Categories
Betraktelser & Berättelse

Det ordnar sig för det mesta

250px-Kuusk_Keila-Paldiski_rdt_ääres

Det är varmt ute. Fem grader. Visserligen säger termometern på marken nollgradigt men som skrivet här tidigare, det är svårt det där med att mäta temperatur exakt. Men prognosen lovar kallare, riktigt kalt bitvis, som det skall vara den här tiden på året. Nöjd är jag över värmen. Pelletsräddaren. Färre säckar blir eldens rov. Men kanske är det ändå bäst när vinter är vinter och sommar är sommar. Vad fan vet jag?

Sista veckan före jul. Det finns att göra. Har renoverat rum hela helgen men inser att jag inte kommer att bli färdig innan jul. Hade hoppats det ett tag men det finns “riktigt” jobb att göra också. Sånt som måste göras. Så det blir att ta tag i det där rummet efter jul igen. Äldste sonen kommer hem (det skall bli skoj) och behöver det och skall väl i alla fall inte behöva sova i ett rum med målarpapper på golvet. Men renoveringsjobb är en lisa för själen, det rensar upp  som en lång meditation och man blir trött på ett annat sätt  än när man sitter här nere och knappar och funderar.

Spam väller det in i min brevlåda. Man blir lyckligare av att köpa eller låna mer pengar, ja resa också. Eftersom de kommer i en aldrig sinande ström fungerar det tydligen det där med att skicka ut dem. Aldrig någonsin har jag varit med om mer än i år. Det gäller också på webben. På varenda site som man kan tänka sig poppar det upp en ruta med reklamerbjudanden och apropåer och man kan inte annat än att kräkas på hela skiten. Jodå har fått lukrativa (nåja) erbjudanden om att lägga reklam här på bloggen, på VSCP siten och på mina andra siter också. Men det är alltså 200 miljoner som är priset, och då i dollar inte i kronor. Då ingår min själ också.

Janne åker precis förbi och sandar. Är man storstadsbo så är just sådana saker inte sådär personliga. Man vet inte och vill inte veta vem fan som åker förbi och sandar. Om det inte är åt helvete, dåligt sandat, då vill man veta. Här har man namnen på de flesta. Skönt tycker jag. Man vet liksom folks positiva sidor och negativa sidor i en sådan här by. Man kan tolerera en del. Har full förståelse för att alla inte är perfekta. Sen pratas det såklart. Men det är bara prat också. De flesta låter det gå in genom ett öra och ut genom det andra.

Men jag måste sätta på lite musik nu. Vråla på lite. Skall debugga drivare idag. Borde få saker på plats ikväll om inget oförutsett händer. Men måste också planera för granknyckartur (läs granmördartur). Nisse som bodde i grannhuset (där dragspelaren bor nu) kallade skogen uppe på berget här för sin skog. Det tog några år innan jag fattade att det var kommunens. Nu när han är borta så har jag tagit över den där äganderätten. Hämtar alltså i egen skog. Det känns bra. Men gillar inte det där meningslösa nerhuggandet av ett fint träd som skulle kunna blivit en ståtlig och vacker gran som står där och betraktar världen i hundra år eller mer. Jag hade helst varit utan. Men då gråter familjen och det vill ju ingen människa uppleva i juletider.

Förresten. Det var väl en Lördag den här tiden som en tysk man ringde på morgonen, hans företag använde mina activex kontroller i sina produkter. Vi hade pratat med varandra tidigare. Men bara kort. Det var under svårtiderna. Pengar var en bristvara. Vi hade sexhundra spänn som våra samlade tillgångar här hemma. Hade ingen aning om hur vi skulle klara av julen. Men det hade gått förut. Så den här lördagsmorgonen ringde han. Det var kris. Han höll på med ett installationsprogram och det fungerade inte för alla kunder. Kunde jag komma ner. Ja… det kunde jag väl… Jag tänkte mig ett besök då senare efter jul. Men han ville ha ner mig samma dag. Flygbiljett fixades som jag kunde hämta ut på Arlanda. Han ville betalade taxi till Arlanda men tåg fick duga. Någon ordning fick det ändå vara. Så med femhundra spänn på fickan (en hundring fick familjen kvar att leva på en vecka – inget ovanligt under den tiden), gav jag mig iväg mot Tyskland. Nuremberg. En julstad. Jag installerades i ett rum i hans föräldrars tobaksaffär och fixade det som skulle fixas med dygnet runt jobb. Dan före julafton var jag hemma igen. Med fickan full av pengar och vi kunde fira en riktig jul det året också. Det ordnar sig för det mesta. Det är bra konstigt att det är så.

 

 

Categories
Julkalender för vuxna

Julkalender för vuxna – Lucka 15

Highland Park 33 år

Highland Park 33 år, 21.10.1974 – 2008, Cask 11501, OB for Viking Line Cinderella, 48,1%

3-15-2

Tio helt klara ocoola gubbar får den allt. Ingen tvekan om saken. Det här skulle man kunna vänja sig vid.

Categories
Swedish

Tomtens dagbok del 15

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Hej tomten här.

