Den sista av systrarna dör. Hon vill dö så det är väl bara rättvist att det till slut sker. Det är inte lätt att bli gammal. Man blir livstrött till slut. Kusin från Öland ringer och meddelar. Ringer till K, inte till mig. Men inget att säga om det. Kanske går inte mitt telefonnummer att hitta, kanske är jag ändå mer svart får i släkten än man kan tro. Hur som helst så blir det en mindre julklapp att skicka till jul och ett vykort mindre att skicka när vi är på semester. De är få nu som står på mottagarlistan. Som mest skickade vi över tio åt olika håll. Systrarna är alltså alla borta. Rut först, morsan sen och nu då Margit. Ja det fanns ju bröder också Henning och Hasse. De är för länge sedan också borta. Männen går först. Men det är inte alltid så heller såklart. Men tillräckligt ofta för att man skal notera det.
Det är egentligen bara herr K kvar. Han som är farsans bror och släkten äldste sedan länge. Han som har muskler av stål fast han nästan är dubbelt så gammal som mig. Fast dubbelt så gammal som mig blir ju ingen numera såklart. Man är för gammal nu för att någon skall kunna bli det. Hur som helst blir de alla gamla i släkten. Ja utom farsan då. Men spricker en kroppspulsåder och man inte är på sjukhus eller jävligt nära ett så är det adjö. Man har tur eller otur. Kan hända vem som helst. Nu eller då eller senare. Dö skall vi allihop. En dag. Man kommer inte ifrån det.
Att lämna ett prototypkort inkopplat över julhelgen visar sig vara en tveksam sak att göra. Idag när det skall testas vidare fungerar det såklart inte. Felsöker alltså ikväll. En stor del av mitt liv går ut på att felsöka. Mer än något annat skulle jag tro. Men det där är definitivt en sådan där grej man inte skall tänka för mycket på. Då tappar man nog sugen. Man får rikta blicken mot det där som fungerar och snurrar istället. Det är ju dit de där felletandet leder till slut. Fast “fungerar” är ju alltid en sanning med modifikation. Det vet alla människor som håller på med produktutveckling. Det finns alltid fel. OM inte är det en blind utvecklare med hybris bakom produkten. Det finns fler än en sådan också. Tro mig.
Annars är det bara med stödet av Alvedon som eftermiddagen tar sig framåt. Det är sådan tider. Leverstackare helt enkelt. Men jag blandar i alla fall inte med etanol. Inte det. Inte än. Julluckorna stillade mitt whiskysug rätt bra. Men det återkommer såklart. När Alvedontiderna har passerat och gett sig iväg. När hoppet är här. När fåglarna sjunger. Då byter jag ut Alvedon och seghet mot Whisky och sång. Det är inte svårare än så. Nej, inte då. Men ett tag kvar. Än får man bita ihop och kämpa på ett tag.
K påstår att jag har läst en bok som jag inte minns ett dugg av. Jag fattar där och då hur det är för någon som kommer till insikt om att han/hon har råkat ut för en minnesförlust. En ångestkänsla smyger sig på en. Men det visar sig att hon har fel. Tror vi. Det var bara nästan den boken. Men den där ångestkänslan stannar kvar inom mig. Fäster sig i min själ som kardborreband mot kardborreband. Jag som har varit så befriad från den där känslan i mitt liv att jag ända upp till vuxen ålder inte fattade vad folk pratade om. Hade såklart känt känslan men inte så ofta att den behövt ett namn.
Nästan tre grader varm ute. Ingen värme på här på kontoret men det är ändå för varmt här. Ja pannrummet ligger under kontorsgolvet såklart. Hulken skickar energi uppåt genom golven för att han kan såklart. Vill visa virilitet, makt och styrka. Över hundra år av musvandringar efter autostrador i golven har lämnat dem oisolerade i stora sjok. Men jag har frusit mer än någon borde behövt frysa under ett liv så mig gör det inget. Jag svettas gärna i Februari. Helt klart. Ingen tvekan om den saken.
Imorgon fredag. Man borde börja leta film redan nu. Hitta något som är tillräckligt bra för att man skall kunna hålla sig vaken en fredagskväll. Det finns sådant. Jag vet att det gör det. Det har hänt några gånger faktiskt. Säkert.
Men det känns som om min dator håller på att klegga ihop nu. Alltså dags att ge upp detta skrivande och återstarta. Windows. Synonymer. Felsöka vidare gäller. Alvedonen börjar hjälpa. Har man tur hittar man felet. Har man otur felsöker man imorgon också. Får ta en till vit tablett eller två. Man får hämta kraft nerifrån tårna. Det är alltid där reservkrafterna återfinns. Svåra att locka fram. Blygkrafterna. Man får liksom berömma dom och säga att dom är söta och gulliga och fina och bäst i världen innan de vill vara med och hjälpa till lite. Det där kan jag sälja till idrottsfolket. Dom vet nog inte om den där reserven. Guldreserven.
