Categories
Betraktelser & Berättelse

100w

2014-12-17_23-51-09

Jag sitter här och fryser. Tolv grader kallt ute, +21 inne. Jag fryser ändå. Vinterhelvete!!!! Skiter i studion för där är det ännu kallare. Vem vill frysa och göra jullåt. Säkert någon – inte jag. Kallras från stort jävla schabrak till skolfönster där jag sitter. Rakt ner på mig. Man få “köla” på med värme för att motverka. Hmmmm… Borde ha skaffat ett till element och kopplat in här för att eliminera och ta bort. Var såklart för snål när jag installerade de andra. Gör om gör rätt.

Skriver blockande läs och skriv rutiner till drivaren. Ja och på det går kvällen men de fungerar nästan direkt när jag testar. Det är man ju inte van vid. Man brukar få locka fram den där funktionaliteten lite pö om pö, speciellt när det är lås och kritiska sektioner och sånt där piller. Men har man gjort det några gånger vet man såklart ungefär hur man skall göra. Kan inte hjälpa att jag gillar det där. I alla fall när det fungerar. Men det glömmer man såklart snart och dyker ner i något annat tills man hittar något som INTE fungerar. Sen sitter man där och misströstar. Tycker man är värdelös. Har glömt allt man fått att fungera tidigare.

Hörde att de som är aktiva och läser och räknar och står i har en liten kognitiv reserv. Alltså borde man ha det. Till en början lät det där bra. Men sen kom det fram att om man ändå började få svårt med minnesfunktionerna så var det kört. Hmmmm…. Namn, jag säger bara namn. De blir svårare och svårare att komma åt. Till och med de som ligger skapligt nära en. Så kanske är det kört. Å andra sidan har den där namn afasin hängt med under tidigare delar av livet också. Så det har väl alltså varit kört rätt länge. Men det är ju det alla sådana där undersökningar går ut på. Att leta dåligt och bra, skapa svart och vitt av regnbågar. Jag har alltid också undrat varför utbildningsnivå finns med i alla de där undersökningarna. Ta t.ex. frekvensen av hjärt- och kärlsjukdomar. Då nämns ofta förekomsten bland högutbildade och lågutbildade. Jaha, och!?

Näpp näpp näpp. Skall ta mig upp för trapporna, fast ner och kolla pelletsbränneriet först såklart. Men sen upp till varm säng. Dra upp täcket till hakan och vänta tills de ungefär 100w kroppen ger i värme värmer upp allt där under så att det blir behagligt. Har man tur kryper katten in och bidrar med en 20-30w till och blir det inte varmt då får man väl krypa närmare frugan.

Categories
Swedish

TV: Kolla – så blir de häftiga såpbubblorna till is – helahalsingland.se

TV: Kolla – så blir de häftiga såpbubblorna till is – helahalsingland.se.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Det räcker inte

001

Jag drar upp elementet i studion när jag går förbi. Utifall. Jag måste försöka ändå. Min jullåt har liksom blivit en tradition vid det här laget. Vad spelar det för roll säger du, ingen lyssnar ju ändå. Men det är ju inte det det handlar om såklart. Man kan göra saker för att man själv gillar det och tycker om att göra de där sakerna eller också kan man göra saker för att, som en förlängning av döda föräldrar, de som aldrig gav tillräcklig uppmuntran, göra dem för att söka beröm utanför sig själv. Men nöjd blir man ändå aldrig om man inte själv är nöjd. Det är därför det inte är någon ide att fuska. Så jag gör för mig. Det räcker.

Det där ledsna och ensamma tar tag i mig ännu en liten bit idag. Det är bra, i alla fall så länge som jag inte tvingas på knä av det, det är ofta där, i det där, som ny musik och nya ideer finns. Men det bränner såklart upp en också, som ljuset som brinner från båda ändarna. Till slut är det över och man behöver en kärleksfull klapp på kinden för att läka. Det enda som läker såren men den som aldrig självklart är given till de starka.

Men för somliga av oss räcker såklart ingenting endaste ett hur än bra det ser ut för världen. Jag pratar pengar, ära och berömmelse. Upphöjdhet.  Det kan komma hur många “bra” och ” hurra’ ” som helst, inget enda av dem kommer någonsin att ge lindrig i vår sargade själ. Det finns säkert terapi för sådant där, man kan omge sig med människor som älskar en, eller också får man bita ihop och gå vidare, leva med det. Stapla fram, försöka i allt att låta bli att gå ner på knä och evigt förlora.