Åker runt och startar upp olika fabriker idag. Just nu är jag på den största köttbullsfabriken. Ni må tro att det sprutar ut köttbullar ur maskinerna här. När det går som fortast sprutar det ut hundra köttbullar per sekund ur köttbullskanonen. Ja, det här med köttbullskanonen är något som nissarna har hittat på. Egentligen så är det inte en del av maskinen och Tomtemor och jag var sannerligen lite tveksamma när de kom med iden och ville bygga till den. Man skall ju inte leka med mat. Men den har blivit riktigt bra faktiskt. Den fungerar på så sätt att så fort en köttbulle är klar så skjuts den ut med en faslig smäll ur köttbullskanonen. Kanonen sköts av en nisse som har hand om paketeringen av köttbullarna. Alltså han eller hon som förr plockade i dem i lådor. Nu har man ställt upp alla köttbullslådorna långt bort. Ungefär som på andra sidan en fotbollsplan och den som styr köttbullskanonen måste sikta rätt alltså så att han eller hon (nissen) som sköter den träffar lådorna på andra sidan. Inte nog med det för man skall inte skjuta rakt mot lådorna. Köttbullarna skall nämligen vara djupfrysta när de träffar lådan. Förr hade vi en stor frysbox som vi fryste in köttbullarna i men nissarna var alltså smartare än så och konstruerande den energibesparande köttbullskanonen. De hade kommit på att i rymden är det ju väldigt kallt. Så om en köttbulle åkte omkring i rymden så skulle den ju bli djupfryst på ett litet kick. Så då kom de på den här fiffiga konstruktionen. De skjuter alltså ut köttbullen ut i rymden med en väldig fart och låter den sen studsa på månen och tillbaks till jorden igen och ner dimper den djupfryst och klar i lådorna. Skiktar de rätt så ramlar den ner i lådan alltså. Siktar de fel så kan köttbullen ramla ner lite var som helst. Om du skulle få en djupfryst köttbulle i huvudet så vet varför hädanefter. Det händer då och då. Sen gäller det ju att inte skjuta köttbullar på varken fåglar eller flygplan heller såklart. Besättningen på ett rymdskepp funderade mycket över alla köttbullar som flög förbi häromåret men vågade inte riktigt rapportera det till cheferna på jorden utifall de skulle tro att de blivit knäppa i huvudet och inte låta dem flyga rymdraket något mer. Men knäppa hade de alltså inte blivit. Men det har vi inte berättat för dem.

Nissarna är experter på att hitta på bra lösningar som gör att jobbet blir lite roligare än det annars skulle vara. Man har precis konstruerat en maskin för prinskorv som fungerar på samma sätt köttbullsmaskinen. Men då har man löst det på ett litet annat sätt. Prinskorvar studsar ju inte så bra. Därför har man gjort små bamburang-prinskorvar. En maskin kastar ut dem rakt ut över skogen och som alla prinskorvar, oj, nej, jag menar bumeranger så kommer de tillbaks igen och just där står prinskorvslådan. Packat och klart. Snyggt och prydligt. Men prinskorvar är ju inte böjda som bumeranger säger du. Nä efter de har landat i lådan med en smäll då skulle den rundaste korv bli rak som en prinskorv.

Många människor tror ju att köttet till prinskorven, köttbullarna och julskinkan kommer från grisar. Men det skulle ju betyda att vi skulle behöva döda en massa grisar. Men icke sa Nicke (någon som vet vem Nicke är? Jag har funderat över det länge…). Grisar är våra vänner och de jobbar ju såklart också med att fixa till så att julen blir så bra som möjligt. Då vore det ju urdumt att äta upp dem. Eller hur? Dessutom är de jättebra på att berätta roliga historier så att man kiknar av skratt. Grisar har humor som få andra. Nä, istället har vi har en hel åker där det växer köttfärs och en annan med korvblandning. Det är bara att åka där med köttfärsskördetröskan och skörda så mycket köttfärs vi vill och sen växer det upp lite mer på några dagar under förutsättning att man vattnar med vårt hemliga specialvatten som vi har trollat lite med. Visst är det bra?

Julskinkor är lite mer speciella. de växer på julskinksträd i en julskinkskog i en djungel i Afrika. Det finns bara ett ställe i hela universum där de växer och det är just där. Några av våra Afrikanska nissar skördar sådana hela dagarna nu före jul. Sen skall de ju saltas och kokas och få nät och grejer men allt det där det är de specialister på. De är ena snabba smarta ena nissar de som jobbar där. Nissarna i Afrika behöver naturligtvis inte ha tomtedräkt på sig hela tiden eftersom det alltid är så varmt där. Det räcker med luvan och kortbyxor. Det kan se lite annorlunda ut när de pilar runt bland träden som snabba illrar, ja eller som geparder eller nått snabbt som finns i Afrika. De har också kommit på en jättebra metod för att skicka julskinkor till olika länder. De har helt enkelt spänt ett jättestort gummiband mellan några stora träd och sen siktar de bara på det land och den plats som just den julskinkan skall till och spänner gummibandet lagom och sen far skinkan iväg genom luften med en väldig fart och i det land och plats dit den skall får en annan nisse stå och fånga den med en liten korg. Fungerar väldigt bra nästan varje gång. Men samma sak gäller såklart här. Dimper det ner en julskinka framför dig någon dag så vet du att de Afrikanska nissarna har siktat fel. Det händer inte ofta men ibland blir de stucken av en mygga precis när de skall skjuta iväg skinkan och då kan det ju gå helt fel och skinkan kan hamna lite var som helst. Sen vet jag att de ibland skjuter en och annan skinka fel på flit eftersom de vet att det just där de siktar finns någon som inte fått äta mat på flera dagar. Dimper det då ner en julskinka framför dem så blir de glada må ni tro. De är snälla nissarna. Alltid faktiskt om man tänker efter fast de busar såklart väldigt mycket också. Fast snällt bus.

