Day: 16 December 2014
Foto: Georg Gagnehed
Jag sitter här med tekoppen och läser Ulf Lundells blogg. Gör det med stort nöje och håller med och förstår vad an vill få fram där i Österlen. Det är viktigt att sådana som han luftar sina åsikter. Visar vad de står för. De som har lyssnare och läsare. På en blogg kan en mer nyanserad bild framträda än den som syns i pressen. Ja ni vet Ulf Lundell kvinnohataren och allt det där. Mediamänniskor har en förmåga att hänga upp sig på saker, liksom nappa på en krok, och sen liksom sitta fast där. Samma gamla bild skall rulla runt och runt och runt år efter år. En blogg jag definitivt kommer att följa är det i alla fall.
Ja press ja. En välpublicerad bekant till mig gav för många år sedan uttryck för hur lite man hör om något man skrivit är OK. Han skriver dagligen i en av våra dagstidningar. Skriver man däremot något som är fel så hör en miljon människor av sig och påpekar det. Det är som om de negativa krafterna har tagit över världen och att de goda inte orkar höras längre. Eller kanske finns det inte människor kvar längre som orkar säga ett gott ord eller för den delen dra till med en vit lögn och säga att “det där var ju bra”, ja, fast man kanske inte tycker det, säga det för att man vet att det känns gott att höra. Hursomhelst är det såklart också sådär att vara krönikör. Upplaga 40000 ex. Men inte hör man några kommentarer och gör man det så är det om stavfel eller något annat negativt. Men man blir luttrad med tiden såklart. Det är som det är och man får lita på det där solitära, en själv mot världen.
Bloggandet är inte lika roligt längre, så kanske skall man lägga av. Tystna. Självterapin kan man fylla filer med på sin egen dator. Det befrämjar samma syfte. Men vi får se. Det går upp och ner med skrivandet också och inspirationen finns ju där ibland ändå. Men det är lågveckor. Jag är alltid lite halvdeprimerad före jul. Tror det är en rest från när jag var barn. En morsa som ville att allt skulle vara perfekt till julen och som körde slut på sig fullständigt de här veckorna. Ja man kände såklart av det där som barn och det sitter i sig fortfarande. Vi har det såklart lugnare nu här i vårt hus. Vi är inte så nervösa och stirriga i det här huset. För morsan var det stora ögonblicket när Lars-Erik Järvefeldt, farsans chef, någon dag för jul kom över med årets fruktkorg. Det bugades och bockades och skrapades med skorna och kaffe och sju sorters kakor åkte fram. Snällt av Järvefeldt såklart. Att det andra de försåg oss med också. Telefonen, lägenheten, resorna och framförallt för farsan någon som stöttade och trodde på honom ett tekniskt snille. Alla behöver någon som tror på dem och uppmuntrar dem.
Men det är klart, familjen Järvefeldt tjänade miljoner på det farsan och andra gjorde. Julkorgen och det andra hade ett syfte. Distansen fanns såklart där. Vi var arbetare och de var finare folk. Tomten farsan fick arrendera till stugan vid Lössnan låg nu ändå mitt i ett kärr. Bengt Ivarsson och Lars-Erik Järvefldt tyckte såklart det dög gott nog åt en verkmästare som vigde ett liv åt fabriken. Såhär efteråt kan jag, sonen, lägga en snorloska rakt i ansiktet på dem för det. Jag har inget till övers för dem som bara håller efter sina egna. Man gammalt är gammalt och skall så förbli. Det fanns gott och man får koncentrera sig på det.
Ja, tekoppen är slut här. Det är dags att börja jobba. Det finns mycket att bli klar med innan jul här nere. Borde göra den där jullåten också. Den som hör till. ja vi får se hur det blir med alltsammans. Livet tycks i alla fall gå vidare av någon outgrundlig anledning.
William Larue Weller
William Larue Weller, Spring 2001 – Fall 2013, Kentucky Straight Bourbon Whiskey, 68,1%
Tre ocoola gubbar blir det. Går att dricka – inte mer.
Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/
Sextonde December
Dan för dan före dan före dan före dan före dan före dan.
Hej tomten här.
Vi håller på att baka pepparkakor jag och nissarna. Ja inte allihop bara tio stycken. Nissar alltså. Alla skulle naturligtvis inte få plats i stugan. Tomtemor är i verkstaden och lagar en motor som gått sönder på julmustfabriken. Det var visst någon pump som pumpade in bubblorna eller vad det var som gått sönder nu när det är som mest bråttom. Typiskt. Förstår mig inte riktigt på sånt där jag. Turligt nog är Tomtemor en rackare på att laga motorer också. Javisst ja det vet ni ju! Apropå bubblor så har det faktiskt varit riktigt svårt att få tag på dem i år. Priset för ett kilo bubblor har gått upp jättemycket. Jag tror de är dubbelt så dyra i år. Men vi hittade en kille i Kina som kände en tjej i Australien som visste om en farbror i Korea som hade ett helt lager fullt med bubblor så vi köpte allt han kunde sälja och fick ett ganska bra pris. Så nog tror jag det skall bubbla och hoppa i munnen när ni dricker julmust i år också. I alla fall om Tomtemor lyckas laga motorn. Men det är jag säker på att hon gör till slut. Det gör hon alltid. Vi hoppas att det blir fler bubblor till salu nästa år så att priset går ner. Annars får vi bygga en egen fabrik som kan tillverka bubblor då.
