Categories
Betraktelser & Berättelse

Ales stenar och ljuset

Ales_stenar_bred

Jag har en gammal vän som bor nära Ales stenar. Han brukar åka dit när det är sommarsolstånd och när det är vintersolstånd. Som idag alltså. Det är lugnare där på vintern än på sommaren. Mindre folk och mer tid för egna tankar. Jag är såklart avundsjuk som fan på den möjligheten. Här får man lägga ut stenformationer själv eller åka till Jolls trädgård. Se där ännu en man vars minne är bevarat men där hans belackare är begravda och bortglömda.

Mer natt än idag blir det alltså inte. Imorgon en minut mer ljus. Ja jag vet att jag skrivit det där redan. Men vad i helvete har kyrkan/synagogorna/moskéerna och deras företrädare liksom att komma med i jämförelse med ljusets återkomst. Mirakel? Men det är klart alla måste få tro på sitt. Det tror jag också på. Frihet att tänka fritt är bland det viktigaste. Men det är klart det spelar ingen roll hur mycket frihet man har om man svälter ihjäl eller dör av de enklaste av sjukdomar. Saker hör ihop. Vi måste hjälpas åt för att värna det där enkla och se till att alla får del av det.

Imorgon skall man handla inför julen. Delta i miljardöverföringarna från fattiga till rika. Hämta gammal son också som kommer med tåget från Uppsala. Det skall bli roligt att ses igen. Tiggarna kommer att sitta där utanför butikerna som de alltid sitter utanför butikerna. Nog helvete skall de ha en slant. Den som påstår det där är det lätta och enkla livet kan sätta sig där själv med en mugg i sju minus.

Huvudpersonen i boken jag läser frågar sig vem som skulle komma och hälsa på med vindruvor om hon blev sjuk. Hon kommer upp med några namn. Får mig att tänka på samma sak. Kommer inte upp med några namn. Var det värt att leva livet på det sättet?

Förutom handlingen imorgon som innefattar a4-listor, kyrkogårdsbesök och allehanda andra besök så är jag mer eller mindre bortkopplad från julen nu efter avklarad städning. Egentligen skulle jag väl städa här ner på kontoret också, det är sant, Men det här är numera en mansgrotta, det kan inte hjälpas. Tar det sen och sitter och rättar lite buggar som jag inte hunnit med tidigare. Det är julpyssel som heter duga för en uråldrig programmerare. Egentligen skulle jag väl skriva den där julhälsningen här på bloggen men känner mig inte riktigt i moden ännu. Kanske imorgon eller kanske inte alls. Det blir som det blir.

Dags att dyka in i koden igen. Vila i massor av dagar snart. Adlibri paketet dök upp idag. En av de viktigaste komponenterna för en god och lyckad jul. Inga tekniska böcker i år som det så ofta varit (läs oftast) förut. En eftergift åt åldern. Jag tror inte ens jag skall ta med mig kollegieblocket upp den här helgen. Förfall inlett alltså…

Categories
Swedish

Sätt knäcken i halsen

Categories
Bilder

Julsnö

Categories
Betraktelser & Berättelse

Vad fan har religionerna gett världen!?

gud-skapade-manniskan-1269457530

Andres Lokko skriver en fantastisk artikel i Svenskan idag om musiken. Vi är såklart överens. Det är det skramliga, det som som aldrig hörs på radion eller syns på listorna som är hoppet. Så självklart i ytlighetens tid men så skönt att höra från någon som tillhör etablissemanget. Inget märkvärdigt skådande in i framtiden eftersom det alltid varit så men ändå.

Det börjar dra ihop sig mot jul. Ingen jullåt är förfärdigad. Just det är synd. Det har varit lite roligt det där. Det kanske får bli en nyårslåt i år. Eller ingen alls då. Det spelar såklart ingen om helst roll hur som helst varken för mig eller någon annan. Jag är glad att det inte gör det. I ro med mig själv i alla fall där. Befriad från, “Charlie säger…”. “Charlie tycker….”, “Charlie menar….” som upprepas om och om igen av mina Ljusdalsmusikbröder. Ja “Charlie” byts mot lämpligt annat namn i andra byar köpingar och städer. Ni vet de där som var till Stockholm och inte lyckades och sen kommer hem för att fortsätta att vara överårig rockstjärna där hemma. Inget fel på dem. Absolut inte. Men de är bara som du och jag och därför har deras åsikter inte heller mer eller mindre värde. Man får göra vad man vill vad de än tycker säger och menar.

Musikmässigt har det såklart helt och hållet varit ett försakat år det här. Det är inte många timmar jag suttit där i studion. Knappt alls faktiskt. Det var egentligen det där sjungandet på Lars Jonsälls begravning som blev gjort i musikväg i år. Ja och det kunde man ju varit utan. Verkligen. Imorgon tänder jag ett ljus för honom. och Jompa där på den där blåsiga kyrkogården. Önskar God Jul.