Nä nu måste jag åka vidare till stora godisfabriken. Chokladen hade visst blivit salt i år. Salta chokladkakor och praliner!? Blä! Jag vet inte om alla barnen kommer att tycka det är gott. Det är säkert någon nisse som tryckt på saltknappen istället för sockerknappen. Ett år så jobbade Tomtemor där och hon råkade trycka på “göralltjättesurt” knappen och då blev precis allt godis hur surt som helst. Den smakade så surt så att man nästan kunde höra hur den mumlade, klagade och gnällde där i lådorna. Turligt nog så upptäckte vi det ganska fort. En nisse hade provsmakat och var sur i flera dagar efter det. De får ju inte smaka egentligen, inte förrän till jul, men den här gången var det ju tur att hon inte kunde hålla sig. Jag lovar att den nissens öron flyttade sig flera centimeter längre bak på huvudet. Så surt var det. Vi fick skicka alltihop till några bakterier på Mars som verkligen älskar surt godis. Det blev en riktigt sur och fin jul för där på Mars och alla blev lyckliga och glada.

Tomtemor hon håller förresten på att reparera julsläden. Hon är en rackare på att reparera allt möjligt hon. Ja jag vet att jag tjatar. Men jag är så stolt. Är det en maskin som går sönder och ingen annan kan laga den så vet man att Tomtemor kan fixa den. Alltid. Javisst ja det har jag redan berättat. Men hon är så duktig att det tål att upprepas. Hon föddes nog med en skiftnyckel och en skruvmejsel i handen. Det är vad jag tror. Sen är hon ju bra på att laga god tomtegröt också och det gör ju inte saken sämre.

Lisa i skogen i Hälsingland åt godis i onsdags har jag hört. Du är antecknad. Skärpning. Lördagar gäller för godis. Knut i Malmö ville inte ha några vantar på när det var som kallast. Antecknad. Fredrik ritade på väggen med kritor. Noterad. En hel hög barn har inte velat äta upp sin mat. Antecknade. Många har inte velat gå och lägga sig. Antecknade. Våra fågelspioner vakar över hela tiden. En och annan spindel är utsänd också för den delen.

Alla maskiner går för fullt här nu. Det kommer fortfarande önskelistor som vi läser. Alla jobbar så att det sprutar svett om oss för att få till en fin jul för oss alla. Kanske, kanske skall vi hinna. I alla fall om alla barn och vuxna är snälla under tiden så att vi kan koncentrera oss på att fixa till en bra jul istället för att fylla i listorna med ofog som ni gjort.

-2.1 grader under snön (en krokus har börjat fundera över våren och hur fin den skall bli). -3.1 i luften (varmt nästan). Tillverkningen av julklappar och julgodis har komma igång med full fart. Fortsätt att hålla en tumme för att vi skall hinna med allt.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Categories
Bilder

Geni i arbete

137633575164887500_resized

Jag har länkat till Fredriks “Syndabock” tidigare, detta fantastiska verk, måste bara dela denna sida med bilder på hans övriga saker. Lägg namnet Fredrik Thelin på minnet helt enkelt. En modern Hälsing med trådar bakåt.

http://galleri.fthelinsmide.se/#!home

Categories
Swedish

Fascister eller ej – SD måste bemötas med siffror i stället för ord | Jan Guillou | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet

Kostnaderna i början motsvarar bara en bråkdel av Reinfeldts skattesänkningar för de rika.

via Fascister eller ej – SD måste bemötas med siffror i stället för ord | Jan Guillou | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

9789100137762_200_skuggpojken

Skuggpojken av Lucifer (Carl-Johan Vallgren)

Vallgren är en jävel på att skriva, om de finns det absolut ingen tvekan. Jag tycker dock att han i vissa av sina tidigare böcker har varit lite väl pretentiös och jag har stört mig på det.  Men i den här boken finns inget av det. Den är spännande och en riktig blandvändare som gör att man verkligen inte vill släcka nattlampan innan man läst ett kapitel till och ett till och ett till. Perfekt julläsning för den som behöver lite spänning som motpunkt till julmiddagarna.

Samtidigt blir jag lite ledsen när jag ser att Carl-Johan Vallgren också börjar skriva deckare.  Kommersialiseringen av den Svenska bokutgivningen når ännu ett bottenrekord.  En författare av hans klass skulle inte behöva dyka ner i den där geggan. Inte ens under synonymen Lucifer.