Men vi håller alltså på att baka pepparkakor. Inte “pepparkakor” utan PEPPAR-kakor. Pepparkakor har vi stora fabriker som tillverkar både dag och natt men PEPPAR-kakor det behövs det inte mer än några burkar av så dem tillverkar vi här i köket. Pepparkakor är ju söta och goda men PEPPAR-kakor de smakar förskräckligt mycket av peppar och en jättestark krydda som heter chili. Jag provsmakade en gång och förutom att det började ryka ur min mun så jag var tvungen att dricka en hel hink med mjölk efteråt för att få det att sluta ryka och bränna i halsen, men då småpyste det ändå en hel vecka efteråt ur ena näsborren och ett öra. Törs aldrig testa igen, de kan jag lova. Men det är nämligen så att trollen älskar de här starka pepparkakorna till jul. De är liksom inte som oss andra på det sättet. Ja, de är olika på en massa andra sätt också såklart. Allt de äter skall vara starkt, jättestarkt eller hårt, jättehårt. När det är som bäst börjar det ryka om håret på dem. Ja, det ser ganska mysigt ut faktiskt och vi är ju vana vid det. Där sitter trollen och knaprar och så ryker det lite fint och hemtrevligt från deras rufsiga svarta trollhår. Sen äter de ju såklart sina stenar också. Ju hårdare ju godare. Undrar förresten om drakarna också tycker om starka pepparkakor? Det skall jag fråga dem nästa gång jag träffar dem eller också skall jag fråga ekorrarna om de vet. Vore kul om vi kunde få hit drakarna när vi har vårt årliga julbord. Det vi har på kulfesten efter att alla klappar har delats ut och jag och renarna är tillbaks.
Fabrikerna går bra just nu. Det är full fart. Köttbullar, prinskorvar tillverkas i massor och jag tror att vi har tillräckligt med julskinkor så att alla skall få en varsin i år också. Problemen med den salta chokladen löste vi igår och nu smakar den sött, kladdigt och gott igen. En av nissarna kom på att vi skulle smälta ner den salta chokladen och blanda den med riktigt mycket lakrits så att vi fick salt lakritschokladgodis. Hittar du salt lakritschokladgodis i godispåsen så vet du varför det finns så mycket sånt i år. Jag har smakat och det är faktiskt riktigt gott. Bra tänkt där av nissen tycker jag. Vi gillar inte att kasta bort saker. Vi försöker att låta bli det så mycket som möjligt. Allt används igen eller på något annat sätt. Inget går till spillo. När det gäller chokladen så hade vi ju också kunnat tillsätta jätte mycket peppar och chili så skulle det blivit godis till trollen men problemet är att de redan har sådana stora magar att det nog är bäst att de bara håller sig till starka pepparkakor, lite tomtegröt och sina godisstenar.
Ostgruvorna i Holland har fina ostar i år. Alla vet inte att ost egentligen kommer från ostgruvor och att julostarna bara finns i ostgruvor i Holland. Det är bara i de gruvorna som man kan hitta den runda goda röda sorten. Jodå, de har andra sorter där också. Sådana som man får hacka loss med osthackor där i de långa ostgruvgångarna som vindlar sig mil efter mil långt där nere i jorden. Det finns mögliga ostar, smuliga ostar, feta ostar, rinniga ostar, starka ostar, milda, svaga ostar, herrgårdsostar och prästostar där i ostgruvgångarna. Ostar med hål i och ostar utan hål i. Bubblan som sitter i de med hål skickar man till julmustfabrikerna och läskfabrikerna. Osten behöver ju bara ha hålet kvar. Just de runda röda julostarna sitter mitt bland all annan ost när man hackar och därför får man hacka fram all ost försiktigt. Man vill ju inte förstöra de fina julostarna med hackan. De runda julostarna tar man hand om speciellt varsamt och sparar i stora kylrum uppe i Arktis till jul. Lager som vaktas av isbjörnar så att ingen knycker en julost innan man får äta dem. Men det är alltså bara i de Holländska ostgruvorna som man kan hitta runda röda julostar. I alla andra ostgruvor – och det finns många sådana i världen – är det andra ostar som man hackar fram.
Ett annat problem som nissarna i ostgruvorna har är alla möss som försöker få jobb där. Möss gillar ju ost. De gillar ost jättemycket. Så vad gör de. Jo de klär ut sig till nissar och sen försöker de få jobb ner i ostgruvorna. Men oftast kommer vi på dem. Numera brukar vi lämna alla som vill jobba i ostgruvorna ensamma i ett rum fullt med ost samtidigt som vi kikar genom dörrhålet. Hittills har det inte funnits en mus som inte kunnat låta bli att provsmaka lite på de goda härliga ostarna i rummet och då springer vi in och säger “aha!”. Då brukar de erkänna att de är möss och inte nissar fast det har ju hänt att en och annan nisse också varit tvungen att efter att ha provsmakat lite en sådan gång på heder och samvete varit tvungen att intyga att han eller hon inte är en mus. Nissar gillar också ost såklart. Fast inte lika mycket som möss. Det är ett som är säkert.
Nä, men titta nu börjar de blir klara de starka pepparkakorna i ugnen. Bäst jag tar hand om dem på en gång. Vi får höras imorgon igen.
Anna i Täby måste lägga sig ordentligt ikväll. Oskar i Borås också. Lina i Kiruna likaså. Alla som inte äter upp maten som ni skall. Skärpning! Vill ni inte ha några julklappar!? Våra spioner ser er. En spindel rapporterar om en pojke som hällde ut soppan genom fönstret när mamma och pappa inte såg och sa att han ätit upp. Spindeln såg dig! Skärpning!
-1.6 grader under snön (Finvärme för sorkar.). -2.4 i luften (det snöar lite fint). Tillverkningen av julklappar och julgodis har komma igång med full fart. Fortsätt att hålla en tumme för att vi skall hinna med allt. Nissarna börjar bli sugna på att åka pulka men det får allt vänta till efter julafton.
Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.