Vintsersolstånd idag. Dagen är 5 timmar och 11 minuter och natten är 18 timmar och  49 minuter (räknat med hel solskiva över horisonten) imorgon har vi redan hämtat hem en minut mot ljuset igen. Visst fasiken är det väl just det där vi firar. Att ljuset är på väg tillbaks igen. Inga jävla sagor som tryckts på oss uppifrån. I alla fall är det vad jag firar. Han/hon/det/gud är definitivt med mig när det gäller en sakfrågan. Solstånden är i alla fall något man borde kunna samlas kring utan att hata varandra, spränga varandra och mörda varandra. Vad i helvete har religionerna mer gett världen. Tröst!? Icke. Inte religionerna. Möjligen tron på något.

Med det får det bli slutbetraktat för den här morgonen. Tekoppen är nämligen tom och det finns annat att göra.

 

Categories
Julkalender för vuxna

Julkalender för vuxna – Lucka 22

Longmorn 1969

Longmorn 1969, 30.6.1969-3.3.2008, Cask 3724, refill sherry hhd, G&M for The Whisky Fair Limburg, 54,6%

3-22-2

De här var en giftig rackare som man kände direkt dök in under tandköttet och ut i blodet. Men eftersmaken var mmmmmm… Tio ocoola gubbar av tio alltså.

Categories
Status från tomten

Tomtens dagbok del 22

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Tjugoandra December

Dan för dan före dan.

Hej tomten här.

Sitter här och testar lite julmat. Jodå köttbullarna är fina. Jättegoda. Julskinkorna och prinskorven likaså. Julmusten hade fina bubblor i år. Extra fina skulle man nog till och med kunna säga. Kinesiska. Det märks. Smakar bra. Julosten. Mmmmmmmmmmm… Oj vad jag gillar julost. I år har de grävt fram fina exemplar. Sen sillen. Jag är inte så förtjust i sill egentligen. Men man måste ju provsmaka så den smakar som annars om åren. Äckligt om du frågar mig, men somliga gillar den ju. Konstiga personer. Godiset smakar också gott. Men det brukar det ju alltid göra. Kan nog sätta godkänt på allt i år också så att sakerna kan skeppas ut till alla som vanligt. Och tomtegröten. Åhhhh så gott. Jättemumssupergott. Klart godkänd i år också. Men det var bara en test såklart. En liten köttbulle, här en liten bit av något annat där. Nu blir det inget mer förrän på den stora julfesten på julafton när alla kommer. Alla kommer verkligen i år. Till och med riddarna kring det runda bordet och druiderna kommer. Det skall bli riktigt kul. De är ju nästan människor, fast från förr. Första julen som de är med. De hörde själva av sig och ville vara med. Klart de fick det.

Sill förresten. Inte sådana som simmar i havet. Nej de simmar där och busar med valarna som vanligt. Nej jag tänker på sill som finns i burk. Det finns ju de som tror det är samma sak. Alltså att man tar de där fiskarna som busar med valarna i havet och lägger dem i en burk. Men nej så går det ju inte till. En del tror verkligen en massa konstigheter. Vi samlar nämligen ihop alla disktrasor. När de har använts ett tag så blir de lite sladdriga sådär och innehåller en massa goda matrester från en månad eller två i köket. Då när mamma eller pappa kastar den så hugger vi den och tar dem till sillfabriken. Vi har en speciell tomtenissegrupp som samlar ihop dem allihop under hela året. Sen färgar vi dem vita. Klipper dem i lagom stora remsor. Blandar med lite lök, ättika och lite andra soppor. Ingen märker någonsin någon skillnad. Alla säger “å vad sillen är god i år”. Och det är den ju såklart. Disktrasor blir väldigt goda inlagda i ättika. Men tala inte om det för de vuxna snälla. Det är bäst att de tror det är den simmande sortens sillar där i burkarna. Vi som vet – och de riktiga sillarna – kan fnissa lite åt dem när de sitter där och äter gamla disktrasor och potatis med en njutningsfull min.

Vi tillverkar faktiskt rökt lax ungefär samma sätt men då är det ju skurtrasor och lite annat inblandat. Sen skall de ju ligga i en skorsten någonstans så att de får den där lite rödrosa färgen. Hittar du en skurtrasa i skorstenen så vet du att det är laxnissarna som är i farten. Men de blir goda de också. Skurtrasorna alltså inte laxnissarna. Lovar. Smakar delikat. I alla fall om man tror att det är lax och det gör ju de flesta. Det går inte att se någon skillnad.