Hur som helst börjar det bli dax att summera det här året. Jag får höra att “Jompa” dött i år (egentligen dog han sommaren 2013), Lars Jonsäll smäller in i en älg och drar härifrån, dör, till tonerna av Scorpions. Jag sjunger Send me an Angle på hans begravning. Det känns rätt. Det kostar mig tusen spänn att göra det där. Jag har inte mage att begära dem av de sörjande fast än det var dom som bad mig sjunga. Han var min kompis också. En i Södrangänget och även om vi inte setts på oändligt många år känns allt rätt. Han sitter bredvid mig när vi åker ner. Jompa i baksätet. En cd med Scorpions i cd-spelaren och vi sjunger, skriker på väg mot den där begravningen, där den ene faktiskt är huvudperson, med musiken på på högsta volym. Efteråt är världen lite ensammare såklart. På det viset är det bättre att gå före alla andra. De där två saknas mig. Det är bara så och ljusen jag tänder på kyrkogården har numera också deras namn inristade på sig tillsammans med alla de andra. Så jävla sorgligt är det.

Läser Lundells blogg. Han låter som mig, ja eller jag som honom, fast jag var först. Det är rätt skoj. Kommer nog att fortsätta följa den. Men har inte tid med sådant nu. Sista klunken te slank precis ner genom min strupe. Snart skall jag in på toa och pinka ut det första. Ja det är sådär om jag tar en stor kopp. Ett misstag varje gång. Sen springer jag där hela förmiddagen och skvätter ur mig den och lite till.

Categories
Julkalender för vuxna

Julkalender för vuxna – Lucka 17

Glendronach 12 Years Old

Glendronach 12 år, 60’s bottling?, OB, 26 2/3 fl oz, 70 proof

3-17-2

Tio solklara ocoola gubbar får den. Japp, så det så.

Categories
Status från tomten Swedish

Tomtens dagbok del 17

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Sjuttonde December

Dan för dan före dan före dan före dan före dan.

Hej tomten här,

Ni må tror att det är full fart här nu. Precis en vecka till julafton idag. Sju dagar kvar. Hjälp! Vi har massor att göra fortfarande. Nötter till julgröten till exempel. Vi har inte fått några leveranser ännu. Turligt nog så är de ganska lätta att tillverka. Jag skall berätta för er hur det gå till men lova att inte berätta det för någon annan för då kanske ingen vill äta dem längre. Jo, vi har ju massor av rådjur här i skogarna. Om vi matar de med god mat så kommer det ut små runda bruna saker där bak efter någon dag. Ja, ni förstår säkert. Så vi matar dem med massor av goda pepparkakor och annat gott och så får de ha en liten påse där bak vid stjärten som de små runda sakerna får ramla ned i. Äter de mycket så blir påsarna snabbt fulla. De fulla påsarna stoppar rådjuren sedan in i en genial maskin som Tomtemor (vem annars?) har byggt. Maskinen pressar dem först i en liten press så att de ser ut som nötter och sen grillas de i en liten ugn och kryddas med nötkrydda. Går inte att skilja från en riktig nött. Smart va? Smakar dessutom ännu godare än vilken nöt som helst har jag hört sägas även om jag själv aldrig skulle prova. Det är såklart bara julnötter som vi tillverkar på det sättet. Andra nötter brukar hararna hjälpa till med.

Nä nu skojar jag med er. Det är klart vi inte tillverkar nötter på det viset. Vore ju äckligt ju! Nä, Nötter växer i en nötodling i havet utanför Sydafrika. Nästan alla nötter växer där. De växer djupt nere i vattnet och när de är mogna så brukar de flytta upp till ytan med ett litet plupp. Då gäller det att fånga dem innan nötskatorna ser dem. Fångar man dem inte så ligger de snart i nötskatans mage och för att få ut dem ur den så måste man skaka nötskatorna så hårt att de skriker och blir sura. Men vi har en hel arme av flygfiskar som patrullerar området och så fort en nöt ploppar upp till ytan så tar flygfisken hand om den och lägger den i en nötskatssäker låda. När lådorna är fulla tar delfinerna hand om dem. Måste förresten ringa flygfiskarna och delfinerna och höra hur det går så att vi har alla nötter vi behöver till julgröten. Du vet väl att den som hittar nöten i sin julgröt får önska sig vad som helst och att det alltid slår in? Förresten så finns det ju nötter som växer på träd också såklart.

