Day: 12 January 2015

Japp det snöar ute eller också har det precis slutat. Det är mörkt där ute. Man ser inte så bra. Hursomhelst har det kommit tillräckligt mycket för att få ut mig med den burrande maskinen imorgon igen. Det och en promenad till affären får väl bli motionerandet den dan. Ja jag måste komma igång med att röra på mig. Det ger ork och jag mår bra av det där. Resten skiter jag i. Det är ju inte precis så att jag skall ut och turnera.

Skriver för att slippa koda. Ja orkar inte mer idag. Tänker ge mig. Skall bara fylla pellets i den hungriga Hulkens mage. Ja den suger i sig. Hundralappar blir till tusenlappar. Mer och mer. Man är slav under det där monstret också. Precis som man är slav under så mycket annat. Kunde mänskligheten samarbete skulle färre vara slavar. Nu blir till och med de som inte behöver bli det förslavade. Fastkedjade i sin egen storhet och förmodade förträfflighet. Resten av människorna ropar hurra när en ny möjlighet att låna uppenbarar sig. Hurra för att sätta sig i skuld. Äga fast virtuellt äga, bara banken äger. Men det är väl samma sak med skulderna. De är virtuella. Luft. Eller inte. Slutar man betala på dem så blir de högst verkliga. Men vi står utanför det där. Fast inte. Men ändå. Svårt att förklara just det.

Men jag skall lägga mig som sagt. Bok finns. Katt som vill krypa under täcket finns. Fru bredvid. Jodå hon finns hon också. Lika tacksam för alla tre. Det är gott att leva också i den här åldern. Axel och prostata gör ont. Fast inte prostata än den här vintern. Men man får vara nöjd med det. Själen har klarat sig. Mår ganska bra. Om den får se havet då och då och Hälsingeberg andra gånger. Ja lite bra musik behövs nog också. Men ändå skulle det vara gott att ge sig ut på vägarna också när våren och värmen kommer. Bli luffare. Ja lador med hö att sova i finns ju inte längre så en modern luffare får väl ha tält med sig men ändå. Visst vore det skönt. Bara gå iväg och se vad som finns bakom nästa vägkrök. Se alla de där vägkrökarna på riktigt, Alltså inte sådär okännandes, blixtsnabbt som de passerar förbi när man åker bil. Nä lugnt och stilla så man hinner se och känna doften av blommorna där i diket. Ja jag tror det vore något. Något man borde fundera på. Något att göra när man står där och inte längre vet var man skall lägga sin energi. Bättre än att hoppa ut för ättestupan.

Men nä nu jäklar får det vara bra. Jag har inte tid med det här. Boken är synnerligen god. Ja det tror jag fast jag bara läst några sidor. Den håller mig vaken en timme. Sen somnar man väl. Om man vaknar igen det vet man inte i min ålder. Men fram tills nu får livet godkänt trotts allt. Alltid något.

Det snöar ute och är man den stolte ägaren till en slalombacke så myser man kan jag tänka. Kan i samma banor och i samma slinga tänka mig att också de där vrålen som jag hör från skoterägarna i byn, ja de är väl egentligen deras skotrar som vrålar, tyder på en slags längtan ut i det där vita också. Eller de som drömmer om swiiich, swiich, swiiich. Ja ni vet säkert hur ett par längdskidor låter när det är bra före och glidet är bra. Själv är jag inte odelat positiv då till det här med vinter. Längtar till sommar men tvingas ut till snöslungebrummande. Ja en möjlighet skulle ju kunna vara att köpa en skoter och sälla sig till alla de andra som far fram på de där skoterlederna som jehun. Men ekonomi saknas för det. Ja om sanningen skall fram drömmen om att äga en också. Kanske grundad i den där motorförbannelsen som jag har fått kastat på mig. Man skall helst ha vänner när man står där på skogen och skotern också bara står där. Har man inte det blir det besvärligt. Det är helt och fullständigt garanterat att just det skulle hända mig till som tätt som skoterägare och framförare av densamma. Så jag passar.

Men skidor kanske. Så att man i alla fall kommer ut. Men helst friåkande då. Inte åka uppspårat. Så att man tar sig ut i det där vilda och orörda. Det som man normalt bara når under barmarkstiden. Ett av gisslet under vintern är just inlåsningen i att inte kunna komma ut någonstans. Man sitter fast i den uppskottade delen av sin tomt, vägarna i byn och inomhus. Allt det där andra ligger liksom i träda. Är onåbart och känns längre och längre bort för varje vecka som går.

Fast det går ju bra att arbete såklart. Man kan ju inte göra annat. Men fryser gör jag tamefan jämt. Det spelar ingen roll hur mycket jag vrider upp elementen. Fryser gör jag i alla fall. Den där kaminen måste komma på plats i sommar. Det är bara så. Under pågående eldningssäsong klara man inte av så mycket utsvävningar. Men en fördel med att bli gammal är i alla fall att ett år inte är så förbannat långt och oändligt som man en gång i tiden tyckte att det var. De ränner iväg jäkligt snabbt nuförtiden den där åren. Det är knappat att man hinner med.

Karin inleder säsongen med kvällsmöte så det är bäst jag rör mig uppåt och fixar lite krubb åt oss dödliga. Yngste sonen är förkyld och hemma från komvux, det är hans inledning. Själv har jag aldrig hittat ett slut på den förra perioden. Det bara liksom rullar på. Ja ett år till, men annars ingen skillnad. Men det måste fan bli skillnad snart. Man skulle kunna klara sig med fem miljoner dollar. Men vafan det är ett jävla prutande det från 200 miljoner dollars nivån. Men man skulle klara sig på fem, resten av livet, utan problem. Man får inte vara girig…