kanske har jag blivit mer ocool eller helt enkelt visare idag. Kanske inte. Det kommande året får avgöra år vilket håll det hela har gått. Nu skall jag krypa i säng och greppa en bok för drömövergång och vila. Natti natti.