Pratade med valarna igår och tackade dem på riktigt för hjälpen med att skaffa fram skatten åt trollen. Bjöd in dem till julbordet men de tackade artigt nej som vanligt. Tyckte att det skulle vara lite otympligt att ligga här uppe på land och äta gröt, stora som hus som de är. I Julskogsån får de ju inte plats. De vill hellre sväva omkring i haven som fria lyckliga nästan tyngdlösa varelser. Jag lovade att vi skulle leverera julgröt till dem och sen fick vi väl hålla kontakt med varandra som vanligt. Det är något speciellt med valarna. De är de snällaste varelser som finns. Vill ingen något ont fast de är de största levande varelser som finns på jorden. Ändå är det en del människor som jagar och dödar dem. Jag kan lova att de som jagar valar får verkligen inga julklappar av tomten, var så säker.

Valarna hjälper till med en massa annat också. Mest transporter, till exempel alla frukttransporter. Det är massor med ananas, apelsiner, bananer, päron och allt möjligt annat som skall fraktas runt till olika ställen i världen. Valarna transporterar allt det här. De kan bära stora vattentäta lådor på sina ryggar och sen simmar de snabbt i haven och lastar av dem i det land dit de skall. Vi vill ju ha massor av god frukt till jul eller hur. Lika mycket som godis, minst. Att den finns där i tid får man tacka de snälla valarna för. Utom grönkål såklart. Den är det en snäll farbror som bor på ett tak i Stockholm som odlar. Ja han har ett stort tak förstår ni.

Igår kom jättarna hit tillsammans med resten av alla ekorrarna. Det blev ett väldigt tjattrande när alla skulle berätta om resan. Annars var det det molokna jättar må ni tro. Jag tror de skämdes lite faktiskt. De fick lite pepparkakor och saft och ett stort fat gröt och sen blev de på lite bättre humör. Inte så att de skrattade. Det skulle jag inte förvänta mig att se en jätte göra men deras mungipor pekade i alla fall inte neråt längre. De lovade på heder och samvete att de skulle hjälpa till. Jag lovade dem i min tur att de skulle få återvända upp till sitt eget rike i norr igen efter julen.

Det börjar bli dags att slå in alla julklappar. Tyvärr vet jag att det fattas julpapper. Vitt ofärgat finns det hur mycket som helst men det målade fina och det med mönster finns det inte så mycket av ännu. Småfåglarna som jobbar med det här målar julpapper dygnet runt just nu. De har till och med tagit hjälp av mössen, men mössen får bara måla de enklaste. Till exempel de blå pappren eller de guldfärgade eller andra enfärgade papper. Småfåglarna är mer avancerade och kan rita både tomtar och vackra mönster i en rasande fart. Men det är ju massor av julpapper som skall tillverkas så det behövs väldigt många fåglar som hjälper till. En massa fåglar innebär ett öronbedövande tjattrande och kvittrande och dessutom så äter de frön i massor mellan penseldragen också. Säckvis eller snarare slädvis. Några nissar jobbar hela dagarna med att leverera fågelfrön till julpappersmålarfåglarna med hjälp av älgarna. Några skottkärror ost också såklart till mössen. Själv brukar jag stoppa ost i öronen när jag hälsar på. Då hör man inte så jättemycket av det öronbedövande kvittrande. Får du dina julklappar inslagna i vitt julklappspapper i år så vet du att det var för att småfåglarna och mössen inte han med riktigt. Men jag kan lova att de jobbar hårt för att du skall få riktigt fina julklappspapper i år också. Själv tycker jag att det papper är finast är de som har mig med på bild. Tomtepapper. Eller hur? Visst blir jag bra lik mig själv? Snyggt skägg? Snygg tomte.

Näpp nu gäller det att kolla upp glassfabriken. Jag skall ta släden och åka dit nu på en gång tror jag. Man brukar faktiskt kunna provsmaka lite glass. Jordgubbsglass är min favorit. Vi får höras imorgon. Tomtemor och nissarna hälsar.