Vi är egentligen klara med allt nu och fabrikerna stänger igen en efter en. Tänk att vi hunnit ändå i år fast än det krånglat så mycket. De magiska extradagarna hjälpte ju till såklart. Det är egentligen bara dataspelsfabriken som går för fullt ännu. Det är så många som önskat dataspel i år. Fabriken sprutar ur sig dataspelslådor med det ena spelet efter det andra. Massor med roliga saker må ni tro. Nördnissarna har suttit och programmerat hela nätterna under sommaren. Alltså nördnissarna är lite speciella. Kryper omkring där bland datorer och sladdar och trycker på sina tangentbord hela dagarna och faktiskt ganska ofta också hela nätterna igenom. Kan det vara kul det? Ibland måste vi släpa ut dem i skogen så att de får höra på lite riktiga pip också. Från fåglar alltså. Inte bara från datorer. Det är då de brukar ha fyrkantiga ögon. Ja det är säkert. Deras ögon är inte längre runda eller mandelformade. Efter att ha titta på dataskärmarna för länge så har de blivit helt fyrkantiga. Vi brukar tvinga dem att vara ute i skogen tills ögonen blir som vanliga igen och tills de återigen börjar tycka det är skönt att vara där. Då kan de få återvända igen till sina älskade datamaskiner och då rusar de in minsann och sätter sig där och knappar och grejar igen. Jag förstår inte ett dugg vad de gör men roliga spel verkar det komma ut ur andra änden liksom. Själva spelar de ju aldrig spel utan de bara tillverkar dem. Nördnissarna är inte lätta att förstår sig på. Verkligen inte.

Senare ikväll när solen gått ned har vi pulkatävlingen uppe på Storberget. Nissarna mot trollen. Det brukar vara en riktig fartfylld tävling. Den som vinner får sätta upp stjärnan i toppen av granen på julfesten. Det är en tävling bara för dem som vågar. Men det gör nästan alla. För fort går det. Det hela går till så att alla sätter sig på en varsin bakplåt där längst upp på skogens högsta berg. Sen far man utför mellan träden. Det är brant och alltså går fort. Väldigt fort. Svisch säger det bara om man står vid sidan av och tittar och sen far ett troll eller en nisse förbi med en väldig fart. Eller en Tomtemor för den delen. Hon är alltid med. Har vunnit några gånger, den våghalsen. Själv vågar jag inte. Det går alldeles för fort för mig. Den som tar sig i mål först längst där nere har vunnit. Många kör rakt in i träden så att det tjongar. Men alla nissar har hjälm på sig såklart så de gör sig inte illa. Trollen är så tjockskalliga att de inte behöver vara oroliga för att skada sig. Hjälm behöver de inte. De skakar bara lite på sig så att ögonen inte längre går i kors och sen åker de vidare. De tycker det är kul att köra in i träden i full fart så ibland gör de faktiskt det på flit. Troll är sådana. Tjockskalliga, gillar guld och är underliga. Men ibland vinner trollen också. Det brukar faktiskt vara ungefär jämt med segrar mellan trollen och nissarna. Att sätta upp toppstjärnan är en stor ära, det vet och tycker alla.

Turligt nog är toppstjärnan av silver annars skulle väl trollen ha tagit hem den till skattkammaren direkt. Nog för att de gillar silver också men inte lika mycket som underbart guld. Så julstjärnan får vi ha i fred i alla fall.

Det är väldigt allvarligt allt det här tävlandet. Det tränas och testas i månader före där på Storberget. Så fort snön är här så börjar man träna. Trollen kan ju bara testa på natten såklart. Testar de på dan så blir de ju till sten. Men egentligen är det rätt bra att de bara kan åka på natten för då har nissarna berget för sig själv under dagarna. Kan lägga upp hemliga strategier för att vinna. Man ser dem där så fort de inte arbetar. Tomtemor är med då och då. I år säger hon att hon tänker vinna. Hon har fixat en superduper bakplåt som är trimmad på alla sätt som hon har kunnat komma på. Och nog ser den ut att gå fort. Hade det varit tillåtet så hade hon säkert monterat en stor brummande motor från en racerbil på den också. Turligt nog så är det inte tillåtet. I fjol gjorde hennes bakplåt ett sådant skutt att besättningen på ett flygplan var tvungen att rapportera att de sett en tomte på en bakplåt flyga förbi. Men tack och lov var det ingen som trodde på dem. Jag hejar såklart på Tomtemor jag.

Jättarna hade velat vara med. De är faktiskt på betydligt bättre humör nu. Men vi hittade inte så stora bakplåtar så att de kunde få plats. Det får vi ordna några åt dem till nästa år. Klart att jättarna skall få vara med. Nu fick de bli domare i år i stället och sitta där nere vid backen slut och ta emot alla som kommer åkande i full fart i sina stora händer.

Nu skall jag prata lite med renarna. Se till att de är redo för julafton. Några av dem sa att de hade ont i magen igår och så kan vi ju inte ha det. De får äta lite droidsoppa så de får ordning på det där. Tomtesläden är skinande blank och ren och klar. Ni må tror att den är fin. Provsatt den igår och den är fin att sitta i, i år som vanligt. Vi är redo.

Pelle har vält granen hos Larssons. Kulorna rullade ut över hela vardagsrummet. Skärpning Pelle. Men katter vet väl inte så noga. En del av er har hittat julklappar. Nä nä inget skakande! Eller ännu värre inget tjuvkikande. Ni får allt hålla er några dagar till. Ät upp maten. Lägg er i tid. Ha mössa och vantar på. Det är nära nu.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.