Olga i Moskva. Såg nog hur du stoppade den sista spagettin i fickan. Antecknad. Kurt i Eskilstuna. Oj vad duktig du varit på att hjälpa Mamma. Lisa på Grönland. Fisk är visst gott. Alla andra som varit duktiga sedan igår. Bravo. Extra julklappar kan ni räkna med. Alla ni som inte varit sådär jätteduktiga. Skärpning. Annars låter jag en av mina spionhackspettar hacka er i rumpan.

-1.8 grader under snön (sorkarna har fixat en fotbollsplan under snön.). -2.8 i luften (det snöar lite fint och det är riktig julstämning nu). Vi kanske kommer hinna få allt klart till julen ändå.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Svart i sinnet

bigsur1_svart

Jag stänger ner och skickar över koden till USA. Min axelprotes värker, det går inte att lyfta höger arm. Men man kan leva med det. Om det inte alltid är så. Förkyld såklart – är jag annat nu för tiden. Fryser fast det är varmt. Jag måste ta mig söderut, mot värme, hav och blå himmel. Om det inte var för det där jävla Hälsingland som jag gillar så förbannat mycket så att man kan bli sjuk, ja och det här stora schabraket till hus man bor i och kullen och sjöarna och bergen och havet där borta vid Hölick och Voxnan som snirklar sig så vackert genom Voxnandalen. Hur klarar man sig utan det? Man måste nog ha båda samtidigt för att överleva. Ja så är det nog.

Men till våren dyker Pavarotti eller hans son upp igen. Då är den där längtan söderut som bortblåst såklart. Koltrastsång förtrollar mig, öppnar upp mina sinnen och gör mig till en bättre människa. Helt bra blir jag såklart aldrig. Inte som de andra. De som är “normala”.

Imorgon kväll skall jag skriva min jullåt för året och lägga ut mixerbordet på Blocket. I omvänd ordning då. Inte för att jag tror att man kan få det sålt såhär före jul men vafan det måste iväg. Det är för stort och krångligt att göra musik här just nu. Behöver enkelheten. Det stora mixerbordet får åka och ersätts av ett enklare. En del tycker såklart det där är konstigt. De som gillar tekniken i musiken. Jag hatar den. Det är teknik jag håller på med hela dagarna annars liksom. När jag sitter i studion är det toner och ord jag vill syssla med, kombinera dem så att de känns bra för mig. Varför de fungerar ihop ger jag blanka sjuttsiken i. Det intresserar mig inte på precis samma sätt som alla de tekniska studiotermerna och metoderna inte heller gör det. Det får låta skapligt i mitt öra, det räcker för mig. Men jag fattar såklart de som är tekniskt intresserad av det där. Men jag är det alltså inte.

Svart ute även om snön lyser upp lite mer nu när den ligger. Just det svarta och mörka har jag inget emot. Det är lätt att jobba då. Men det letar sig in i mitt sinne också. Förmörkar det. Men förlamar tack och lov inte. Jag fungerar tvärt om. När jag känner mig dyster till sinnet och ensamheten kommer över mig jobbar jag också som bäst. Flykt såklart. Jag flyr in i koden, algoritmerna och hårdvaran. Hårt jobb hindrar mig från att tänka på hur patetiskt jag egentligen lever. Knarket. Arbetsnarkomaner liksom heroinmissbrukaren injicerar sin sil och försöker bara att överleva en dag till. Ruset är det enda. Om man nu lovat han/hon/det/gud att leva tills man dör så måste man leva. Annars hade det ju varit lätt. I alla fall om man var en feg stackare, Och antagligen går det inte att hitta någon som är fegare än mig.

Men jag skall ge mig för idag. Jag har fått till det jag ville den här dagen. Drivaren fungerar och bara några småsaker återstår att fixa. Jag har en annan del av firmwaren (hårdvarukoden) som skall testas också sen skall jag skicka en enhet till Indien för test. Där någonstans har en ny produkt fötts. Just det älskar jag kanske mer än allt annat. Ja oräknat familj, Pavarotti, Hölick, Voxnan och alla viktiga mjuka värden då såklart. Men att ta något från tanke till färdig produkt är en besynnerlig och härlig resa, en som kräver tålamod, envishet och kanske något mer. Återstår gör sen de åtta andra brädor jag har liggande. Borde räcka och ge intensivt jobb fram tills koltrastsång hörs här på kullen igen. “För att äta en elefant måste man ta en tugga i taget…”